Förlorat ALLT

Hej!

Vad jobbigt för dig. Det låter som att du klandrar dig själv väldigt hårt för allt som hänt. Jag förstår att det inte känns så just nu, men du kommer inte att känna så här för alltid.

Det låter som om du haft väldigt mycket att stå i och underhålla, både materiella ting och relationer? Det är inte konstigt om det blev för mycket att ta rätt på, och speciellt inte om du blev sjuk under en längre period också.

Jag förstår att inga ord kan trösta dig där du är just nu, men du är önskad och välkommen att ventilera så mycket du vill här <3

Så ledsamt att höra din berättelse – jag önskar verkligen att du ska hitta en plats där du kan få läka och att du ska få känna dig trygg och älskad igen.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu, jag vältrar i sorg och jah hatar mig själv så mycket att jag slår mig och skadar mig själv, åker bil utan bälte och önskar mig död. Jag borde åka till akutpsyk och lägga in mig, men jag vet inte om jag ens vill. För framtiden är ändå förstörd och att existera vidare med tunga mediciner som ett spöke resten av livet, jag vill inte. Jag vill verkligen dö. Mitt psyke är så trasigt och mitt liv är ruiner.

Jag har redan bestämt mig för att jag inte kommer klara detta, för det är inte möjligt.

Ser två alternativ. Flytta hem till mina gamla föräldrar och leva på bidrag och isolera mig från omvärlden inklusive mina barn, eller självmord. Båda öden är fruktansvärt tragiska, men de är det enda jag kan se/orka/klara. Jag kommer aldrig resa mig, detta var mitt liv och det tog slut 2025, kvar finns en spillra utan människovärde, utan chans till att ställa sig upp igen.

Du är väldigt väldigt hård mot dig själv. Utan människovärde? Kom ihåg att Putin och andra hemska människor  finns. Där kan vi snacka om människor utan värde.

Depression är svårt och komplicerat.
du skriver att du förlorat allt pga depression. Det är såklart fruktansvärt tungt.

Skam är ju också en extremt stark negativ känsla.
jag tror vad du behöver är perspektiv.

jag förstår absolut hur du känner, jag har varit i samma sits ( inte helt men väldigt liknande ) att jag kände det enda jag ser som utväg är självmord.smärtan går inte att beskriva

men har du utnyttjar dina barn sexuellt? Har du slagit dem? Har du slagit din fru?    Där kan man snacka om att man borde skämmas och må dåligt. Du har drabbats av depression och det är inte ditt fel!!

Det kan drabba vem som helst och depression är INTE lätt.

Tack för svar.

Jag har inte fysiskt misshandlat någon men psykiskt har jag gjort det mot min fru genom lögner, löften och svek. Hon har gråtit av krossat hjärta så många gånger att jag inte kan räkna.

Jag tar inte ansvar för mig själv och mina barn, jag skaffade barn för andras skull och för att det förväntades,.inte utifrån deras bästa. Har skadat dem psykiskt.också, dem har börjat kissa ner sig på natten och förskolan ringer och är oroliga pga bråk.

Borde jag lägga in mig på akutpsyk? Kan dem göra något ens?

Vad har du att förlora på att åka till akutpsyk? De är tränade och erfarna av att hantera problem likt dem du upplever just nu i livet.

Jag kommer själv ur ett 16 årigt förhållande, som tog slut delvis pga långvarig depression. Tillsammans med alla andras erfarenheter i det här forumet har vi varit där du är. Du är inte ensam. Du kommer att ta dig igenom det här, det kommer att bli bättre. Du kommer kunna reparera mycket mer av relationerna till din familj, än vad du tror just nu.

Där du är, vet jag att det bara går att se hinder, vart man än vänder sig, och är det hindren man ser så är det självkritiken. Det går inte att se möjligheterna om vi bara kollar ner i marken. Om du kan förmå dig att gå ut och blicka mot horisonten och försöka se en glimt av en möjlighet så kanske det kan så ett frö av hopp idag som kan spira om några dagar eller veckor.

Om du inte klarar av att söka vård just nu så finns det också verktyg här på mind om du kikar under Stöd & kunskap > Övningar & Verktyg. Hoppas det kan hjälpa och trösta lite i stunden. Jag önskar att du får syn på någonting annat än hindren som finns i ditt liv just nu.

Oavsett hur du förvärvade din familj så är det uppenbart att du älskar dem, och jag kan garantera att de vill ha dig kvar i livet. <3

Hej aubergine kaveldun!

Hur har din dag varit idag?

Tack för du skriver.

Tyvärr kan jag inte sluta tänka på att ta mitt liv.. jag vet att alla skriver att det är tufft och det gör över,.tänk på anhöriga osv. Men att tänka på detta är verkligen det enda som ger lindring, det enda som jag önskar och vill just nu.