Jag trasslar in mig själv i mina tankar så himla mycket. Det har blivit värre med åren, jag är 24 nu. Mitt problem är att jag övertänker hela tiden. Eller ja, övertänka är väl en underdrift. Tyvärr har det gått så långt att det enda jag i stort sätt tänker på är dem här scenarierna som jag målar upp i mitt huvud. Jag hade kunnat dra det så långt att säga att det nästan blivit ett självskadebeteende. Vissa dagar mår jag så oerhört dåligt att jag knappt orkar.. Och jag kan inte sluta tänka på det. Jag tycker inte att jag förtjänar lycka när jag tänker på saker som jag gjort. Mitt ända sätt att fly är att lyssna på musik eller hänga med vänner, men även då kan jag inte njuta av tillvaron då mina jobbiga tankar är underliggande. Jag tycker att det är bra att jag reflekterar och drar slutsatser och att jag har en moral. Men ibland önskar jag att jag var en person som bara skiter i. Som skiter i att jag gör fel och behandlar hur jag vill och inte har en moral eller empati. För helt ärligt, vad är skillnaden? Om jag ändå begår saker som obrydda personer begår har jag ju fortfarande gjort det. Den ända skillnaden är att jag mår dåligt över det, men saken har ju fortfarande skett.
Jag har svårt att acceptera att / om jag gjort fel. Det finns saker som jag gjort som jag idag tycker är helt OTROLIGT DÅLIGT. Nu när jag har växt och lärt mig om saker och ting så har jag fått väldigt lätt att grubbla.
Saken är den att: Hur vet jag om jag övertänker eller inte?? Blir galen på mig själv. Om jag tänker på något i onödan så hade jag ju kunnat släppa det om jag visste det. Men om jag tänker på det för att det är så som jag målar upp det som så kommer det ju kännas väldigt dåligt.
Är så rädd för att inte vara en bra kille.