Hem > Forum > Skam > Jag visade mina bröst

Jag visade mina bröst

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Fyfan vad jag skäms… Jag är sjukskriven pga depression och ångest och får inte pengarna att gå runt så jag visade mig för olika män i webbkamera mot betalning. Jag vet hur ogenomtänkt det var men allt jag hade i huvudet var hyran och under tiden jag gjorde det minskade faktiskt ångesten då jag kände mig uppskattad. Men nu efteråt är det mycket värre och ändå har jag gjort det flera gånger. Det är som om jag inte respektera mig själv och det har blivit mitt ”självskadebeteende”. Ett tvång. Jag vill inte göra detta mer för jag vet inte var videorna/print screen kommer ut hän. Tänk om någon jag känner ser det? Vad fan har jag gjort? Redan innan ville jag dö och detta gjorde allt så mycket värre. Tur att jag inte sålt sex iallafall….

    Avatar

    hmm skamkänsla är väl normalt om man bryter mot samhällets normer eller hur? Det ser jag som att du är ganska normal faktiskt.  Det är starkt av dig att skriva av dig här.

    Tvångsbeteenden som är självdestruktiva kan jag inte ens tänka ut hur jobbigt det måste vara för själen. Men är inte det faktum att du skriver om dem här ett första steg till att bryta tvånget?

    Har du någon samtalskontakt som är bra? – Har du berättat för hen om ditt tvång? Vad skulle kunna få dig att sluta med det? Ett jobb skulle inte vara svaret om du tror att det är ett tvång?

    Vilken förändring måste till för att du inte skulle dras till den fyllan (du att visa brösten för främmande via webbkameran minskar ångesten för stunden men ökar den efteråt – precis som alkoholister som jag känner beskriver sina fyllor)

    Ser fram emot att få samtala mer med dig.  Styrkekramar från mig

    Trådstartaren

    hmm skamkänsla är väl normalt om man bryter mot samhällets normer eller hur? Det ser jag som att du är ganska normal faktiskt. Det är starkt av dig att skriva av dig här. Tvångsbeteenden som är självdestruktiva kan jag inte ens tänka ut hur jobbigt det måste vara för själen. Men är inte det faktum att du skriver om dem här ett första steg till att bryta tvånget? Har du någon samtalskontakt som är bra? – Har du berättat för hen om ditt tvång? Vad skulle kunna få dig att sluta med det? Ett jobb skulle inte vara svaret om du tror att det är ett tvång? Vilken förändring måste till för att du inte skulle dras till den fyllan (du att visa brösten för främmande via webbkameran minskar ångesten för stunden men ökar den efteråt – precis som alkoholister som jag känner beskriver sina fyllor) Ser fram emot att få samtala mer med dig. Styrkekramar från mig

    Hej och förlåt för sent svar, det har varit för mycket i livet ett tag….

    Jag har ganska mycket självdestruktiva tankar som ibland blir handlingar. Jag har en samtalskontakt som jag tycker är väldigt bra men det är mycket jag inte pratat om då det antingen är för jobbigt eller skamfyllt, däribland detta, min hetsätning och mina självmordsförsök (+annat). Den senaste tiden har jag inte gjort detta men har då ersatt det med andra (självdestruktiva)handlingar. Det händer ibland fortfarande och jag får väldigt mycket ångest av det och därför gör jag allt i min makt för att inte göra det. Det där med jobb vet jag inte riktigt. Jag vill börja jobba inom en snar framtid men samtidigt får jag så mycket ångest över det. Jag har svårt att hålla kvar jobb och jag är rädd att jag kommer krascha igen då det alltid kommer en krasch, det har jag accepterat. Jag har olika papper att fylla i för att se hur mitt humör svänger då jag möjligen har bipolär sjukdom. Det skulle inte förvåna mig om det är något sånt men kanske lite mer åt blandepisoder.

    Tack för ditt svar! mvh

    Egentligen så förstår jag inte det ”skämmiga” med bröst och kön. Det e ju liksom lika naturliga kroppsdelar som magen och öronen.

    Avatar

    Hej och förlåt för sent svar, det har varit för mycket i livet ett tag…. Jag har ganska mycket självdestruktiva tankar som ibland blir handlingar. Jag har en samtalskontakt som jag tycker är väldigt bra men det är mycket jag inte pratat om då det antingen är för jobbigt eller skamfyllt, däribland detta, min hetsätning och mina självmordsförsök (+annat). Den senaste tiden har jag inte gjort detta men har då ersatt det med andra (självdestruktiva)handlingar. Det händer ibland fortfarande och jag får väldigt mycket ångest av det och därför gör jag allt i min makt för att inte göra det. Det där med jobb vet jag inte riktigt. Jag vill börja jobba inom en snar framtid men samtidigt får jag så mycket ångest över det. Jag har svårt att hålla kvar jobb och jag är rädd att jag kommer krascha igen då det alltid kommer en krasch, det har jag accepterat. Jag har olika papper att fylla i för att se hur mitt humör svänger då jag möjligen har bipolär sjukdom. Det skulle inte förvåna mig om det är något sånt men kanske lite mer åt blandepisoder. Tack för ditt svar! mvh

     

    du sätter fingret på något viktigt  – du undanhåller saker och dina tvång blir värre av att du inte talar om dina tvång. Det här är ju det första steget för att beskriva det du tänker och känner. Det är bra och med tiden har du vant dig vid att tala om det som upphåller din hjärna. Dessutom så är du anonym och jag ser att du skriver ganska realistiskt om dina tvång. Bra jobbat — det är som att springa milen – det är jättejobbigt de första 10 gångerna men blir ändå lättare och lättare för varje gång… heja heja// KRAM

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.