Kan sympatisera. Jag hade jättesvårt för det vid början. Men det som hjälpte massor var att hitta någon annan som är “i samma sits”. Känns som jag då slipper känslan av att andra tycker synd om än(även om de ej gör det). Men är ju lite svårt att hitta personerna. Jag tänker att det finns massor med människor överallt som går igenom saker, men alla känner sig helt ensamma(eller delvis) i världen. Så jag försöker göra mitt bästa och vara öppen med det, ej skylta men ibland öppnar det för någon ny som en kan prata med.
Känner också att det är enklare att skriva än prata, en kan liksom “gå iväg” ifrån konversationen en stund när det känns svårt.
