Hem > Forum > Samtalet som gjorde skillnad > MiND hur tänker ni egentligen?

MiND hur tänker ni egentligen?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13
  • Trådstartaren

    Jag undrar hur ni tänker. Jag mejlade en fråga till er och fick i stort sett ”Goddag yxskaft” till svar.

    Mina frågor:

    Skulle vilja ställa en annan fråga också. Varför är det så viktigt att leva? Vi skall alla dö. Så vad spelar det för roll och så fruktansvärt om jag dör tidigare för att jag inte orkar och vill mer. Jag kan bli överkörd av en bil i morgon och dö och det är helt OK, men för att jag av fri vilja bestämmer mig för att dö är det det värsta någonsin? 

    Livet är ett helvete sen dör man. Jag förstår bara inte varför det är så viktigt att man absolut inte skall få lov att ta livet av sig när alla kommer att dö på olika sätt. Ingen slipper undan. Är inte det ganska skenheligt?

    Svaret jag fick skriver jag bara vissa bitar ur men hela svaret gick ut på vad personen ansåg vara livets mening. Det var INTE det jag frågade om.

    Jag antar att det är upp till var och en att ge livet mening med det vi fyller livet med. …

    För min del anser jag att livet ska innehålla; vänskap, god mat, meningsfull sysselsättning…

    För mig är ett varmt bad en njutning. Mitt liv har även innehållit många tårar. Därför uppskattar jag också extra mycket, livets ljusa sidor. Jag har inte så stora krav på livet. Jag letar efter dem små sakerna. Vad letar du själv efter?

     

    Hur har de med min fråga att göra alls?

    MiND

    Jag representerar inte Mind, men jag förstår verkligen att du blev förvirrad av det svaret. Jag själv hade nog blivit ganska ledsen. Det du skriver är väldigt mörka tankar. Det är djupa existentiella frågor du bär på, och av svaret att döma så känns det inte som om personen i fråga har den kompetens som krävs för att bemöta dessa tankar.

    Har du kontakt med vården?

    Trådstartaren

    Jag har kontakt med vården. Tyvärr är det lite samma där. Jag vill inte leva och har konstanta självmordstankar och planer. De ger mig s.k ”Jag stärkande” stödsamtal som givetvis inte fungerar så de lever att man vill leva. Det är samtal om vad jag kan göra om jag hade velat leva och de har massor att säga om det. Men de missade totalt poängen att jag inte vill leva så de kan komma med hur många aktivitets förslag som helst, de fungerar inte om man inte vill leva!

    Jag har kontakt med vården. Tyvärr är det lite samma där. Jag vill inte leva och har konstanta självmordstankar och planer. De ger mig s.k ”Jag stärkande” stödsamtal som givetvis inte fungerar så de lever att man vill leva. Det är samtal om vad jag kan göra om jag hade velat leva och de har massor att säga om det. Men de missade totalt poängen att jag inte vill leva så de kan komma med hur många aktivitets förslag som helst, de fungerar inte om man inte vill leva!

    Jag tycker att det är allvarligt att vården använder sig av metoder som inte hjälper dig. De måste ju märka att det inte hjälper…? Alla metoder passar inte alla, och inte i alla situationer. Men, det betyder inte att det är hopplöst! Med rätt hjälp så kan alla må bättre, även du.

    Bemöter vården dina existentiella tankar? Kan ni diskutera dem på ett djupare plan?

    Trådstartaren

    Jag tycker att det är allvarligt att vården använder sig av metoder som inte hjälper dig. De måste ju märka att det inte hjälper…? Alla metoder passar inte alla, och inte i alla situationer. Men, det betyder inte att det är hopplöst! Med rätt hjälp så kan alla må bättre, även du. Bemöter vården dina existentiella tankar? Kan ni diskutera dem på ett djupare plan?

    Nej, de bemöts inte alls. Nämner jag något om det så pratas det bort i praktiska termer om vad jag skulle kunna göra för aktiviteter. Något jag överhuvudtaget inte är intresserad av eftersom jag inte vill vara här. Jag vill inte leva. Så jag har sagt stopp nu. Har tagit starka ångestdämpande och sömnmedel dagligen i 8 månader. Så jag har meddelat dem att jag vill hämta min medicin men inte dela i något samtal mer. Jag planerar för min död.

    Så idiotiskt. Alltid samma fras ”Jag hör vad du säger” kan så vara men de bryr sig inte om det. Helt ärligt tror jag inte de har hört ett ord av vad jag säger, de hör bara vad de vill höra.

    Jag är tvingad till ett läkarmöte nästa vecka. Har inget att säga mer så jag tänker inte säga något mer än att jag vill sluta men få min medicin så länge jag behöver den.

    Trådstartaren

    Noterar att MiND inte svarat på min fråga här heller. Det är bara att konstatera att det inte går att nå någon. Ingen lyssnar bara pratar.  Är det så MiND vill ha en värld utan självmord. Där istället för att svara på den egentliga frågan, svarar på vad de känner för att svara på.

    Trådstartaren

    Jag har kontakt med vården. Tyvärr är det lite samma där. Jag vill inte leva och har konstanta självmordstankar och planer. De ger mig s.k ”Jag stärkande” stödsamtal som givetvis inte fungerar så de lever att man vill leva. Det är samtal om vad jag kan göra om jag hade velat leva och de har massor att säga om det. Men de missade totalt poängen att jag inte vill leva så de kan komma med hur många aktivitets förslag som helst, de fungerar inte om man inte vill leva!

     

    Det blev en konstig mening i den ovanstående kommentaren jag skrev för några dagar sen.  Det skulle stå:


    De ger mig s.k ”Jag stärkande” stödsamtal som givetvis inte fungerar, den fungerar så att att man vill måste vilja leva och då få mening i livet och stöd i det. Det är samtal om vad jag kan göra om jag hade velat leva och de har massor att säga om det. Men de missade totalt poängen att jag inte vill leva så de kan komma med hur många aktivitets förslag som helst, de fungerar inte om man inte vill leva!

    Nej, de bemöts inte alls. Nämner jag något om det så pratas det bort i praktiska termer om vad jag skulle kunna göra för aktiviteter. Något jag överhuvudtaget inte är intresserad av eftersom jag inte vill vara här. Jag vill inte leva. Så jag har sagt stopp nu. Har tagit starka ångestdämpande och sömnmedel dagligen i 8 månader. Så jag har meddelat dem att jag vill hämta min medicin men inte dela i något samtal mer. Jag planerar för min död. Så idiotiskt. Alltid samma fras ”Jag hör vad du säger” kan så vara men de bryr sig inte om det. Helt ärligt tror jag inte de har hört ett ord av vad jag säger, de hör bara vad de vill höra. Jag är tvingad till ett läkarmöte nästa vecka. Har inget att säga mer så jag tänker inte säga något mer än att jag vill sluta men få min medicin så länge jag behöver den.

    Åh, vad jag känner igen detta ”jag hör vad du säger”! För en del kan det säkert hjälpa att få höra det – människor är olika – men för mig har det aldrig hjälpt ett dugg. Förmodligen säger vårdpersonalen så för att bekräfta att de lyssnar, men jag känner bara: ”Det hoppas jag VERKLIGEN att du gör”. Att personalen lyssnar känns som det minsta man kan begära.

    Jag förstår att du mår riktigt jävla skitdåligt. Jag hoppas ändå att ditt läkarmöte nästa vecka blir bra, att du blir tagen på allvar. Du ska INTE behöva må som du gör nu.

    Har du haft kontakt med akutpsykiatrin? Jag har ingen egen erfarenhet av dem, men kan tänker att de kanske är bättre på att bemöta riktigt mörka tankar?

    Trådstartaren

    Åh, vad jag känner igen detta ”jag hör vad du säger”! För en del kan det säkert hjälpa att få höra det – människor är olika – men för mig har det aldrig hjälpt ett dugg. Förmodligen säger vårdpersonalen så för att bekräfta att de lyssnar, men jag känner bara: ”Det hoppas jag VERKLIGEN att du gör”. Att personalen lyssnar känns som det minsta man kan begära. Jag förstår att du mår riktigt jävla skitdåligt. Jag hoppas ändå att ditt läkarmöte nästa vecka blir bra, att du blir tagen på allvar. Du ska INTE behöva må som du gör nu. Har du haft kontakt med akutpsykiatrin? Jag har ingen egen erfarenhet av dem, men kan tänker att de kanske är bättre på att bemöta riktigt mörka tankar?

    Jag har faktiskt ringt akutpsykiatrin vid några tillfällen. Varit inlagd en kort tid också. Skrev dock ut mig så fort jag kunde. Har bara gott att säga om psykakuten jag tillhör. De har förstått mig och hjälpt mig att få säga det jag vill. Säga att jag är välkommen dit. De lyssnar verkligen på vad jag säger och jag är välkommen att ringa när jag behöver och om de inte har tid så ringer någon upp mig när det lugnat sig hos dem. De har hindrat ett snabbare sucid förlopp hos mig tror jag.

    Jag har faktiskt ringt akutpsykiatrin vid några tillfällen. Varit inlagd en kort tid också. Skrev dock ut mig så fort jag kunde. Har bara gott att säga om psykakuten jag tillhör. De har förstått mig och hjälpt mig att få säga det jag vill. Säga att jag är välkommen dit. De lyssnar verkligen på vad jag säger och jag är välkommen att ringa när jag behöver och om de inte har tid så ringer någon upp mig när det lugnat sig hos dem. De har hindrat ett snabbare sucid förlopp hos mig tror jag.

    Det tycker jag låter väldigt bra! Skönt att akutpsykiatrin tar dig på allvar. Då tycker jag att du ska vända dig dit nu också. Det låter som rätt plats för dig. Och om du blir inlagd, skriv inte ut dig så fort som möjligt den här gången. Låt dem hjälpa dig att hitta ett ljus i mörkret. Det är det de är till för.

    Trådstartaren

    Det tycker jag låter väldigt bra! Skönt att akutpsykiatrin tar dig på allvar. Då tycker jag att du ska vända dig dit nu också. Det låter som rätt plats för dig. Och om du blir inlagd, skriv inte ut dig så fort som möjligt den här gången. Låt dem hjälpa dig att hitta ett ljus i mörkret. Det är det de är till för.

    Jag vill aldrig bli inlagd igen. Kommer aldrig att ske. Det händer ingenting. Man är bara övervakad. Får medicin på speciella tider. Känner ögonen på sig hela tiden. Mådde jag dåligt var där ingen att vända mig till som hade något att tillföra, prata med mig. De föreslog bara att jag skulle gå ut i dagrummet, som om det skulle vara lösningen. Nej aldrig aldrig inläggning igen!

    Trådstartaren

    Anledningen till att jag lade det här beror på att det verkligen var en mailväxling som gjorde skillnad. Jag förstod hur manipulerade vi blir. Det handlar inte om vad vi som mår dåligt har att säga eller vill ha hjälp med. Det handlar om vad den som påstås skall hjälpa anser sig ha rätt att lägga på oss. Om det inte passar så rycks det bara på axlarna och går vidare.

    Givetvis skrev jag ytterligare ett mail och frågade vad i all världen som på gick, varför jag jag fick ett goddag yxskaft till svar. Enligt sidan skall jag få svar inom tre dagar. Jag har inte fått något svar eller förklaring. Känner mig nästan paranoid. Är det ens människor bakom den här sidan eller robotar? Förprogramerade svar som skickas ut för att de vanligtvis passar alla?

    Inget svar från MiND. Ingen hjälp, bara repet som väntar.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.