Hem > Forum > Stress > En ny situation

En ny situation

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Det slog mig idag hur ovan jag är vid att leva i ett litet förhöjt krisberedskap hela tiden i bakhuvudet – sedan en tid tillbaka. För några år sedan var det ju terrorhotet på Drottninggatan som gjorde att det kändes otäckt att åka tunnelbana och man kollade efter folk med ryggsäckar eller som kunde bete sig som terrorister. Det var nog första gången som jag upplevt någon form av samhällshot. Sedan kom ju som bekant coronan och som för min del resulterade i total isolering.

    Kriget i Ryssland kom plötligt och oväntat och sedan fick man göra sig mentalt inställd på att själv kanske uppleva krig i Sverige och därför kollade upp skyddsrum, hemberedskap mm. Nu ser ekonomin läskig ut med inflation och ökade matpriser mm. En ekonomisk oro – global sådan. Som en blöt filt över allt detta är det kanske mest skrämmande i det långa loppet också klimatkrisen. Blåser konstiga vindar året runt i Sverige. Skyfallsliknande regn som man tidigare bara kunde uppleva i Asien är man nu med om i sina gamla kvarter. Det är så varmt redan nu i juni. Något stämmer inte.

    Jag är van vid att nästan ett helt liv parera ett eget privat kaos (dysfunktion), men att istället ha ynnesten att lita på samhället och världen (typ då..). Att problemen nu mer och mer kan ta över och påverka ens mående, skapa begränsningar utanför sin egen sfär är en ny upplevelse. Speciellt när det pågår i flera år. Det är inte här mina problem vanligtvis härstammar alls ifrån. Visst har jag blivit nekad vård och liknande men det är inte det jag talar om utan mer när känslan är att samhället hotar en till nästan livet.

    Kom på idag hur jag kan ha nycklar och verktyg vad jag ska göra när jag mår si eller så, när folk i min närhet eller på arbetsplatser agerar på olika sätt. Det livet känner jag till och vet i princip ingenting annat. Men det här att behöva kombinera ett eventuellt kaos från sitt privata liv med samhällsutmaningar gör mig ärligt talat jätterädd. Har i så många år haft en ide om att det inte finns en extra växel att lägga i. Menar då att jag ofta befinner mig nära någon slags bristningsgräns att jag precis klarar mig och inte typ begår självmord pga. så svårt liv i det privata. Det vilar mycket på att samhället är stabilt, ärligt talat.

    Nu när vi har någon form av allmän samhällskollaps känner jag mig som en nybörjare i hur man mår dåligt och parerar, hanterar det. Jag har noll erfarenheter av samhällsproblem i den här kalibern. Verkligen noll. Det är inte det man får lära sig i terapi, så att säga. Fokuset där är ju ofta att läka. Inte att bli framtida utsatt.

    Skulle behöva umgås med folk som varit och levt i krig känns det som. Få tips. Hur förhåller man sig och lever i detta?

    Hejsan Simyna!

    Nu har jag aldrig levt i ett krig, men det jag kan föreställa mig är att gemenskapen är det som får oss att kunna ta oss igenom samhällsproblemen. I vanliga fall är det väl så att vi har våra egna problem att dras med vilket också gör att personer ofta inte stannar upp för att hjälpa människor i nöd då de har sina egna problem att ta hand om, men i som exempel ett krig skulle alla ha ett gemensamt mål att vilja ta sig ur det levande och att skydda landet & människorna i det. Så gemenskapen skulle då vara mycket större än den är idag och många fler skulle stanna upp för att hjälpa varandra så mycket de kan.

    Även vad gäller mer allmänna problem med ekonomi så i min erfarenhet krävs det mindre för en person utan massa pengar & materiella ting att bli lycklig för stunden och uppskatta dagen än vad det krävs för de som har en massa saker redan. Vi tar det kanske för givet att vi har tillgång till mat och vatten så vi uppskattar inte det till samma nivå som en person som måste ha det som ett mål för dagen att äta mat för att överleva, vilket i det fallet skulle göra dem glada och nöjda för dagen om de lyckas uppnå målet de satt. Så personer som oss kanske istället har mer långsiktiga mål som att köpa ett hus eller att hitta en partner, vilket ofta tar en längre tid och är svårare att uppnå, då är det lätt att vi glömmer bort att uppskatta det vi har i nuet och det kan göra oss mindre lyckliga, men även mer rädd för att förlora det vi har istället för att uppskatta hur vi har det.

    Så i korta drag antar jag att problem kommer uppstå i vardagen, men ju fler som har samma problem desto fler kommer jobba på att hitta en gemensam lösning till problemen vilket kan ge en viss lättnad då vi har lättare att förstå varandra och stötta varandra.

    Det är bra att lägga lite tankar på dessa problem, men jag hoppas bara att du inte dyker ner allt för djupt i de tankarna så att du kan försöka finna ro och uppskattning i din vardag <3

    Trådstartaren

    Tack för svaret! <3 Intressant teori att vi går ihop och upplever mer gemenskap – blir mer altruistiska. Det är en vacker tanke och jag hoppas så mycket att du har rätt!

    Som jag förstått det skiljer det sig hur vi hanterar obehagliga känslor meller situationer och människor. Maria Ojala är en psykolog som gjort mycket forskning på vad som kallas copingstilar. Hon menar att det finns de som tar till den mer förnekande och undvikande copingen, men också de som försöker problemlösa eller skapa mening som ett sätt att hantera känslan. Vad det beror på att vi copar olika tror hon handlar om inlärning genom livet.

    Just meningsfokuserad coping verkar vara fruktsam för att skapa en känsla av hopp och tro på att det går att göra saker för att hantera situationen. Så detta är viktigt att kommunicera till personen som verkar ha stuckit huvudet i sanden – alltså de som inte tror på att engagera sig i samhällsutmaningarna eller inte ställer om sitt liv för att minska sina utsläpp.

    Nu när effekterna blir allt mer påtagliga så kommer åtminstone den initiala responsen förmodligen vara att se om sitt eget hus, är jag rädd. Främlingsfientlighet och nationalism ökar nog, samma med populistisk högerpolitik. Jag är ganska övertygad om att vi kommer få se en samhällskollaps innan vi får chansen att bygga nåt nytt och bättre. Det skrämmer mig.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.