Jag har extrem panik, och känner mig helt sjuk i huvudet och ensam i världen. Jag har världens konstigaste beroende och jag har inga svar till vad dessa beroende har för syfte mer än att de dämpar ångest och tar ifrån mig en hel del av det som tynger mina axlar.
Jag kan inte sova nu för att jag är så beroende av att få en dos av detta. Jag vill bli gripen av vakt/ polis eller båda. Bli ifråntagen kontrollen för ett ögonblick så att jag kan släppa taget av allt. Detta gör mig galen. Jag är jätte sjuk. Jag överdoserar medeiciner nu så att jag blir hög för att jag ska klara av vardagen och sedan gör jag konstiga saker. Idag gick jag in på ett apotek och krävde att få ut mediciner som inte stod på min receptlista. Eftersom hon sa nej så smög jag in bakom disken och började leta i deras lådor själv. Självklart stoppade hon mig och efter många försök så gick jag ut. Jag tog lite till av de lilla av den medicinen jag hade kvar och gick sista biten till jobbet. Jag hörde många syrener idag, många som kom närmare och närmare, och trotts att jag inte skulle vilja bli omhändertagen inför mina arbetskamrater så hoppades jag ändå på att de va mig dom skulle gripa på något sätt.
Det jobbiga är att jag lever dubbelliv. Detta psyko är jag i ensamhet och påväg till jobbet och i tankar och så vidare. Men när jag är hemma med min familj så är allt bra. Jag beter mig iaf som om allt är bra.
Sen kommer de tankar att jag bara vill bli inlåst så att jag inte kan göra någonting. Bara sova, inga måsten, inga krav, inga hushållsarbeten. Bara läka och bli friskare. Men de är brist på personal på jobbet och familjen har ekonomiska problem och klarar oss inte utan min lön just nu. Så va fan ska jag göra. Det snurrar konstant i huvudet. Om jag gör det som kroppen försöker få mig att göra, dvs mer saker som på apoteket så kommer jag så småningom bli inlagd på psyk. Då kommer familjen få veta hur sjuk jag faktiskt är, vilket jag skämts för för att berätta. Sen kommer jobbet också få veta att jag är sjuk igen vilket inte dom kommer bli glada över då de är brist på personal, och ekonomin kommer rasa och allt kommer vara mitt fel. Om jag fortsätter med mina mediciner så kanske jag tar för mycke en dag eller att kroppen blir allvarligt skadad så att jag blir inlagd av den orsaken och då blir de samma konsekvenser.
Fakta nu är att jag måste jobba, kan inte jobba utan mina mediciner som jag tar som droger, och jag vill och kommer göra massa sjuka saker för att bli släpad i tajt åtsittande handfängsel för jag HATAR mig själv och vill att de ska göra ont.
