När jag var nio år blev jag utsatt för sexuella övergrepp och våldtäkt. Min förövare var en anställd på skolan. Det började med att han startade en kontakt med mig. Jag satt oftast ensam på rasterna och han såg mig förmodligen som ett lätt offer. Han sa att han ville visa mig något och tog med mig till toaletterna, som i huvudbyggnaden låg avsides, en trappa ner. Han låste och drog ner byxorna och visade sitt könsorgan. Detta fortsatte typ varje dag i en vecka ungefär. Sen ville Han se mig naken. Jag kände mig skyldig att göra det eftersom att han varit så snäll mot mig och pratat med mig. Han onanerade till synen av mig naken. Detta fortsatte ett tag sen skulle han röra vid mig. Först var det bra liksom överkroppen men skulle han förstås tafsa på rumpan och snoppen också. Jag vågade inte göra motstånd dels då han ju var mycket större och äldre, dels för att han hotat med att göra mig illa om jag ens försökte. Detta pågick också ett tag, sen kom det värsta. En dag hade han med sig en röd handduk. Det kommer jag ihåg med klarhet. Han bad mig klä av mig och lägga mig på mage. Jag hörde klart och tydligt att han tog av sig sina byxor. När han penetrerade mig var det det värsta jag varit med om. Smärtan jag upplevde går inte ens att beskriva. Efteråt kunde jag inte ens gå, utan låg kvar i flera timmar. När jag kom hem efteråt så skyllde jag mina smärtor på att jag ramlat ner från ett träd.
jag vet inte om han tyckte synd om mig när han såg mig gå med såna smärtor, men han lät mig vara ett tag iaf. Sen blev det ”bara” beröringar igen. Fruktansvärt obehagligt, men bättre än den våldtäkt jag tvingades genomlida. En gång höll vi på att bli upptäckta. Eller vi och vi, det var naturligtvis han som begick brottet. Vi stod båda nakna på toaletten och då bankade en av hans kollegor på dörren. Dom tyckte väl att hans ständiga besök där nere blev för mycket eller nåt. Han klädde på sig snabbt som bara den. Öppnade försiktigt. Hur hans kollegor inte såg en naken pojke därinne där han också varit är ett mysterium för mig, eller så såg dom mig och bara ignorerade det helg och hållet. Jag stod där inne länge minns jag. Naken och rädd. Sen försvann han ett bra tag. Det måste ha varit minst en månad. Då visste jag inte att jag blivit utsatt för flertalet brott och att han kanske åkt i fängelse. Jag var nog så pass hjärntvättad att jag faktiskt saknade honom. Inte övergreppen förstås men det sällskap han givit mig. När han kom tillbaks så tvingade han mig att suga av honom. Smaken känner jag än idag. Det var bland det vidrigaste han tvingade mig att göra. Men han tyckte om det och detta blev det vi gjorde det sista veckorna. Sen försvann han för gott. Om han faktiskt åkte dit eller om han bara flydde för att han kände att han var nära att bli fast vet jag inte. Jag minns att jag var alltför rädd för att berätta för någon. Skam fanns där också. Om det kom ut skulle jag ju bli mobbad för resten av mitt liv.
Till denna dag lever jag med den skammen. Med ångestattacker, mardrömmar, minnesbilder från övergreppen och en rädsla. Jag känner skuldkänsla att jag inte berättade för någon. Tänk om han var på fler barn. Hade jag berättat så hade han kanske åkt fast tidigare och åtminstone några barn hade blivit skonade från det där monstret. Min barndom blev bara en enda teater. Från morgon till kväll spelade jag en glad pojke utan några som helst bekymmer. Jag trodde att jag gjorde mamma och pappa en tjänst att inte berätta vad jag blev utsatt för. När jag var runt 11-12 så började dom bråka mer och mer. Att berätta då var ju omöjligt. Sen skilde dom sig sig när jag var 13. Jag övertygade mig själv att dom skulle bli arga och skrika på mig om jag ens försökte säga nåt. Jag har bärt på det här tills nu. Ni som läser detta är de första som får veta det här.
jag vet inte hur aktivt det här forumet är i skrivande stund, men jag tycker åtminstone det är skönt att få berätta, äntligen. Även om det är på ett forum där kanske ingen är aktiv längre. En liten tyngd i bröstet släpper iaf. Tack för att ni tog er tid att läsa. Jag vet att det blev en novell typ, men jag ville vara få med så mycket som möjligt.
