Hem > Forum > Skam > Obehaliga sexuella drömmar

Obehaliga sexuella drömmar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag är en person i högre tonåren, och för ungefär 2 år sedan hade jag en dröm där jag hade/nästan hade samlag med en av mina föräldrar. Denna drömmen har på något sett påverkat sättet jag ser på hen. Vilket är helt galet… men nu äcklar det mig varenda gång den personen rör vid mig, trots att det är på ett vänligt vis. Och det är nästan som att jag misstänker hen för att ha en sexuell attraktion mot mig, vilket jag vet är helt ologiskt. Men det är så jag känner. Och jag kan inte hindra hur jag känner… jag hade precis börjat glömma drömmen när jag igår hade en till hemsk dröm, vilket påminde mig. Känner mig otroligt äcklad, men också skäms jag. Varför i hela friden hittar min hjärna på sånt här?

    Hur kan jag sluta känna såhär? Vad ska jag göra?

    Hej!

    Jag förstår att det här är skitjobbigt! Men det är ingenting du kan rå för. Nattliga drömmar är ingenting som vi kan styra och de är oftast inte kopplade till verkligheten över huvud taget.

    Jag kan känna igen mig i vad du har upplevt. När jag gick i högstadiet började jag få obehagliga sexuella tankar jag inte kunde styra. De kom från ingenstans och påverkade min vardag så extremt att jag ibland inte ens gick till skolan för huvudet kryllade av tankar jag inte förstod mig på. Bland annat om mina föräldrar, precis som du.

    Jag blev senare utredd för OCD (obsessive compulsive dis order) av den typen där man ofta får obehagliga sexuella eller tabubelagda tankar man inte kan styra. Jag fick gå i KBT och lära mig själv att tankarna endast var just det; tankar. Så jag tror att det du kan göra är att helt enkelt acceptera att drömmarna kommer, och att du inte kan göra något åt det. Vår hjärna är bra på att spela oss spratt och få oss att vrida på verkligheten. Kanske får du de här otäcka drömmarna för att du är medveten om att det är ett motbjudande scenario och är rädd att det ska hända. Helt naturligt. Men varför vara rädd för något som inte kommer hända? 🙂

    Min slutsats är helt enkelt att acceptera drömmarna och rädslan, så tror jag att känslan kommer lätta.

    All kärlek!

    Trådstartaren

    Green Rydalo, tack så mycket för ditt svar!
    Det är så himla skönt att veta att jag inte är den enda, och att veta att det inte är fel på mig. Du har rätt. Det är nog för att jag är rädd som det fortsätter påverka mig. Jag får acceptera att tankarna finns där och att de bara är tankar istället för att aktivt försöka putta bort dem. Tack igen!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.