Skam i olika former känns ibland konstigt, det är ofta konstiga saker jag får skam för. Jag kommer ifrån en halv familj kan man säga, där jag kanske tvingades o bli lite vuxen fort. Jag kan ju inte påstå att min barndom var dålig, men kan inte säga att jag alltid kände mig som ett barn heller. Som barn fick jag mycket jag ville ha, inte allt jag peka på sjävklart men en del under jul och födelsedagar. men senare i tonåren så vågade jag aldrig riktigt fråga, inte sen barndom heller. För det matades jag med ofta att vi inte hade råd. och att vi inte kunde. Så det var sällan jag frågade om saker, ingen dyr frukt som jag kunde äta ut jag valde det som fanns. Under de senare åren stannade det kvar i mig på något sätt, jag menar vafan kan inte ens köpa typ vissa frukter och äta dom. Låter kanske märkligt var ju inte så att jag INTE fick ta, men hon påminde mig alltid “Ja men ta inte allt”. Så istället för att ta en frukt, så valde jag helt enkelt o inte röra det alls. Brukade gilla äpple banan och till och med appelsin osv, i dagens läge köper jag det inte ens. Hade några vänner till familjen som kom och byddge köpte äpple och banan, dom fick förhinder och slutade med att alllt tjofadess över till mamma. Jag rör det inte ändå har jag bott ett år utan henne, i 27 år bodde jag med min mamma. Var mycket saker som skulle räcka, och mycket som vi inte hade råd med. Mammas temprament var ofta högt när det kom till pengar, jag menar som tonåring hade jag inte pengar att röra mig med. Som barn hade jag inte ens månads eller veckopeng, inte att jag ältar eller är ledsen över det. För en ensamstående mamma med handikapp kan inte ha det lätt, och jag önskar jag kunde ge henne världen för det ibland. Men så kommer skammen smygandes, köpte 4 spel för 200 kr. Villken skit summa egentligen, men pengar är endå pengar. Alla år jag suttit framför datorn och väntat och önskat mig spel osv, och när jag väl tar mig råd så blir jag fylld med skam. Har jag förtjänat detta?, Vad har jag gjort för att få köpa detta?. Allt inprintat under åren, kommer liksom tillbaks. Skit jobbigt, men något jag föröskt träna bort lite. Förstå mig inte fel jag har rba hand om pengar trots mina 3 handikapp, och dessa år har la lärt mig mer grejer för riktiga livet också. Att spara är jätte bra, och det gör jag till och med mer än förut nu när jag kan. (Som sagt hade inte mina EGNA pengar förräns jag flyttade ut) , Även om jag liksom sparat dessa 2000 kr denna månaden känner jag mig fortfarande skyldig helt otroligt egentligen.
