plågad 52 bast

plågan blivit så jävla enorm . 1989 i filippinerna blev en buss jag satt på mellan caticlan o ilo ilo stoppad av några människor. snabb historia kort . jag blev totalt förnedrad med sexinslag . Jag är Man ,sån jävla skam och ynklig jävla människa ,och blivit så jävla outhärdligt sista året med minnen . vet inte varför det blivit starkare nu med dom här minnena. är 52 år plågan blivit så svår av det som hände .  vet inte varför jag txt detta egentligen bara tröstlöst försök o få ut eländet en liten stund .

Vad bra att du skriver av dig här! Starkt av dig att berätta! Har du fått någon form av professionell hjälp för att bearbeta det du varit med om?

Fy vad fruktansvärt det låter med det som hände, men så hemskt att du dessutom ska behöva känna skam och som att du är en “ynklig människa”! Det var ju de som utsatte dig för övergrepp som är ynkliga människor som ska skämmas. Känner du till PTSD? Sök hjälp, du ska inte behöva ha det såhär, det blir ju som att övergreppet fortfarande pågår fast det var så många år sen :-(. Jag tror att traumatiska minnen kommer upp allt mer när man behöver bearbeta dem och så svåra minnen behöver man hjälp och stöd med.

Hemskt tråkigt att höra vad du blivit utsatt för. Som Purple Hiramu säger, kan det vara så att de plågsamma minnena behöver bearbetas med hjälp av en psykolog. Jag föreslår att du söker dig till din vårdcentral och ber om att få bli remitterad till psykiatrin. Kom ihåg: det som hände var inte ditt fel och inget är fel på dig som människa pga det inträffade. Du är bra, förtjänar att må bra och det kan bli bättre.

Ta hand om dig.

Anonym skrev:

plågan blivit så jävla enorm . 1989 i filippinerna blev en buss jag satt på mellan caticlan o ilo ilo stoppad av några människor. snabb historia kort . jag blev totalt förnedrad med sexinslag . Jag är Man ,sån jävla skam och ynklig jävla människa ,och blivit så jävla outhärdligt sista året med minnen . vet inte varför det blivit starkare nu med dom här minnena. är 52 år plågan blivit så svår av det som hände . vet inte varför jag txt detta egentligen bara tröstlöst försök o få ut eländet en liten stund .

 

 

Hej Vilket mod att berätta, jag själv har varit utsatt och har fått bearbetat det under många år och har hjälpt mig otroligt mycket men   inte att det försvunnit men att jag ändå slipper att gå och bära den skuld och skammen och det jag lärt mig är att ju mer jag få dela med mig av den händelse så har det blivit mer hanterbart. Stor Kram