Kommer jag någonsin kunna släppa detta..

Vad jobbigt. Orättvist också på det sättet att det ju var hon som drog in dig i det här. Tycker inte du har någon skuld alls.

Vad är det för tankar som snurrar och är återkommande – om du orkar säga? Ofta har man ju som ett mantra när man inte kan släppa nåt. Är det en allmän oro över att den här tjejen ska sprida rykten om dig? Har du alltså inte kunnat prata igenom det som hände med tjejen? Ibland tror jag man behöver gå till själva roten, alltså den personen det handlar om, för att hitta en känsla av försoning. Är det möjligt?

Tycker det låter så starkt av dig att vara öppen med det här till vänner, familj och även att ha en psykolog. Det tyder ju  på stort mod och personlig mognad tycker jag.

Tack för snabbt svar och förståelse!

Det tankar som snurrar är om mitt egna ansvar att även om det var hon som drog upp mig till rummet och bad mig ha sex, var det fortfarande jag som gjorde det aktiva valet att låta det fortsätta. Så det tankar som snurrar är mest ångest för att jag ej stoppade det samt att jag gärna vill veta hur hon mår efter detta om hon ens ens tänker på det.

Mår också dåligt över att jag inte sa sanningen direkt då hon frågade mig om vi låg och jag nekade. Sedan fick jag en till chans då jag bestämde in en träff med henne för att berätta om det men vågade inte  säga det då och och sen dess har vi inte setts.

Sedan ville jag ge det en ny chans och skrev ett sms till henne efter drygt 1 år ihop om att få ett tydligare svar men så blev det ej och har fortfarande inte fått ett svar om hur hon känner kring mig eller händelsen…

Jättejobbigt! Tänker att du också var påverkad och just att du förstod efteråt hur full hon faktiskt var spelar väldigt stor roll i det hela. Du gjorde det ju inte med flit.

Minns hur en psykolog jag tidigare hade brukade säga till mig att man ofta påverkas väldigt mycket av hur andra reagerar. Och att skulle de agerat annorlunda, ge annan respons, så hade man känt på ett helt annat sätt. Tänker ofta på det när man känner skuld eller som att man gjort något väldigt fel, att hur den andra responderar påverkar ofta hela upplevelsen och vad man landar i för känslor – drar för slutsatser. Så terapeuten brukade ofta säga till mig: “Vad hade du känt om du fått en annan respons, tror du? Hade du känt dig lika skyldig?” Alltså för att skapa en mer objektiv bild av situationen.  Zooma ut.

Vet inte om det är någon tröst men har också blivit våldtagen under påverkan av alkohol och det gick definitivt inte till på det här sättet som du beskriver. Verkligen inte!  Tänker att något ansvar har man ju själv om man dyngrak drar in någon i ett rum och själv frågar om motparten vill ha sex. Juridiskt håller ju inte det.

Hemskt att höra! Har du någon kontakt med den som gjorde detta mot dig och hur hade du reagerat om hen bad om om förlåtelse?

Bra tips med att zooma ut, tror definitivt jag hade känt mig mindre skam för detta om jag fick ett annat svar.

Oj, det är en jättebra fråga! Jag hade uppskattat om han bad om ursäkt tror jag. Det tror jag verkligen. Alltså det var utstuderat för han drogade mig. Vi har ingen kontakt efter det som hände, det var utomlands också så vi har ingen koppling till varandra.

Oj okej, fattar tog det lång tid för dig att bearbeta detta?

Känner du själv att du utvecklats mycket av det som hänt eller har det bara gjort ditt liv sämre? Jag själv har utvecklats helt sjukt mycket sedan detta och försöker se det som något positivt men nu har jag bara det sista steget kvar vilket är att släppa taget om det. Vilket jag för tillfället tycker är svårt…

Förstår. Tycker det låter fantastiskt att det kunnat ge så mycket och att du kunnat använda det till personlig utveckling – imponerande!

Ehm, alltså just det här traumat gjorde mitt liv sämre men känner igen att händelser kan vara till stor hjälp för en och göra en till en bättre människa. Har lite andra sådan områden jag upplevt det också. Haft svårt att bearbeta den här våldtäkten för att jag känt mycket skam över det som hände genom åren. Det är ingenting jag pratar om direkt med folk och kanske att det bara är en handfull personer som ens vet om det. Minns hela händelsen i detalj fortfarande och det är inget minne jag gärna går tillbaka till. Det är för mörkt.

Det enda positiva jag kan komma på är att jag efter det blev försiktig med vilka jag litade på och där jag tappade intresset också för one night stands. Var bara 19 år när det hände. Så efter det skulle sex alltid betyda någonting. Vara nåt fint mellan två människor. Det kan jag väl se är en förändring som trädde in efter det här. Liksom ett paradigmskifte, att det finns kärlek inblandat och annars är det ointressant.

Jag har väl också märkt att jag medvetet gärna är passiv inledningsvis för att se hur observant motparten är på det. Som ett test ifall denne lyssnar in och respekterar. Tar inga risker. Skulle aldrig komma på tanken att sova över hos en man jag inte känner så väl om jag är full. När jag är för berusad backar jag undan från intim kontakt på ett sätt jag inte gjorde innan våldtäkten. Lite såna grejer kan jag väl se, alltså att jag är försiktigare med mig själv och kanske är mer observant. Inte lika naiv som tidigare.