Svartsjuka med kontrollbehov (extrem)

Hej allihopa!
OBS! Långt inlägg.

Detta blir mitt första inlägg här och även den första gång som jag skriver om detta problem någonsin, vilket känns tufft. Jag skäms så otroligt över detta och hoppas att ingen är här för att döma mig.

Detta är min vardag, alla dessa fantasier som leder till oro, ångest. Jag lever i en trygg relation sedan några år tillbaka. Vi har det bra och älskar varandra. Mitt problem är svartsjukan som jag inte visar. Jag blir svartsjuk på porr eller människor på en skärm och endast det. Gå ut på krogen, åka utomlands utan mig, det är inga problem.

Det har gått för långt, till den grad att jag undviker allt för att lämna honom ensam hemma. Människor vill ses, jag hittar på ursäkter. Jag gör allt för att spendera min tid hemma, så att inget “händer” när sambon är ensam hemma. Det händer självklart att jag är iväg, men väldigt, väldigt sällan.

Jag är arbetslös och har varit det länge nu, vilket säkert påverkar och förstärker detta beteende. Ni kanske tänker “hur står han ut, att aldrig få vara ensam” han har ett heltidsjobb, så vi är inte med varandra dygnet runt. Har vid flera tillfällen frågat honom om det är jobbigt att jag är hemma mesta tiden av dygnet, men det tycker han inte.

Har haft ett jobb tidigare, då har det varit betydligt lättare att hantera min svartsjuka och kontrollbehov då jag haft annat att tänka på. Ett exempel: Är jag inne på toaletten en längre tid, då kommer tanken “tänk om han tittar på porr nu och onanerar?” så då får jag skynda mig. Är det tvärtom, om han är på toaletten för längre, då är det självklart samma tanke.

Brukar även titta upp vilka skådespelerskor det är i en serie eller film eftersom jag har alla dessa tankar om vad han tänker. Den logiska tanken finns där, att det är normalt att människor onanerar och tittar på porr, tycker att andra ser bra ut, osv. Jag vet, men de ologiska tankarna vinner varje gång.

Jag vet att detta problem grundar sig på tidigare händelser från mina tidigare relationer. Det började redan då, dock har det blivit betydligt värre sedan cirka tre år tillbaka. Jag har för några år sedan träffat en KBT psykolog och pratat om detta problem, men det hjälpte mig inte så mycket, tyvärr. Har även en väldigt dålig självkänsla, vilket även bidrar till problemet.

Min sambo däremot har aldrig fått mig att ens tänka att jag inte duger på något sätt, tvärtom. Kortare sagt, han har inte gjort något fel. Allt handlar om mig. Mitt kontrollbehov handlar alltså om att alltid försöka ha koll. Har han vid tillfällen varit ensam hemma, då letar jag efter “bevis” att han onanerat.

När jag skriver detta inser jag samtidigt hur sjukt det låter och faktiskt är. Som sagt, jag vet. Jag känner mig väldigt ensam i detta och hoppas att det är så, denna överdrivna svartsjuka och kontrollbehov önskar jag INGEN.

Det har tagit över mitt liv, faktiskt. Detta är ständigt med mig. Tack för att du orkade läsa, om du orkade.

<3 Låter jättejobbigt! Starkt av dig att sätta ord på det. Funderar på det du skrev som jag tycker var väldigt intressant! Har också känt svartsjuka och minns det som att det handlade om någon rädsla över att partnern skulle ha mycket högre krav på en ju mer denne blev liksom exponerad för andra snygga tjejer, att det fanns alternativ. Dök det upp en attraktiv kvinna blev jag också otroligt orolig och gjorde mycket för att han över huvud taget inte skulle få tid med henne, helst inte ens notera hennes blotta uppenbarelse. Puh. Är det så du också känner (fast film och porr)?

Tycker det låter så hoppfullt att du vet om att det handlar om ditt kontrollbehov och att det inte är befogade känslor att han skulle försvinna. Går det att tänka på det här ungefär som ett “tvång” och därmed öva sig på att inte reagera när impulserna t ex säger att du behöver skynda dig på eller där han på andra sätt “är ensam”? Alltså göra som KBT på dig själv för att slippa lida så i det här? <3