Hem > Forum > Skam > hatar mig själv

hatar mig själv

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Hej! Jag är en tjej på 23 år.  För bara några dar sedan försökte jag begå självmord jag misslyckades givetvis ja hamnade på sjukhus i några dar sedan har jag  blivit skickad till olika psykologer, kuratorer varit inskriven på psyk men jag vågar inte berätta för någon vad anledningen är till att jag mår så dåligt. Så jag tänker skriva den här det kanske blir långt och invecklat men ja försöker så gott ja kan. Jag hade flyttat hemifrån till en lägenhet och börjat på ett väldigt bra jobb och jag tjänade väldigt bra. Jag har hela mitt liv alltid haft jättesvårt för det sociala jag flyttade runt hela tiden när jag var liten hade aldrig några vänner så efter jag flyttat hemifrån och fått jobb kände jag att jag ville skaffa vänner så jag började med att skaffa  Facebook för första gången jag fick en vänförfrågan av en kompis till min pappa vi kände knappt varandra hade bara träffat honom några gånger igenom min far. Vi började iallafall prata ofta o mycket med varann. Denna historien blir allt för lång så jag drar ner på den o sparar på många detaljer. Det här slutade med att han ville att vi skulle göra sexuella saker tillsammans. Jag ville faktiskt INTE göra nånting med honom ändå fick han mig till att göra saker jag faktiskt inte ville det hände flertal gånger  jag frågar mig själv varför jag lät detta pågå o jag säger till mig själv att jag kände mig bara ensam. Jag går hela  tiden o tänker att jag är en äcklig dålig människa som inte förtjänar att leva. Jag var 20 han var 40+ jag ville säga till honom att jag faktiskt inte ville träffa honom men vågade inte jag minns att jag sa till honom att skaffa en flickvän istället han svarade att han hade 3 stycken och var gift också men fortfarande vågade jag inte säga ifrån. Jag hatar mig själv o dessa minnen kommer få mig att ta mitt liv

     

     

     

    Jag beklagar att du blivit utsatt. Det ska inte få gå till så här och du har inte gjort något för att förtjäna det. Lite beroende på din relation till Pappa tycker jag faktiskt du ska berätta det här för dina föräldrar. Blir det svårt behöver du i vilket fall som fullständigt skita i honom. Det är hans beteende som får dig att må dåligt, han är inte värd att involvera sig med. Hade inte Mind varit anonymt hade du haft halva Sverige som vänskapskrets vid det här laget.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.