Dricker inte särskilt ofta längre, en gång i månaden/varannan månad eller mer sällan än så. Men när jag väl dricker alkohol så blir jag vissa gånger som personlighetsförändrad och känner inte igen mig själv överhuvudtaget.
Är i normala fall introvert, oerhört blödig inför andras öden och mående och ser mig själv som en person som bryr mig och är omtänksam.
Men när jag dricker kan jag bli elak och väldigt uppmärksamhetssökande. Får alltid det berättat efteråt då jag aldrig minns något av det själv. Kan säga fruktansvärt elaka saker och mina sucidala sidor kan komma fram. Får alltid det återberättar då jag aldrig själv minns.
Förstår själv att jag uppenbarligen inte kan hantera alkohol, har även de problemen i familjen så känner igen det.
Förstår själv att jag måste sluta dricka, vilket jag verkligen hoppas ska gå bra. Har även sucidala episoder, depression, ptsd, agorafobi och social fobi sedan innan så är under uppföljning hos psykiatrin och har tid nästa vecka. Ska då se ifall jag kan börja med min antidepp igen som jag gick av i april, antagligen för tidigt. Och även om jag kan få träffa min psykolog igen.
Men nu sedan i helgen har jag inte lämnat min säng, ätit eller ens pratat med någon (förutom två vänner som skrivit hur mycket de tröttnat på mig och hur mycket jag gjort bort mig och hur dålig vän jag är). En lång historia kort så minns jag att jag pratade med en om en dom som framkommit om en kille jag tidigare “träffat” och att jag tyckte det var läskigt och efteråt hade reflekterat över att han vart hårdhänt och inte brytt sig så mycket när jag var med honom, men att de kanske man bara tänkte på nu när dommen framkommit. Men sedan har denna personen sagt till min kompis att jag tydligen sagt att han våldtagit mig. Har vart med om våldtäkt och skulle verkligen aldrig ljuga eller hitta på något sånt. Vet inte varför jag sagt något sådant och ångrar det så jävla mycket. Skuld, skam och ångest äter upp mig innifrån. Vet inte vart jag ska ta vägen och kollar på klipp på Youtube om att vara suicidal och om att överleva för att få lite hopp och inte göra något dumt. Kommer på mig själv med att säga högt till mig själv “bara gör det”, “bara få det gjort” flera gånger om dagen.
Vet egentligen inte vad jag ville säga med detta inlägget, ville bara få skriva av mig då jag har mig själv att skylla för att jag inte har någon kvar att prata med just nu.
