Vad är det för mening?
-
Jag är 28 år och är helt värdelös på det sociala planet. Jag skulle inte säga att jag egentligen haft ett seriöst förhållande.
Har dumt nog kollat på videor om hur man blir mer socialt kompetent och hur man snackar med tjejer, vilket enbart lett till att jag känner att det inte finns något hopp för mig. Alla videor har såklart en gemensam punkt och det är att man måste träna på det, utsätta sig för förödmjukande situationer som kommer gå åt helvete. Antingen får jag väl supa mig full så jag slipper del av ångesten men då kommer jag oavsett inte göra ett bra intryck eller kunna analysera vad som gick snett.
Jag har seriöst funderat på att sterilisera mig för att minska behovet av en partner. Jag hoppas iaf att det hade hjälpt lite.
Jag vill helst av allt bara dö, jag sitter här efter att ha tagit 2 tabletter av rätt starka akut ångestdämpande. Jag har totalt slösat bort de senaste 6 åren av mitt liv. Jag skäms över den jag är så otroligt mycket.
Avregistrerad användareHej TS!
Jag har inte social ångest, men en annan form av ångest (GAD och hälsoångest) och har precis som dig vissa situationer där min ångest verkligen kickar in. Även om det känns så sjukt jobbigt så är ju exponering det allra bästa att göra, om än i små steg/doser. För desto mer vi undviker våra ångestfyllda situationer, desto mer begränsade blir vi ju. Har du funderat på eller gått i KBT? Som jag förstått det kan KBT ha väldigt bra effekt för social ångest.
Hur har du det på andra plan? Jobbar du? Och att du skulle slösat bort ditt liv, tänker du så eftersom du inte haft någon relation de senaste åren?
Tycker i alla fall att du, utifrån hur du formulerar dig, verkar vara en intellektuell person och om du bara får rätt hjälp och stöttning så kommer du säkert träffa någon i framtiden. Vet dock att det är lätt för andra att säga så, att det kommer bli bättre, och själv kan man inte se det så pga ångesten/depressionen.
Avregistrerad användareHej,
Man kan ju faktiskt ha ett okey liv utan att ha en relation,men tyvärr säger väl normerna idag att man är lite misslyckad om man inte har det.Konstigt egentligen om man betänker att nästan 50% av hushållen i Sverige är singelhushåll.
Det är ju väldigt lätt hänt att man fokuserar på det man saknar i livet,istället för att fokusera på det man faktiskt har.
Jag har ju inte heller haft nån seriös relation.Klart det hade varit trevligt att ha haft det,men det blev inte så.Livet ville inte det och man lär sej med tiden att hitta annat som ger mening och innehåll åt livet,Vänskap,bra jobb kanske,hobbies och intressen.
Det är klart,har man som mål i livet att hitta en partner och bilda familj och det inte blir så,så är det tungt,men då får man hitta andra mål.
Gemenskap och relationer kan ju se ut på många olika sätt.Parrelationen är faktiskt inte det enda som betyder nåt och man är inte misslyckad bara för att man inte har just den typen av relation.
Hej,
Jag är 30+ och har samma problem. Aldrig haft något riktigt förhållande och har extremt svårt med det sociala. För mig så är det min autism/asperger som ställer till det. Är det social fobi eller autism som ställer till det för dig Yellow Sikuvi (TS)?
För övrigt så är jag också inne på samma spår som Purple Kejiqu. Jag tror att dom normer och livssituationer som fanns förut håller på att förändras. Det är inte längre industrijobb och hemmafru som är normen. Verkar även som många par skaffar barn sent i livet. Och för många så är inte barnfamiljelivet prioriterat. Men om man vill ha det livet så är det såklart jobbigt när det inte går som planerat.
Alkoholen är ju vanligt sätt att försöka få bort ångesten. Men det brukar ge mer problem än lösningar och det verkar som du insett det också. Någon gång lär väl också bli den första när du möter tjejen nykter. Går ju inte att träffa tjejerna full varje gång. Och då blir det nog ännu jobbigare med ångesten när man ska komma ihåg förra träffen.
Du nämner att du “slösat bort de senaste 6 åren” av ditt liv. Är det något speciellt du tänker på? Är ditt liv samma som det var för 6 år sen? Du verkar vara precis som mig och analysera och drömma om hur man vill ha det. Har du satt några andra slags mål i livet som du vill uppfylla? Det kanske finns andra områden att fokusera på ett tag?
Dessutom är det sociala och kulturella olika beroende på vilken stad man bor i och vilka man umgås med. Är t.ex. helt annorlunda att träffa “överklass tjejer” på Östermalm i Stockholm jämfört med “medelklass” tjejer i en mindre stad. Det finns även tjejer med autism/asperger som man kanske lättare kan umgås med. Finns så extremt olika typer av personer och om man inte passar med en typ av personlighet så får man försöka hitta andra typer någon annanstans.
Yellow Sikuvi TrådstartarenDet är väldigt snällt av er att svara.
Jag har aldrig festat eller något i den stilen, jag har inget körkort eller bil, det förhållande jag hade var bortkastat, hon älskade mig inte hon höll bara fast för att inte mista mig som vän tills hon hittade någon bättre. Jag hade hoppats på at jag kunde hitta ett jobb och arbeta mig uppåt den vägen men det har bara varit tillfälliga arbeten som inte ledde någonstans och sen tog slut. Nu står man här utan vidare utbildning eller bil så att hitta ett jobb nu är halvt omöjligt.
Jag ska försöka studera, väntar svar från komvux för att läsa upp ämnen jag behöver för att kunna läsa till det jag vill.Men jag har märkt att när det kommer till det sociala så är jag väldigt inkompetent. Försökt kolla på videor för att få tips på det och att kommunicera med tjejer, de tar upp bra punkter som verkar logiskt, men jag känner bara hur dålig jag är. Sen säger alla videor att man måste “ge sig in i leken” typ och bli sårad och känna sig och verka udda för att bli bättre. Känner dock inte att jag skulle fixa att ta motgång efter motgång. Risken är att jag skadar mig själv illa eller ännu värre. Så jag sitter där jag sitter helt enkelt.
Avregistrerad användareJag tänker rent spontant att det kan vara en bra idé att försöka bli lite mer social generellt, utan att ha som mål att du ska hitta någon. Har du nån sysselsättning, jobb eller skola eller annat, där du regelbundet träffar samma människor? Då kan du öva på dem. Du behöver inte ens prata så mycket själv. Fråga folk vad de gjort i helgen, vad de ska göra över jul och nyår. Fråga hur familjen mår. De flesta människor verkar älska att prata om sig själva. Du är fortfarande ung, det kanske tar tid, men du kan bli mer social och då kommer du träffa fler människor då hittar du kanske någon.
Yellow Sikuvi TrådstartarenJag tänker rent spontant att det kan vara en bra idé att försöka bli lite mer social generellt, utan att ha som mål att du ska hitta någon. Har du nån sysselsättning, jobb eller skola eller annat, där du regelbundet träffar samma människor? Då kan du öva på dem. Du behöver inte ens prata så mycket själv. Fråga folk vad de gjort i helgen, vad de ska göra över jul och nyår. Fråga hur familjen mår. De flesta människor verkar älska att prata om sig själva. Du är fortfarande ung, det kanske tar tid, men du kan bli mer social och då kommer du träffa fler människor då hittar du kanske någon.
Jag har inget jobb, jag ska börja studera men det är på distans så kommer inte direkt bli mycket socialt. Får hålla mig till de grupper jag har och försöka ta mer plats där. Öppnar sällan munnen om inte någon pratar med mig direkt.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.