Kan inte förlåta mig själv

[Red Dykepi]

Har ni svårt att förlåta er själva för dumma saker ni gjort?

Jag får ofta höra att jag är en snäll person, varpå jag får dåligt samvete och tänker: ”Du skulle bara veta”.

De som säger att jag är snäll vet inte att jag stal leksaker och hårband från de andra barnen på dagis, att jag bröt av foten på farmors barndomsdocka för att jag ville se hur den såg ut inuti, att jag hällde ut farfars fotsalva i golvbrunnen och ställde tillbaka tuben, att jag läste min systers dagbok (Hon läste min också, men mitt brott känns av någon anledning värre.) att jag vägrade ta hjälp när jag i tonåren drabbades av depression och panikångest så att min familj tvingades se mig lida, att jag i samma veva tappade verklighetsförankringen och p.g.a. detta skickade ett brev med foton till en person som jag p.g.a. min bristande verklighetsuppfattning trodde att jag var menad för, att jag fortfarande vägrade söka hjälp, att jag köpte en massa busringningar med en av mina första mobiler och gömde räkningen när den kom för att mamma inte skulle hitta den och bli arg, att jag gjorde detsamma med vår vanliga telefonräkning när jag hade ringt en spåkärring, att jag slutade på mitt första jobb genom att helt enkelt sluta dyka upp och låta bli att svara när de ringde, att jag när jag flyttade hemifrån var usel på att ta ansvar och att jag i samma veva snokade runt i en bekants lägenhet i samband med att jag skulle passa hennes djur.

Allt detta är längesedan nu, och jag skulle aldrig göra sådana här saker idag, men det faktum att jag en gång varit kapabel till det gör att jag har svårt att helt sluta tycka illa om mig själv. Jag kan liksom inte förlåta mig själv. Och när någon säger att jag är snäll så känner jag bara skuld och skam.

Hmm intressant – du beskriver saker som nästan alla barn har gjort. Själv hade jag ihjäl en katt av misstag – något jag hade ångest över länge. Jag har gjort många saker som hoppat sönder min brors spjällsäng och skyllt ifrån mig på min bror. Dessutom försökte jag dränka honom flera gånger och kasta bort honom i soporna.

Om du läser trådarna här ser du oxå att många har problem med att söka hjälp. Att inte vilja ha hjälp om man är drabbad av ångest är ju ganska vanligt eftersom att erkänna att man behöver hjälp kan i sig ge ångest. Kan det är ju det att pratar man inte om allt som händer i ens liv så kan det lätt bli så att man tror att det man gjort är mycket värre än det är.

Barn är ju nyfikna varelser – själv kollade jag in hur en symaskin såg ut inuti  i skolan – när jag plockat sönder den första var jag tvungen att plocka sönder resten av skolans symaskiner för att se om det såg lika dant ut inuti de andra 10 🙂

Jag har lärt mig oerhört mycket av mitt liv och min barnsliga nyfikenhet som ibland slutat riktigt illa. Kan du se det du gjort under ditt liv som något att använda som något annat än för att skämmas över? Vad tror du om att försöka?

 

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hmm intressant – du beskriver saker som nästan alla barn har gjort. Själv hade jag ihjäl en katt av misstag – något jag hade ångest över länge. Jag har gjort många saker som hoppat sönder min brors spjällsäng och skyllt ifrån mig på min bror. Dessutom försökte jag dränka honom flera gånger och kasta bort honom i soporna. Om du läser trådarna här ser du oxå att många har problem med att söka hjälp. Att inte vilja ha hjälp om man är drabbad av ångest är ju ganska vanligt eftersom att erkänna att man behöver hjälp kan i sig ge ångest. Kan det är ju det att pratar man inte om allt som händer i ens liv så kan det lätt bli så att man tror att det man gjort är mycket värre än det är. Barn är ju nyfikna varelser – själv kollade jag in hur en symaskin såg ut inuti i skolan – när jag plockat sönder den första var jag tvungen att plocka sönder resten av skolans symaskiner för att se om det såg lika dant ut inuti de andra 10 🙂 Jag har lärt mig oerhört mycket av mitt liv och min barnsliga nyfikenhet som ibland slutat riktigt illa. Kan du se det du gjort under ditt liv som något att använda som något annat än för att skämmas över? Vad tror du om att försöka?

Oj, har verkligen nästan alla gjort sådana saker? Jag har alltid tänkt att alla människor har gjort dumma saker, men inte SÅ dumma saker som jag har gjort. Att jag t.ex. läste min systers dagbok känns värre än att hon läste min. Jag tror att det beror på att jag var äldre och borde ha vetat bättre.

Usch, det måste ha känts hemskt att råka ha ihjäl en katt. 🙁 Sådant kan ju tyvärr hända vuxna också (att någon råkar köra på ett djur som springer rakt ut framför bilen t.ex.) och det gör såklart väldigt ont.

Hur kom det sig att du försökte dränka din bror? Var det för att du blev arg på honom?

Jag minns att jag, innan min syster föddes, sa att jag skulle kasta henne i soporna om hon hade mörkt hår. Jag ville prompt ha en bebis med ljust hår. Jag förstod inte riktigt att det var en människa som skulle komma, utan trodde mer att jag skulle få en “levande docka”.

Jo, du har rätt i att det är många som har svårt att söka hjälp. För min del handlade det om att jag själv inte insåg att jag behövde hjälp, och därför blev jag rasande när mamma började prata om BUP. Istället gick jag hemma i tre år och på kuppen fick min familj lida. Visst vet jag att jag inte är den enda som varit i den situationen, men av någon anledning känns inte andra hemska medan jag känner mig själv som ett monster och en börda.

Haha, det där med symaskinen var lite roligt faktiskt! 😀 Satte du ihop dem igen? Eller blev du påkommen?

Jag vet inte vad jag skulle använda mina erfarenheter till… Jag har ju andra erfarenheter som jag föreläser om, men just dessa skulle jag absolut inte vilja föreläsa om för dem vill jag hålla för mig själv (med undantag för här på forumet där jag är anonym). Så jag vet inte riktigt vad jag skulle göra med dem…

Vad kul att du oxå arbetat som föreläsare – det var mitt yrke i nästan tio år vid sidan av en massa andra yrken som oxå passerat under mitt långa liv 🙂

Att läsa sin syster dagbok är en normal handling som alla som har en syster eller bror som skriver dagbok nog har gjort – barn är som sagt nyfikna varelser…

Varför jag försökte dränka min bror? – det är inte lätt att vara sju år gammal och ha hela ansvaret för den 1 åriga broderns väl och ve. Vår mamma var sjuk och min pappa jobbade så på vintrarna sköte jag min bror heltid + skolan under 3 års tid. Jag var helt enkelt less på att ha en bror och försökte lösa problemet helt enkelt. Jag ser att du nuddat vid tanken med din syster… jag gick bara ett steg längre. Hade inte grannen undrat varför jag släppade på en stol i ena handen och min lille bror i den handra så hade min bror nog inte varit vid liv idag.

När det gäller det där med att inte ha sjukdomsinsikt är ju normalt – för man kan ju inte se att man inte är frisk när man är sjuk. En insikt som kom för mig för några år sedan när jag var svårt sjuk och hamnade på sjukhus. Kunde inte fatta att jag verkligen var så sjuk när jag var sjuk – det kom efteråt…

Nej jag satte inte ihop symaskinerna – visste inte hur man gjorde för att få ihop dem och slöjdläraren var rasande – hon tänkte dra in mitt betyg i slöljd för den saken skull – men som tur kunde jag sticka och det kunde inte hon…

Jag har tränat på att tala om mina dåliga beteende som anektoter … och när jag undervisar och föreläser så använder jag hela tiden dessa dåliga beteenden som exempel på hur bra eller dåligt det kan gå i olika situationer… Talar man om fysikens lagar och attraktionskrafter så är det lättare att komma ihåg det om jag berättar om att 1-åringar dör om de ramlar ner 3 meter i en soptunna 😉

 

Ps jag läser en bok av Jonas Gardell – där det framgår att han en gång försökte dränka sin storebror…

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Vad kul att du oxå arbetat som föreläsare – det var mitt yrke i nästan tio år vid sidan av en massa andra yrken som oxå passerat under mitt långa liv 🙂 Att läsa sin syster dagbok är en normal handling som alla som har en syster eller bror som skriver dagbok nog har gjort – barn är som sagt nyfikna varelser… Varför jag försökte dränka min bror? – det är inte lätt att vara sju år gammal och ha hela ansvaret för den 1 åriga broderns väl och ve. Vår mamma var sjuk och min pappa jobbade så på vintrarna sköte jag min bror heltid + skolan under 3 års tid. Jag var helt enkelt less på att ha en bror och försökte lösa problemet helt enkelt. Jag ser att du nuddat vid tanken med din syster… jag gick bara ett steg längre. Hade inte grannen undrat varför jag släppade på en stol i ena handen och min lille bror i den handra så hade min bror nog inte varit vid liv idag. När det gäller det där med att inte ha sjukdomsinsikt är ju normalt – för man kan ju inte se att man inte är frisk när man är sjuk. En insikt som kom för mig för några år sedan när jag var svårt sjuk och hamnade på sjukhus. Kunde inte fatta att jag verkligen var så sjuk när jag var sjuk – det kom efteråt… Nej jag satte inte ihop symaskinerna – visste inte hur man gjorde för att få ihop dem och slöjdläraren var rasande – hon tänkte dra in mitt betyg i slöljd för den saken skull – men som tur kunde jag sticka och det kunde inte hon… Jag har tränat på att tala om mina dåliga beteende som anektoter … och när jag undervisar och föreläser så använder jag hela tiden dessa dåliga beteenden som exempel på hur bra eller dåligt det kan gå i olika situationer… Talar man om fysikens lagar och attraktionskrafter så är det lättare att komma ihåg det om jag berättar om att 1-åringar dör om de ramlar ner 3 meter i en soptunna 😉

Vad kul att du också har föreläst! 🙂 Jag kommer nog tyvärr att sluta framöver, då svårigheterna att få uppdrag gör att jobbet inte längre är varken roligt eller ekonomiskt lönsamt. Annars hade jag gärna fortsatt.

Åh, inte undra på att du resonerade som så att det var jobbigt att ha en bror…! Fanns det ingen annan som kunde ha hjälpt till att ta hand om honom? En mor- eller farförälder eller liknande?

Jo, du har väl rätt i att det är normalt att sakna sjukdomsinsikt när man mår riktigt dåligt. Jag försöker intala mig själv att det antagligen inte hade spelat någon roll om jag blivit tvingad att ta emot hjälp, för jag hade inte varit motiverad. Och då tror jag inte att hjälpen hade gjort någon nytta.

Haha, jag kan tänka mig att slöjdläraren blev arg! 😀 Det måste ha varit jobbigt för henne att sätta ihop alla maskinerna… Men din nyfikenhet och vilja att undersöka saker grundligt borde ha premierats. 😉

Vad bra att du kan prata om dumma saker du gjort på ett bra och konstruktivt sätt. Starkt av dig att berätta för andra!

Åh, är det “Till minne av en villkorslös kärlek” du läser? Jag läser den just nu, men har inte hunnit så långt ännu.

>>>Vad kul att du också har föreläst! 🙂 Jag kommer nog tyvärr att sluta framöver, då svårigheterna att få uppdrag gör att jobbet inte längre är varken roligt eller ekonomiskt lönsamt. Annars hade jag gärna fortsatt. <<<

Hmm jag känner att man måste ha annat vid sidan om för att överleva. Föreläsningar kan man inte leva på – jag hade ett eget företag med kurser vid sidan om föreläsandet. Men jag tröttnade på att aldrig vara ledig. Som du säger det kräver en hel del insatser och försäljning av en själv.

>>>Åh, inte undra på att du resonerade som så att det var jobbigt att ha en bror…! Fanns det ingen annan som kunde ha hjälpt till att ta hand om honom? En mor- eller farförälder eller liknande?<<<

Inte en chans när man är invandrare – det är långt till släkt och dessutom min mormor sköte redan min syster i vår hemland och det fanns inte på den här planeten att hon skulle flyttat till Sverige – hon skulle aldrig lärt sig språket för hon var så gammal redan när jag var i 7 års åldern. Invandrare går inte till socialen heller – man vill ju inte ha hemtjänsten snokande i sina vrår och barnen har man ju satt till världen själv så då får man själv lösa de problem som uppstår i samband med dem. 🙂

>>>för jag hade inte varit motiverad. Och då tror jag inte att hjälpen hade gjort någon nytta.<<<

Tja ibland krävs det tvångsvård för att man ska inse att man är motiverad till att inte må så dåligt…

>>>Haha, jag kan tänka mig att slöjdläraren blev arg! 😀 Det måste ha varit jobbigt för henne att sätta ihop alla maskinerna… Men din nyfikenhet och vilja att undersöka saker grundligt borde ha premierats. 😉<<<

Kan väl säga att det var andra tider då… mitt ordningsbetyg var lite dåligt de året…

Jag menar att du kanske ska öva dig att prata om dina – för då kanske du kommer att upptäcka hur vanligt det är med allt det som du räknar upp…

>>>Åh, är det ”Till minne av en villkorslös kärlek” du läser? Jag läser den just nu, men har inte hunnit så långt ännu.<<<

Yes det var den boken – en bra beskrivning av en dement mamma och hennes originella personlighet samt Gardells originella uppväxt i en baptistisk omgivning. Jag kom att tänka på dig när jag läste om att Gardell försökt dränka sin bror eller snarare putta honom överbord så att brorsan förlorade sina stövlar. Fast vad som är sant och osant i den där storyn är svårt att veta – Jonas gillar ju skrodera. Men det gillade tydligen hela familjen så arvet är starkt…

Läser du mycket?

hmm lyssnar på Kropp och själ – ett podd program som heter Bära en hemlighet; Det handlar om hur människors hemligheter växer till stora torn trots att hemligheten egentligen inte är så stor.

Det handlar om att man skäms över saker som egentligen handlar om självförakt. Vore kul om du lyssnar på den och återkopplar vad du tänker. Du hittar den som rubriken på Websidan som jag länkat till

Kropp och Själ

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

>>>Vad kul att du också har föreläst! 🙂 Jag kommer nog tyvärr att sluta framöver, då svårigheterna att få uppdrag gör att jobbet inte längre är varken roligt eller ekonomiskt lönsamt. Annars hade jag gärna fortsatt. <<< Hmm jag känner att man måste ha annat vid sidan om för att överleva. Föreläsningar kan man inte leva på – jag hade ett eget företag med kurser vid sidan om föreläsandet. Men jag tröttnade på att aldrig vara ledig. Som du säger det kräver en hel del insatser och försäljning av en själv. >>>Åh, inte undra på att du resonerade som så att det var jobbigt att ha en bror…! Fanns det ingen annan som kunde ha hjälpt till att ta hand om honom? En mor- eller farförälder eller liknande?<<< Inte en chans när man är invandrare – det är långt till släkt och dessutom min mormor sköte redan min syster i vår hemland och det fanns inte på den här planeten att hon skulle flyttat till Sverige – hon skulle aldrig lärt sig språket för hon var så gammal redan när jag var i 7 års åldern. Invandrare går inte till socialen heller – man vill ju inte ha hemtjänsten snokande i sina vrår och barnen har man ju satt till världen själv så då får man själv lösa de problem som uppstår i samband med dem. 🙂 >>>för jag hade inte varit motiverad. Och då tror jag inte att hjälpen hade gjort någon nytta.<<< Tja ibland krävs det tvångsvård för att man ska inse att man är motiverad till att inte må så dåligt… >>>Haha, jag kan tänka mig att slöjdläraren blev arg! 😀 Det måste ha varit jobbigt för henne att sätta ihop alla maskinerna… Men din nyfikenhet och vilja att undersöka saker grundligt borde ha premierats. 😉<<< Kan väl säga att det var andra tider då… mitt ordningsbetyg var lite dåligt de året… Jag menar att du kanske ska öva dig att prata om dina – för då kanske du kommer att upptäcka hur vanligt det är med allt det som du räknar upp… >>>Åh, är det ”Till minne av en villkorslös kärlek” du läser? Jag läser den just nu, men har inte hunnit så långt ännu.<<< Yes det var den boken – en bra beskrivning av en dement mamma och hennes originella personlighet samt Gardells originella uppväxt i en baptistisk omgivning. Jag kom att tänka på dig när jag läste om att Gardell försökt dränka sin bror eller snarare putta honom överbord så att brorsan förlorade sina stövlar. Fast vad som är sant och osant i den där storyn är svårt att veta – Jonas gillar ju skrodera. Men det gillade tydligen hela familjen så arvet är starkt… Läser du mycket?

Jag förstår att du tröttnade på att aldrig få vara ledig. Att få folk att köpa ens tjänster verkar, för de allra flesta, kräva sjukt mycket jobb. Många verkar jobba långt mer än heltid. När jag började föreläsa hade jag inte en aning om hur mycket tid jag skulle behöva lägga ner på marknadsföring, eller hur svårsålda mina föreläsningar skulle bli. Efter min första föreläsning (som jag inte behövde sälja in, utan blev erbjuden att hålla) var jag bara så glad över att det hade gått så bra, och var så taggad på att sätta igång att jag bara kastade mig rakt ut. När jag väl insåg hur svårt det var att nå ut i bruset så fick jag en chock.

Ah, jag förstår att det var svårt för dina föräldrar att hitta barnvakt om släkten bodde i ett annat land. Det verkar vara svårt nog att hitta barnvakt bara släkten bor i en annan stad…

Nej, det går ju inte att veta vad som är sant och inte i Jonas Gardells bok. Han dog ju inte i en trafikolycka 1998 t.ex. 😉 Jag tror dock att det mesta är sant, i och med att han har valt att kalla alla medverkande vid deras rätta namn. Det hade han nog inte gjort annars. Jag ska försöka läsa mer i boken nu under påskhelgen. Kul att du gillar den! 🙂

Tack för tipset om radioprogrammet! Det verkar intressant. 🙂

yes jag konsumerar mycket media eftersom jag har turen att kunna åka buss till jobbet och har därför massor av “tom” tid att använda till annat och ibland blir det radio. 🙂

Hur skulle det vara om du började samla på titlar (självklart ska du läsa dem – inte samla bara på titlarna 😉 ) där folk gör saker som de skäms över?

Eller har din skam blivit en fobi/rädsla som inte är kopplad till din insikt?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

yes jag konsumerar mycket media eftersom jag har turen att kunna åka buss till jobbet och har därför massor av ”tom” tid att använda till annat och ibland blir det radio. 🙂 Hur skulle det vara om du började samla på titlar (självklart ska du läsa dem – inte samla bara på titlarna 😉 ) där folk gör saker som de skäms över? Eller har din skam blivit en fobi/rädsla som inte är kopplad till din insikt?

Vad bra att du kan läsa på bussen! 🙂

Jag känner inte att min skam har blivit en fobi, utan jag kan läsa om andras misstag och dumheter. Ofta känns det ganska befriande i stunden, men sedan börjar jag tänka att mina dumheter nog ändå är lite värre, och då betyder det inte längre något att andra också har gjort dumma saker.

hmm din hjärna har spunnit iväg – varför blir du hårdare mot dig själv än mot andra? Vad gör dig så syndfull att du är värre än alla andra människor?