Oj vad jag känner i gen mig.1997 gick jag i väggen första gången.Jag var då hemma en tid och trappade sen upp arbete till heltid.På den tiden talade man inte om utbränd utan man hade ångesten som följde i dess spår som fokus.Jag skulle exponera mig så mycket jag kunde så skulle ångesten ge me sig.Å vad jag exponerade mig efter som jag vill vara duktig, Har tre barn som då var små med allt vad det innebar, tog på mig massor av extra uppdrag och jobbade mer än heltid,tog också och pluggade heltid på sidan om ,exponera var det , inte låta ångesten ta över….Resultatet blev klimakteriet som 34 åring och en svår krasch som resulterade i 6 och 1/2 års sjukskrivning för svår form av kronisk utmattningssyndrom.Jag fick under åren tidigare ingen hjälp att hantera min ångest förutom piller och inga tips om att ta det lugnt äta bra motionera utan allt fokus låg på ångestsyndromet som bara går över genom att utsätta sig för det som ger ångest å va jag utsatte mig.Jag gick naturligtvis från min långa tid hemma rakt på en heltidstjänst inom vården.Nu är jag hemma efter min fjärde krasch ,den här gången han jag dra i bromsen i tid och hamnade inte rakt ner i avgrunden utan kan fortfarande fungera lite.Jag har svår GAD och är stress känslig har liksom en gnagande rastlöshet inuti och längtar efter lugn och harmoni.Har provat basal kroppskännedom och tycker att det är givande.Det blev ett långt inlägg men jag vill bara säga till alla er att det är inte kört!!Det är jobbigt ja men man lär sig sina egna strategier och tack och lov så har det nu forskat och talas mer om utbrändhet eller utmattningsdepression så att man ska kunna få den hjälp man behöver för att inte hinna fastna så ångest,depression och alla andra saker utbrändhet för med sig.
Under mina år som sjuk har jag märkt att man måste stanna upp och känna allt det som smärtar för att kunna släppa det och gå vidare.Att springa från sig själv,den man är, sina känslor är inte en bra strategi och det jagar bokstavligen livet ur en.Så ni där ute våga stanna upp!Våga låta det kännas!
fundera på vad det är som känns och varför??
Ta hand om er,
kram
