Jag har haft en hel del såna samtal och de som varit bäst är nör den som lyssnar våga lyssna på dödens andetag . Många är alldeles för snabba med att hitta logiska argument och lösningar. I den situationen finns det inte mer än en lösning i huvudet och steget dit är så oroligt enkelt.
Att någon faktiskt sätter ord på att det är vannsnigt fasansfullat hemskt så steget är pyttelitet. Och att det är ok att känna detta.
Det är väldigt få inom vården som faktiskt kan klara av att prata med den i en sån situation de låter som ur en manual och det är inte en vänlig lyssnande människa det är en rädd människa . Och blir den andra rädd då har man inga förhoppningar om att kunna stötta.
Om man öppnar sig för att prata om det så måste den man gör det för orka ta emot utan att köra över personen. Och utan att bli rädd och lägga skuld på den som inte vill leva.
Farligast är väl om man inte vill prata om det Då är det viktigt att få hjälp snabbt.
