Hem > Forum > Samhälle & Ekonomi > Varför nedvärderande dagverksamheter för personer med psykisk ohälsa?

Varför nedvärderande dagverksamheter för personer med psykisk ohälsa?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Jag undrar om någon mer med mig har upplevt att man som person i psykisk ohälsa blir placerad i nedvärderande dagverksamheter av olika slag?

    När man har exempelvis depression och ångest blir man plötsligt degraderad till diverse sysselsättningar, pyssel och annat där vuxna tar hand om andra vuxna vilket är helt befängt. Om man inte kan jobba på 100% utan en mindre del av veckan är detta helt ogörligt och man förpassas istället till dagverksamheter och sociala företag.

    Om man inte har en tidigare arbetsgivare och inte orkar att själv ringa runt till mängder av ställen och chefer för att få tag i en praktik så blir man utlämnad till nedvärderande verksamheter för att ”ha något att göra” som det brukar heta.

    Jag är inte emot att göra något på dagarna men förstår inte varför psykisk ohälsa jämställs med intellektuella funktionsnedsättningar och verksamheter där man som vuxen behöver ledas av andra vuxna?

    Jag undrar om någon mer med mig har upplevt att man som person i psykisk ohälsa blir placerad i nedvärderande dagverksamheter av olika slag? När man har exempelvis depression och ångest blir man plötsligt degraderad till diverse sysselsättningar, pyssel och annat där vuxna tar hand om andra vuxna vilket är helt befängt. Om man inte kan jobba på 100% utan en mindre del av veckan är detta helt ogörligt och man förpassas istället till dagverksamheter och sociala företag. Om man inte har en tidigare arbetsgivare och inte orkar att själv ringa runt till mängder av ställen och chefer för att få tag i en praktik så blir man utlämnad till nedvärderande verksamheter för att ”ha något att göra” som det brukar heta. Jag är inte emot att göra något på dagarna men förstår inte varför psykisk ohälsa jämställs med intellektuella funktionsnedsättningar och verksamheter där man som vuxen behöver ledas av andra vuxna?

    Jag känner igen detta fenomen.

    Förutom psykisk ohälsa har jag även flera s.k. osynliga funktionsnedsättningar, och p.g.a. de begränsningar som dessa medför så har jag haft svårt att hitta min plats i arbetslivet. Jag har kämpat väldigt mycket själv och provat många olika sysselsättningar. Jag orkar inte heller jobba heltid.

    För 1,5 år sedan började jag frilansa, men att få uppdrag visade sig vara mycket svårare än jag trott. Ett tag såg det mörkt ut, och jag kände att jag nog skulle bli tvungen att hitta ett annat jobb. Eftersom jag själv hade slut på idéer på vad som skulle kunna fungera för mig, så tog jag kontakt med Arbetsförmedlingen. Det blev en besvikelse. För det första så var det extremt krångligt att ens få komma dit på ett första möte. För det andra så började de, redan i telefon, utgå från att det jag skulle ha var ett anpassat jobb med lönebidrag. Bara för att jag berättade om mina funktionsnedsättningar så kändes det som om de genast utgick ifrån att jag inte skulle klara av ett ”vanligt” jobb, och att ingen arbetsgivare skulle vara beredd att betala hela min lön. Medan jag ville få hjälp med tips på ”vanliga” jobb som skulle kunna passa mig utifrån de styrkor och förutsättningar jag har. En chef sa t.o.m. ordagrant: ”Man får hitta en arbetsgivare som är beredd att betala”.

    Detta gjorde att jag kände mig väldigt kränkt och nedvärderad, för varför skulle en arbetsgivare INTE vara beredd att betala för min kompetens och mitt arbete? De uppdragsgivare som anlitade mig som frilans betalade ju.

    Jag började ganska snart att ana att en närmare kontakt med Arbetsförmedlingen nog skulle förstöra både självförtroende och självkänsla, så jag struntade i alltihop och fortsatte frilansa. Det är fortfarande tufft, men det går lite, lite bättre än förut och de som hittills anlitat mig har alla varit väldigt nöjda. Jag är glad att jag valde att inte ta ett anpassat jobb med lönebidrag, för jag tror att jag hade känt att arbetsgivaren egentligen behövde någon annan och att hen bara hade möjlighet att anställa mig tack vare lönebidraget.

    Det är också ett faktum att om jag behöver många anpassningar och lönebidrag för att allt ska fungera, då är det inte rätt jobb för mig. Det enda negativa med mitt nuvarande jobb är som sagt att det är svårt att få uppdrag, men i övrigt fungerar jobbet väldigt bra och då utför jag det precis lika bra, och på samma villkor, som någon utan funktionsnedsättning.

    De som ändå är bäst på sysselsättning i väntan på något bättre är Fountain House med arbetsinriktad dag och de ger visst utrymme och uppmuntrar aktiviteter som du vill utmana dig med. Kan varmt rekommendera dem om du har turen att bo i en kommun med dem.

    De som ändå är bäst på sysselsättning i väntan på något bättre är Fountain House med arbetsinriktad dag och de ger visst utrymme och uppmuntrar aktiviteter som du vill utmana dig med. Kan varmt rekommendera dem om du har turen att bo i en kommun med dem.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.