Känns som om mitt liv tagit slut. Jag och min fru ska skiljas efter snart 17år och 3 barn. Jag skäms och känner mig helt misslyckad. Jag känner mig helt ensam i en stad där alla vi umgåtts med är hennes släkt och eller de som från början var hennes vänner… Allt är svart och jag känner mig så så ledsen, ensam och bitter (?) tror jag. Alla möjliga konstiga mörka tankar snurrar runt i mitt huvud…
Känner du dig misslyckad för att du och din fru ska skiljas och att ni inte fick det att fungera? Eller känner du att du sviker dina barn nu när ni ska skiljas?
Om det är så så vill jag bara tala om för dig att du INTE är misslyckad för det. Jag kan bara skriva ur barn-perspektiv, och jag antar att jag och dina barn är (var) i ungefär samma sits.
Mina föräldrar är numer skilda efter lite mer än 20 år långt äktenskap, de har varit skilda det i snart ett år men det är bara ca 6 månader sedan de flyttade isär. Jag har ALDRIG sett dem som misslyckade i sitt föräldraskap för det, det jag har känns är ledsamhet. För att det inte längre är “mamma och pappa” utan “mamma” och “pappa”, för att vi inte är en familj, för att vi inte bor ihop eller för att vi aldrig mer kommer fara på semester tillsammans.
Jag har absolut inte sett dem som misslyckade på något plan. Och jag var ändå 15 år då dem skildes, så jag minns absolut skilsmässan. Min bror som är 11 har heller aldrig sett mamma och pappa som misslyckade för att de inte kunde hålla ihop som just mamma och pappa. Även om vi båda varit mycket ledsna och gråtit mycket, så har vi aldrig sett våra föräldrar som misslyckade. Vi kanske har sagt “dumma mamma och pappa, det är erat fel” etc, men åter igen: vi har inte varit arga på dem som personer eller tyckt att dem är misslyckade som personer. För det är de ju inte, de har bara inte samma känslor för varandra längre – men är fortfarande mycket bra föräldrar! Jag kan nästan garantera dig att dina barn inte ser dig som en sämre förälder för att du och din nuvarande fru skiljer er!
Tyvärr kan jag inte ge så mycket råd på ämnet vänner… men hoppas ändå att det löser sig på något sätt för sig! Har du något fritidsintresse? Kan du gå med i någon förening där du kan göra saker du tycker är kul? Då kanske du kan finna vänner utifrån det.
