Sedan unga år har jag längtat till att gömma mig bakom droger. Det har alltid varit en central del i mitt liv även om jag inte har missbrukat fören de senaste åren. Jag vet…vad är det för sjuk människa om längtar efter droger som barn? Men jag gjorde det, utan någon egentlig anledning, jag har haft en fungerande uppväxt, hade en normal, tonårsrevolt och var inte mer än så. Enligt mig själv i alla fall. Skulle skola och föräldrar ha ett ord här skulle de väl säga att de såg varningssignaler rätt tidigt.
Hur som helst. Att hantera min ångest och mina mörkaste tankar har alltid resulterat i en form av destruktivitet. Jag har alltid sökt efter en flykt och gjort detta genom mat(både av att äta och svälta), sex, alkohol, droger och fysiskt flykt till nya städer. Min samtalskontakt på psykiatrin menar på att alla mina sätt att hantera mina känslor är destruktivt och att en ADHD medicinering skulle kunna hjälpa. Jag har en ADHD-diagnos sedan tidigare, valt att inte medicineras mot detta då jag inte ansågs mig ha ADHD (och att det krävdes urinprov). Min fundering är, då jag aldrig riktigt lyckas hantera min psykiska ohälsa på ett icke-destruktivt sätt. Kan jag då bli hjälpt av en ADHD-medicin? Kan det verkligen vara så enkelt?
