Dissociativ identitetsstörning?

Kortfattat om mig, jag är en 23 årig Man som bor med min lilla syster och Mamma.

Efter en händelse som skedde nyligen märkte jag att jag tappade empati och började fundera på att starta ett nytt liv med ett nytt namn för att jag inte ville associera mig med min familj.

För att ge en bild av situationen utan att gå in i detaljer, min Mamma blir okänslig och skyller ifrån sig på mig och/eller min lillasyster när hon blir arg och ventilerar, vilket har upprepats många gånger i mitt liv. Något som jag tar bra eller dåligt beroende hur allvarligt det är som jag/vi blir utskällda.

Den senaste gången var dock en läskig upplevelse, för att hantera trauman misstänker jag att jag kopplade bort mina känslor kopplade till min familj för att inte bli lika påverkad när det skulle hända igen. Jag märkte att jag inte brydde mig om andra människor, varken deras behov, eller hur de mår. Det var bara mig livet handlade om och mitt välmående. Men jag kom tillbaks till mitt “gamla jag” när jag kopplade av och kände att min stressnivå hade minskat.

Utan att berätta mycket om mig, men för att ge en god översiktlig bild: Jag har väldigt hög agreeableness, jag är konflikträdd och diplomatisk och beskrivs som väldigt omtänksam.

Min fråga är, bör jag vara misstänksam för att har utvecklat DID.
Tack för din tid.

Hej,

det låter helt klart som att du har varit med om en otäck chock. Till viss del är det helt normalt att “stänga av” omgivningen då. Självklart är empati både en bra och önskvärd egenskap, men jag tänker att du bör fråga dig själv “hur mycket orkar jag?” Och det gäller oavsett om du drabbats av DID eller inte. Du bör planera för framtiden, för att kunna hantera det om det händer igen. För min del hjälpte det mycket att ha en relation på lite avstånd till min familj, så att jag kunde åka hem till mitt om det blev för stökigt. Men det är bara ett tips. Ha det gott och ta hand om dig.

[Olive Rivopy]

Jag tror det är väldigt svårt att med säkerhet kunna säga om det finns risk att du har DID baserat på din relativt korta sammanfattning här.

Det låter hemskt jobbigt det du varit med om och att ha en mamma som skyller ifrån sig på ett sådant sätt, men för att svara på din fråga så skulle jag inte tro det. Min erfarenhet av DID är att de har “blackouts” och perioder av dissociation, något du i det här inlägget inte beskriver. Jag tror dock att det kan vara värt att kolla på om det kan vara något annat. Det finns flera “coping mechanisms” som man kan använda sig av, där ett exempel är att man skärmar av sig från sin omgivningen eller tar på sig en sorts roll. Skulle det kunna vara något sådant? Att du känner av en förändring i dig själv när du hanterar trauma tycker jag annars är en god anledning att söka hjälp för.

Det här är såklart bara spekulation från min sida, och jag är ingen specialist samt att information såklart blir begränsad i ett forum på det här sättet. Jag hoppas att allt löser sig och att du kommer till att utreda det om det är något du vill. Ta hand om dig <3

Tror kanske inte heller det låter som en klockren DID. Har ett par kompisar som är diagnostiserade med DID och det är som personen ovan skriver, att de oftast får en blackout, och minns inte vad andra delpersonligheter gjort medans de “varit borta”.

<3