Hem > Forum > Skam > Beroende av socker, hjälp!!!

Beroende av socker, hjälp!!!

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9
  • Trådstartaren

    Hej! Jag mår verkligen dåligt över sättet jag äter. Jag har ett beroende av socker, godis, bakverk, läsk. Det började väl att jag använde det enbart som att tröstäta och dämpa ångest av min depression m.m men nu har det gått över till att jag vill ha det hela tiden. När det gäller läsk så väljer jag alltid light, zero. Men självklart är det sött det me och dämpar inte direkt sug till annat. Jag är så arg på mig själv. Förra året gick jag ner rätt mycke i vikt, jag var mer bekväm i min kropp än jag varit förr. Jag va fortfarande överviktig, men inte i närheten så stor som förut. Jag närmade mig mitt mål med stormsteg. Men sen av en insident i livet blev min psykiska hälsa försämrad och jag fick en ny medicin, seroquel. The devil!!!! Den ökade min aptit extremt, trotts att jag frågade om detta till min läkare så sa han att det inte va några problem, jag hade låg dos och detta va övergående. Men nej va fel han hade. Jag trodde jag hade lite koll hela tiden men tydligen inte, för nu ( va som känns som ett ögonblick senare) så sitter jag här lika överviktig igen som innnan min viktminskning 😢. Jag slutade med medicinen själv för ca en månad sendan, men mitt beroende och hysteriskt ökad aptit verkar inte försvinna. Va fan ska jag göra.

    Jag har svårt att se att jag har energin för att sätta igång på något gym, för jag har problem på mitt jobb och min psykiska diagnos borderline gör jobbsituationen bara värre. Jag är helt slut efter jobbet, sen efter de ska jag kanske handla mat om de behövs, tvätta, städa och diska och ta hand om min sambo. Kan inte be min sambo om mer hjälp, för han har också en sjukdom, en kronisk. Så han blir väldigt trött av minsta ansträngning och behöver vila. Oroar mig för honom.

    Han ser mitt problem med maten och speciellt med godis, därför är han rätt hård och säger nej när han ser mig. Men saken är den att de triggar mig i ett dåligt sett. Att ha de så styrt i mitt hem, att de är så fullt av regler, saker jag måste göra och saker jag inte får göra, innebär att jag går crazy när jag är ute på ärenden eller till och ifrån jobbet. Då kan jag köpa godis och äta på bussen m.m de är som att jag passar på extra mycke då för att jag har chansen.

    Jag funderar på att vända mig till vården, en dietist eller liknande. Men de innebär självklart mer regler och väldigt mycke planerande för inköp och i förväg vad man ska ha för frukost, lunch middag. Eftersom jag har borderline så brukar jag bete mig illa när saker känns för krävande, jag blir destruktiv och vill ge upp. Allt känns bara övermäktigt och jag börjar rabbla upp allt annat i livet som är jobbigt och alla saker jag måste göra och inte klarar av, slutar med att jag känner mig värdelös och sen sätter mig i soffan och deppar genom att äta glass med sked direkt ur förpackningen  😔.

    Jag känner igen mig i det du berättar tröstätande är inte kul. Det är en ätstörning det är inget ovanligt. Jag tröståt som bara den när jag bode hemma med min såkallade mamma som var alkis. Jag kan småäta lite idag också för jag känner mig ledsen och rädd. Hoppas det blir  bättre med dig.

    Kram

    Det kunde ha varit jag som skrev denna text.

     

    Jag har sedan maj 2018 hållit mig ifrån att äta socker  Jag läste Sockerbomben 3.0 och Martina Johansson bok beroende hjärnan . Låna dom på biblioteket och se om du känner igen dig.

     

    Jag åt 25 gr per dag när det var som värst och för flera 100 kr per dag.

     

    Jag har fått bukt med över ätningen men skulle behöva hjälp med allt känslomässigt .

    Har du gått i dbt? Det är jättebra svårt men jättebra

    Trådstartaren

    Det kunde ha varit jag som skrev denna text. Jag har sedan maj 2018 hållit mig ifrån att äta socker Jag läste Sockerbomben 3.0 och Martina Johansson bok beroende hjärnan . Låna dom på biblioteket och se om du känner igen dig. Jag åt 25 gr per dag när det var som värst och för flera 100 kr per dag. Jag har fått bukt med över ätningen men skulle behöva hjälp med allt känslomässigt . Har du gått i dbt? Det är jättebra svårt men jättebra

    Hej, jo jag har gått i DBT, fast fick inte gå klart. Jag tyckte väl också att de va för svårt just då när de va så mycke runt omkring men det var ändå öppenvårdens beslut att avsluta tidigare, inte jag.

    Men snart ska jag istället börja i MBT, tror det kan vara till lika stor hjälp

    Hej! Jag är också sockerberoende. Boken du läst är verkligen en ögon öppnare och då jag läste den så kände jag igen mig så de blev kusligt!

    Men de finns stöd i form av anonyma matmissbrukare. Det är som alla andra AA möten men riktat mot mat och socker beroende.

    Har oxå sockerberoende.Jag älskar fika och tycker om klassiska bakverk (jag är inte mycket för moderna utan socker ) isåf fikar jag inte alls.  Finbageri och mat är ett intresse sedan tonåren oxå…höll vikten förr, jag blev ”hög”på eget dopamin då och då och åt därför mindre..Sökt hjälp mot bulimi för flera år sedan i offentliga vården. De menade att mitt förbud mot godis som jag satte upp för mig själv var det som orsakade bulimin.Enligt deras behandlingsmetod skulle jag tillåta allt jag ville ha, även godis..De förstod inte att socker är en trigger i sig. Jag fick inget gehör för att jag hade sockerberoende så det var bara att avsluta behandlingen och försöka ta tag i det själv. Det har gått bra i perioder men det är typiskt mig, att jag aldrig kan hålla mig till en livsstil helt och fullt.Jag älskar grönsaker och nyttig mat men jag älskar även sånt som är sött och sånt som ser tilltalande ut som tårtor och fina bakverk, choklad, goda olivoljor, surdegsbröd, franskbröd, pasta och potatis i alla former.Hade jag bara varit ointresserad hade det gått lättare.Lchf är inget för mig, blir deprimerad och tung i kroppen. Har gett det många chanser. Jag tror mer på att något måste  ändras om i hjärnan, men hur?ser folk hela tiden som glömmer att äta och inte känner sug. Själv har jag mycket konstiga tvång, som att jag måste äta upp något samma dag osv och så blir jag så lugn av att mysa med min fika, mina middagar osv det är kärlek för mig.Det är den enda lyx jag unnar mig. Jag önskar att min hjärna kunde stänga av hungern jag är t.om hungrig när jag har magsjuka! Hunger och sug efter mat verkar vara det sista som överger mig. Det är så irriterande!

    Några tips..

    Om ni äter godis, svälj det inte bara smaka och sug och spotta ut, ät mindre av allt, det finns socker i nästan allt så försök läsa på innehållsförteckning.

    Om man vill sluta helt med socker så är det jobbigast i början, se till att aldrig bli hungriga.

    om man börjar träna så minskar lusten att stoppa i kroppen socker.

    Sätt inte upp för mycket förbud, bara jobbigt att hålla.

    Trådstartaren

    Några tips.. Om ni äter godis, svälj det inte bara smaka och sug och spotta ut, ät mindre av allt, det finns socker i nästan allt så försök läsa på innehållsförteckning. Om man vill sluta helt med socker så är det jobbigast i början, se till att aldrig bli hungriga. om man börjar träna så minskar lusten att stoppa i kroppen socker. Sätt inte upp för mycket förbud, bara jobbigt att hålla.

    Hehe tack men nej de där va inget gott råd. Ska man äta så äter man annars låter man bli. De där med att spotta ut kan man bara bli sämre av, de är lika illa som att frivilligt spy efteråt. Sen blir de bara galet dyrt om man håller på så. Sen skulle de ändå inte funka för mig eftersom jag gillar choklad och glass.

    Trådstartaren

    Har oxå sockerberoende.Jag älskar fika och tycker om klassiska bakverk (jag är inte mycket för moderna utan socker ) isåf fikar jag inte alls. Finbageri och mat är ett intresse sedan tonåren oxå…höll vikten förr, jag blev ”hög”på eget dopamin då och då och åt därför mindre..Sökt hjälp mot bulimi för flera år sedan i offentliga vården. De menade att mitt förbud mot godis som jag satte upp för mig själv var det som orsakade bulimin.Enligt deras behandlingsmetod skulle jag tillåta allt jag ville ha, även godis..De förstod inte att socker är en trigger i sig. Jag fick inget gehör för att jag hade sockerberoende så det var bara att avsluta behandlingen och försöka ta tag i det själv. Det har gått bra i perioder men det är typiskt mig, att jag aldrig kan hålla mig till en livsstil helt och fullt.Jag älskar grönsaker och nyttig mat men jag älskar även sånt som är sött och sånt som ser tilltalande ut som tårtor och fina bakverk, choklad, goda olivoljor, surdegsbröd, franskbröd, pasta och potatis i alla former.Hade jag bara varit ointresserad hade det gått lättare.Lchf är inget för mig, blir deprimerad och tung i kroppen. Har gett det många chanser. Jag tror mer på att något måste ändras om i hjärnan, men hur?ser folk hela tiden som glömmer att äta och inte känner sug. Själv har jag mycket konstiga tvång, som att jag måste äta upp något samma dag osv och så blir jag så lugn av att mysa med min fika, mina middagar osv det är kärlek för mig.Det är den enda lyx jag unnar mig. Jag önskar att min hjärna kunde stänga av hungern jag är t.om hungrig när jag har magsjuka! Hunger och sug efter mat verkar vara det sista som överger mig. Det är så irriterande!

    Jag förstår precis hur du menar och känner. Har inte provat LCHF. Men har gått viktväktarna. Felet med mig är att jag blir så olycklig när jag blir så styrd av alla dessa regler. Jag tappar motivationen fort. De bästa jag kan hålla mig till är nog att enbart unna mig på helger och sen distrahera mig med saker när jag är sugen. Brukar t.ex städa en massa när jag blir så sugen att jag inte vet va jag ska ta vägen, då glömmer jag av de hehe

    Jag förstår precis hur du menar och känner. Har inte provat LCHF. Men har gått viktväktarna. Felet med mig är att jag blir så olycklig när jag blir så styrd av alla dessa regler. Jag tappar motivationen fort. De bästa jag kan hålla mig till är nog att enbart unna mig på helger och sen distrahera mig med saker när jag är sugen. Brukar t.ex städa en massa när jag blir så sugen att jag inte vet va jag ska ta vägen, då glömmer jag av de hehe

    Jag blir oxå olycklig av att avstå njutningen med socker, kolhydrater osv För mig är det lugnande på något sätt även fast jag mår illa efteråt. Jag antar att det är liknande för alkoholister; att man glömt hur man kommer må efteråt i den stunden man har suget/är hungrig.Det är ett kontrollbehov för mig oxå, inte bara hunger. Som en röst inom mig som säger ”gå dit och köp och unna dig den där bullen”Vet inte hur jag ska komma åt det. Jättesvårt. Blir bara sur irriterad  och rastlös när jag inte får det jag är sugen på. Eftersom jag har ont i kroppen och har astma  drar jag mig För att träna. Hade det inte gjort så ont i kroppen hade jag gjort mer. Jag har tränat i perioder det blir lätt en fixering för mig och då håller jag på med appar och pressar mig på olika sätt och känner mig urdålig när jag misslyckas gå det antalet steg per dag som jsg bestämt eller inte hinner ett helt pass som jag planerat.För mig är det viktigt att hitta glädje men det blir bara en jakt på prestation och det håller inte när jag får ångest, då slutar jag och klarar inte att börja på noll igen. Motion är en färskvara för mig, jag måste jobba mkt hårt för att kunna genomföra väldigt enkla träningsrutiner. Tappar andningen, får syrebrist osv det är en kamp hela tiden ,( alla i min familj har trånga luftvägar )Jag har alltid kunnat äta stora portioner och fika varje dag , utan att gå upp särskilt mkt i vikt. Men med åldern har jag gått upp flera onödiga kilon trots att jag rör mig mer än förut.(Jag går till allt.)Är inte van med den förändringen av min kropp och blir så besviken på det.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.