Har du någonsin känt av en känsla av att något dåligt är påväg. Som om du omedvetet gör dig redo varje dag för att möta något jobbigt. Så känner jag.
Det känns som om jag tippar på tå, eller till och med går på glas. Att när som helst så kommer någon form av insident eller händelse som gör mig ledsen och att de kommer leda till att mitt liv rasar samman omkring mig. Som om jag bara väntar på att allt jag byggt upp är påväg att rasa ner.
Jag har nämnt att jag mådde mycke sämre innan jag hade min sambo. Men jag tror kanske att en del av mig inte tar till mig att detta livet med min sambo är för evigt. Inte för att jag har tankar på att avsluta det. Inte alls. Utan mer som om jag har känt att de är för bra för att vara sant, så jag har inte tillåtit mig att landa i det eftersom jag tror de kommer försvinna vilken minut som helst.
Att det bara är en tidsfråga tills jag antingen klantar till det. Mötet ett hinder i livet och tappar kontrollen, eller att han inser att min diagnos är för mycke för honom och inte orkar med mig och mitt beteende för det.
Jag har en gnagande oro och stress 24/7, min värld kommer rasa samman när jag minst anar de.
