slutet är nära pga skuldsatt

Jobbar kväll/natt pass som personlig assistent idag när jag skriver detta. Senaste veckorna har jag tänkt mycket på min situation och vad jag kan för att förbättra den.

Jag har fått ett nytt heltidsjobb som börjar i slutet på maj, månadslönen ökar med 9.000 kr så det är riktigt härligt, men månadskostnaden för mitt bostadslån kommer öka pga bindningstiden går ut nu i sommar och då blir det en högre ränta. Håller på med en kalkyl för att se hur min ekonomi kommer se ut med nya lönen och ränta för lånet. Jag kommer fortsätta jobba som personlig assistent ett tag till för att kunna betala ned mina krediter.

Det känns skönt att få byta jobb och få högre lön, men jag har svårt att känna mig glad. Det är så mycket dämpade känslor jag vill släppa ut, kunna prata med någon som ser hur mycket jag kämpar varje dag för att få ihop mitt liv, där jag hellre tar hand/ställer upp för andra än mig själv.

Min mamma fick komma hem efter 2 v på sjukhuset. Jag åkte ned till dem och skötte kontakten med sjukhus och biståndshandläggaren inför utskrivningen och stödet i hemmet. Det är en lång väg tillbaka med huvudvärk mm.

Ingen kan se eller märka på mig hur jag mår, jag har lärt mig att dölja mina känslor och det är inte bra. Vet inte hur länge jag kommer kunna hålla på så här.
Känner mig som jag förtjänar, dvs skit.

Önskar er alla en fortsatt fin kväll.

Hej på dig! Otroligt märkligt sammanträffande ändå. Jag har haft det tämligen tufft själv under en längre period nu och därför måste jag erkänna att jag inte har tänkt på den här tråden så jättemycket. Men så nu – när jag är förkyld så att sambon får ta läggningen av barnen och jag således får lite tid för mig själv tänkte jag titta in, och då ser jag att du precis skrivit. Otroligt att det skedde på samma dag ändå!

Skönt med ökningen av månadslönen, men piss med bindningstiden. Förhoppningsvis bör det vara en kortvarig huvudvärk nu när styrräntan väntas vända i maj och sen sänkas ytterligare tämligen frekvent framöver. Nog får vi vänja oss med högre räntor än tidigare ändå, men det bör väl inte vara fullt lika illa som det är nu i allafall.

Jävla fint att du tar hand om din mamma så nu när hon mår dåligt. Jag förstår ju såklart att det är det man gör, men jag tycker ändå du kan ge dig en klapp på axeln för det. Det är väl ändå någonstans ett av livets sakrament, att få ta hand om sina när de blir äldre. Jag hoppas att hon repar sig någorlunda snabbt, och skönt ändå att hon verkar ha fått bra vård. Jag har dock för dålig erfarenhet av sjukdomen i övrigt för att känna till dess rehab och övriga symptom, men jag förstår att det är allvarligt.

Förövrigt måste jag säga att jag läste ditt tidigare inlägg samtidigt som du skrev det, och jag tyckte att det fanns något vackert i scenen du beskrev av dig, skrikande på en rastplats. Det bor ju en satans kämparglöd i dig, och även om du blivit bra på att stänga inne dina känslor så är det samtidigt sunt att du låter de få utlopp på det där sättet.

Och du, jag förstår att det är något man kanske slänger ut sig lite lättvindigt, men du förtjänar inte att må skit. Du kan inte ändra på det som har varit, men du kämpar ju med näbbar och klor för att förändra det som komma skall, och det gör du otroligt bra, samtidigt som du ror om dina nära och kära. Jag önskar att jag vore mer som dig.

Sköt om dig, så hörs vi!

Hej,

Tack för dina fina ord. Det känns skönt att kunna skriva/skrika av sig för att få ut känslor och tankar. I april kommer jag jobba 198 h som personlig assistent och heltid på mitt ordinarie jobb, detta för att få ihop extra pengar och kunna betala ned mina krediter jag var tvungen att använda under mars. Jag är inte ledig någon helg alls i april, samt jobbar flera nattpass(jour) på vardagarna. April är snart slut och i maj kommer jag bara jobba ca 120 h som personlig assistent. Jag vet inte vad det är som gör att jag fortsätter kämpa hela tiden, istället för att ge upp. Klart att det kan vara tungt som idag, började på mitt ordinarie jobb kl 07 och jobbade tills kl 16. Började jobbet som personlig assistent kl 17 och slutar kl 08 imorron. Ska jobba hemifrån på ordinarie jobbet med start kl 08:30-16, sedan träning kl 18.

Jag ser inte mig själv som någon speciell el skryter att jag är chef mm, även om min nuvarande och kommande chefstjänst innebär mycket ansvar för budget mm och personal. Jag tycker om att jobba som personlig assistent, då jag inte har något personalansvar utan bara gör mina arbetsuppgifter. Flera chefer borde testa att jobba som ”vanlig” anställd i produktionen, för att inte glömma bort vilka som verkligen utför arbetet/produktionen. Att jobba både som chef och vanlig anställd ger mig t ex en viktig inblick i två olika företags personalpolitik och kommunikation till anställda, samt hur den uppfattas på olika nivåer. T ex min chef på assistansbolaget är mycket tacksam att jag stöttar henne i personalfrågor mm, då hon vet jag att varit chef sedan 2004.

Jag skulle vilja gräva mer i mig själv för att öka förståelse för hur jag tänker och agerar i olika situationer. Det finns människor som går hela livet utan motgångar och jag undrar om dem utvecklats något alls?

Mitt inställning(mentala verktyg) som jag alltid använt sedan jag var liten och använder fortfarande är min egen förbättringsprocess: Våga testa, Genomföra, Utvärdera och Dra lärdom.
Jag har alltid varit nyfiken på vad som händer om jag testar att gå en annan väg, göra på ett annat sätt mm, både privat och på jobbet. Har haft flera chefskollegor som tycker att medarbetare med många frågor är jobbiga, undvikit att fråga hur sina medarbetare mår pga dem är rädda för att behöva sitta med rehabutredningar mm. Pratat om att vissa medarbetare har dåliga attityder/åsikter och är bittra mm. Jag uppfattar inte medarbetare/anställda på detta sätt, utan alla ska bli sedda, få svar på sina frågor, mina frågor hur dem mår kommer från hjärtat för att jag bryr mig om dem och att dem har rätt att få hjälp av t ex företagshälsovården vid behov.

Mina olika erfarenheter från separation och delad vårdnad, cancer och problem med ekonomin har gett mig värdefull insikt i hur livet kan förändras och hur olika vi hanterar dessa situationer. När en medarbetare kommit till mig och berättat att han fått cancer visste jag hur rutinen kommer vara inför behandlingen och kunde berätta mina erfarenheter av min behandling mm, vilket gjorde denna medarbetare lugn och jag det gav mig mycket att få vara där och ge mitt stöd. Jag har andra exempel där medarbetare kommit till mig och berättat att dem ska skiljas och ska ha delad vårdnad och hur ska dem kunna jobba nu. Vi löste dessa också genom att prata och komma fram till en bra lösning, där dem jobbade lite mer veckan dem inte hade barnen och alla blev nöjda.

Ber om ursäkt om det blev för mycket kopplat till mina jobb, men det kändes bra att få skriva av mig om detta.

Ha en härlig kväll

 

 

 

Hej! Jag gillar ditt sätt att reflektera över din situation och din personlighet, och jag tror det gör dig strålande som chef och människa. Detta utöver de egenskaper du själv nämnde. Det kanske inte är en så stor tröst nu med oket du tvingas bära, men du kan vila tryggt i vetskapen att det har byggt en solid grund till dig att stå på när du kommer ut på andra sidan.

Hur gick april för dig förresten? Det var ju en jävulskt mängd timmar du fick jobba, och har maj varit något enklare för dig? Och hur ser det ut med det ekonomiska nu för dig? Du behöver ju såklart inte nämna allt i detalj. Det vore bara dumt, men jag tänkte att det kanske kunde vara skönt att skriva av sig lite om hur det ser ut och om man kan börja skissa på en konkret plan för hur mycket av ditt megaarbete som återstår innan det börjar se lättare ut. Det avgör du själv om du vill delge 🙂

Jag har tänkt på dig mycket sen senast och försöker att skicka lite styrketankar genom luften då och då. I mina tankar kring detta så funderade jag på en grej, som kanske kunde göra att du kanske kunde få en annan grej att kämpa för. Funderingen är som sådan: Du genomför just nu din livs största strid, och du har varit nära att faktiskt ge upp hela alltet. I allt detta har du – av dina inlägg att döma – kommit fram till stora insikter om saker och ting. JSÅ, jag funderade på om du inte skulle skriva en bok om allt det här när dimmorna börjat skingras. IJag tror den skulle vara otroligt inspirerande för många som befinner sig i en konomisk knipa av varierande dignitet. Men men. Det var bara en flyktig tanke, och inget som ska genomföras nu. Men släng in den någonstans i bakhuvudet.

Sköt om dig nu.
Allt gott!

Hej,

April var tuff och det var ett medvetet val för att få in mer pengar som används för att betala ned krediter, samt kommande tandläkarkostnader(rotfyllning).

Bokade blommogram och choklad för hemleverenas till Mors dag.
Jag ringde mamma på fm och blev glad.

Andra veckan på jobbet är klar och det känns bra, mycket info och möten, träffa nya medarbetare mm. Till den nya arbetsplatsen tar det 40 min med buss och vi har busskort som ingår i tjänsten, vilket gör att mina transportkostnader(bränsle och trängselskatt) kommer minska markant  Ska sälja bilen för att köpa en billigare och sänka månadskostnaden från idag 2700 kr(1700 kr lån och 1000 kr försäkring) till runt 600 kr(inget lån utan bara försäkring per månad).

Jag har meddelat till assistansbolaget att from 1/6 kan jag bara jobba helger och då fick jag fasta pass varje helg pga kunden och assistansbolaget trodde att jag skulle sluta.
Det gör att jag kommer jobba som personlig assistent 84 h/månad och ska försöka hålla mig till dessa, dvs kommer behöva tacka nej till pass på kväll/nattpass vardagar.

Jag har under en längre tid prioriterat extra jobbet för att få in pengar och glömt mig själv(träning, äta rätt) och det har lett till ökad vikt och jag är sur på mig själv för detta, samtidigt finns det en förståelse långt inne till min prioritering. Jag har inte avskärmat mig socialt, utan hittat kvällar att umgås med vänner mm. Snart tar sonen studenten och jag har hjälpt honom att strukturera upp sitt jobbsökande, söktips och cv mm. Han har gått med i akassan och ställt sig i bostadskön.

Tack för förslaget att skriva en bok, men egentligen har jag inte varit med om så mycket, det är bara så livet blir när vissa inte så genomtänkta beslut tas, samt att det inte alltid går att förutse vissa förändringar(t ex företag går i konkurs och du blir utan jobb m fl).

Skillnaden är väl hur vi/jag väljer att hantera konsekvenserna, några blir sjukskrivna pga utmattning/arbetsbelastning, några avslutar livet på egen hand och jag t ex insåg att jag behöver öka min inkomst och hittade ett extra jobb.

Jag har fått perspektiv på hur livet och förutsättningarna snabbt kan förändras och detta har gjort mig ödmjuk och förstående i möte med andra människor som råkat ut för olika situationer i livet.

 

När jag fick lönen tog jag mig friheten att belöna mig själv för att jag lyckats få ett bättre jobb med högre lön. Det blev lite shopping i butiken Rituals, krämer, body mist och doftljus. Jag har alltid tyckt om att gå i butiker som body shop el rituals.

Ekonomin är fortfarande ansträngd, men jag ser ett ljus i tunneln jämfört med för någon månad sedan.

Nästa vecka har jag uppföljningsmöte med läkaren där vi ska gå igenom resultatet från magnetröntgen som jag gjorde för några veckor sedan. Vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag fick malignt melanom 2014 som spreds sig till lymfkörtlar och det blev operation och så fick jag ett återfall 2021och det blev ny operation. Jag går inte och tänker på detta, utan det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Jag skickar ofta sms till min son att jag älskar honom och att han är det finaste för mig. Får svar att han älskar och att jag är den bästa pappan som finns.
Det värmer i hjärtat att han blivit så fin och sköter sig. Han är mycket omtänksam om andra människor och tycker precis som jag inte om orättvisa el när andra människor behandlas illa. Skönt att några bra egenskaper har smittat av sig…
Jag har varit hos kvinnan från kursen och det ena har lett till andra…
Vi har haft det trevligt i sängen, men jag kan inte få fram mina känslor utan det är bara fysiskt. Känslan att bara ligga nära varandra och känna att denna vill jag leva med finns inte. Jag har varit duktig på att stänga av och inte visa hur jag egentligen mår. Om jag hittar någon som jag vill leva med, kommer jag då kunna öppna upp mig och berätta om min situation och vad händer då?

Jobbar ett extra pass ikväll som personlig assistent. Hade ändå inget annat för mig.
Jag önskar er alla en fortsatt härlig kväll.

 

Beskedet hos läkaren var att det inte syntes några metastaser på röntgen och jag kommer kallas inom 6-8 månader igen för ny kontroll. Jag hörde var han sa, men hade tankarna på annat. Ringde och berättade resultatet för mamma och hon blev lättad. Om det hade upptäckts nya metastaser hade det varit mitt minsta problem. Känner att allt bara kommer ifatt mig och jag hinner inte springa ifrån dessa hur mycket jag än försöker.
Idag är sveriges nationaldag och jag är ledig från mitt ordinarie jobb, men jobbar kl 08-08 idag som personlig assistent. Slutar kl 08 imorron och åker direkt till mitt andra jobb. Ska jobba i helgen som personlig assistent lördag och söndag kl 08-17.
Nu när jag fått fasta pass som personlig assistent varje helg kommer jag jobba alla dagar i månaden..
En helg jobbar jag lördag kl 17-08 och söndag kl 08-17 och nästa helg kl 08-17 både lördag och söndag. Jag får se det positiva i att varannan helg får jag sovmorron på lördagar..
Jag ser inte slutet på när jag skulle kunna sluta jobba extra och det tar på krafterna och psyket.
I juni kommer jag vara ledig en helg och kommer då åka till småland och stugan, träffa mina föräldrar och kompisar där. Midsommar firar jag med att jobba som personlig assistent och jag fyller år i midsommarhelgen.
Jag ser fram emot att vara ledig två veckor i juli från båda jobben och slappna av helt. Det blir sovmorron och frukost utomhus vid stugan, långpromenader mm.

Jag har börjat med 5:2 dieten, dvs fasta 2 dagar i veckan för att gå ned i vikt. Första veckan var det tungt dagarna jag fastade, åt bara 1 ägg till frukost, 1 banan till lunch och 1 banan till middag. Dricker mycket vatten på fastedagarna. Får lite huvudvärk på fastedagarna, men tagit vätskeersättning och då har det blivit bättre.

Såg filmen bröderna lejonhjärta igår och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna i slutet när skorpan tar sin bror på ryggen och hoppar ned för ett stup, för att rädda honom genom att dem skulle komma till nangilima. Känns som jag också skulle vilja göra samma sak för att komma till nangijala och få vila upp mig.

Känner mig som jag förtjänar – skit.

Önskar alla en fin Nationaldag

Hej! Ömsom ris, ömsom ros där. Det gör mig glad ändå att du kämpar på, och till att börja med vill jag ändå gratulera för positivt besked rörande testerna. Det hade inte varit roligt om du fått det i din redan överfyllda ryggsäck.

Jag kan inte ana hur jävla sliten du måste vara efter allt jobb, och du gör nog klokt i att inte titta framåt för att se hur länge du måste jobba innan du kan se något slut. Det rör till det för mycket i huvudet på vem som helst. Istället kan du försöka se bakåt. Tänk när du började skriva här och den resan du gjort hittills. Då fanns det inte några ljusglimtar alls i det du skrev. Det vara många avbetade tusenlappar på skulderna sen. Nu är det fortfarande alldeles för mycket för en normal människa att ta, men du har ändå glimtar av hopp. Du fortsätter att tjäna skitbra. Du har en semester där du känner att du faktiskt kan andas en smula för att samla krafter, och du har fått kvinnosällskap. Skit nu i om du kommer att kunna känna något för någon igen och hela den biten. Just nu ska du bara koncentrera dig på dig själv för att du helt enkelt måste. Jag tror din hjäna har gjort ett medvetet val att stänga av den biten nu.

 

Du kommer klara det här! Det känns skit nu, men tänk bara på ditt framtida jag. Han kommer vilja krama om dig av tacksamhet för allt du gjorde för att han skulle kunna ha en värdigt liv och en god pension. Jag är så otroligt imponerad av dig, och det vet jag att alla är som läser den här tråden.

Och tänk också på att livet inte är linjärt. Bara under resan vi upplevt hittills sen du började skriva har vi fått se både positiva och negativa överraskningar som kastat om spelplanen, och det kommer fortsätta. Räntorna fortsätter att dala, och till hösten kanske vi är i ett helt annat läge igen.

Försök bara att vila på de få tillfällen du får det. För du behöver det. Och du har din fanclub här inne som vanligt.

 

Jag vill också passa på att be om ursäkt för sena svar. Det är jobb och familj och hela den biten som kommer i vägen, men jag läser allt du skriver och bär dig med mig om dagarna. Är tacksam att få vara ett litet bollplank 🙂

Hej,

När jag läste ditt svar blev det mycket känslor och kunde inte hålla tillbaka tårarna, mest för att du ser mig och min osynliga kamp varje dag för att överleva.
Har jobbat extra som personlig assistent i snart fjorton år, så kroppen/hjärnan har vant sig med detta, i det nya schemat som personlig assistent får jag i alla fall sovmorron varannan lördag…

Jag blir förvånad över mig själv att jag inte gått in i den berömda väggen, med tanke på hur min privata situation ser ut, heltidsjobb, extra jobb, svårt att få ihop ekonomin, hålla upp en fasad, bryta ihop och komma upp igen x antal ggr i veckan, återkommande motgångar mm.
Ändå har jag kunnat leverera mycket bra resultat på jobben, ingen sjukfrånvaro, engagerat mig i mina medarbetare och varit närvarande ledare, fått nytt jobb mm. Att ge upp är inte min stil och inte heller att be om hjälp, vill lösa mina problem själv.

Jobbar idag kl 17-08 och imorron kl 08-17 som personlig assistent. Sitter och skriver här samtidigt som jag ska göra budget för 2025 på mitt ordinarie jobb.

Vi hade en fin studentavslutning i veckan för vår son, det finaste som finns och han har mitt hjärta i sin hand. Han ska skriva in sig på af och gå med i akassan nästa vecka. Han har varit på två intervjuer redan, så hoppas det går bra för honom. Han kommer till småland när jag har min semester i juli och min bror och hans son kommer också dit. Det kommer bli sovmorron, frukost ute i solen och långpromenader varje dag. Det kommer ladda mina batterier ordentligt.

Framåt är det fortsatt koll på utgifter och vilka som är påverkningsbara, extra jobbet ligger på ca 84 h/månad pga jag bara jobbar helger. Kommer jobba hela midsommar helgen vilket blir 48 h, bra betalt. Inkomst per månad efter skatt är 44 000 kr(nya ordinarie jobb) och 12 000 kr(extra jobb), så jag klagar inte på inkomsten, utan behöver bara få ned utgifterna.
Försöker få in minst 3 dagar träning i veckan och 2 fastedagar i veckan, ligger efter på att ta hand om kroppen.

Spelar på lotto 2 ggr/vecka för 100 kr och har gjort en lista över vad jag skulle göra för dessa pengar om jag vann stort.

1.     Betala mina lån och krediter.

2.     Ge pengar till min son, så han kunde köpa bostad mm.

3.     Ge pengar till min bror och hans son.

4.     Ge pengar till en av mina kompisar så han skulle kunna köpa en större lägenhet så hans son skulle få ett eget rum.

5.     Ge pengar till mitt ex och hennes man, och deras dotter.

6.     Ge pengar till mitt ex lillebror(han har fått cancer) och hans familj.

7.     Köpa mig en rolig sportbil.

8.     Gå ned i tid på ordinarie jobb el bara jobba som personlig assistent.

9.     Åka till usa och australien och göra en roadtrip över länderna.

10. Beroende på hur mycket pengar jag vann, skapa en stiftelse där behövande människor kunde söka bidrag.

Känns skönt i hjärtat att få ut mina tankar i ord och att någon annan kan läsa dem.

Hoppas ni alla får en fin söndag.

Nu ska jag fortsätta med budgeten för 2025 på mitt ordinarie jobb.

Idag fyller jag år. Denna helg känns längre än vanligt, kan bero på att jag jobbat extra som personlig assistent 20/6 kl 17-08, 21/6 kl 08-13 och idag kl 08-17, samt imorron kl 08-17.

Hade en fin lunch med en tidigare kvinnlig kollega i veckan som är otroligt fin, vacker och som jag känner mycket för, men hon är yngre än mig och jag tror inte mina känslor är besvarade.

Mycket tankar den senaste veckan om min situation och hur den påverkat mig, jobbar 240 h/månad för att få det att gå ihop, inget ledigt dygn på hela månaden, gått upp i vikt pga äter för mycket, svårt att få till träning mm.
Jag känner mig så begränsad/instängd att hela tiden behöva jobba för att kunna få ekonomin att gå ihop. Känns som jag fått ett ej tidsbestämt straff där jag ska jobba varje dag pga dåliga beslut tidigare i livet. Som att jag skulle bli nedsläppt på en mycket stor ö och inte få åka därifrån förrän alla träd är nedhuggna…kanske en dålig jämförelse.

När är jag lycklig?
Mina stunder med min son gör mig varm i kroppen och hjärtat pumpar extra mycket.
Efter ett hårt träningspass känns det skönt i kroppen och alla dåliga tankar har försvunnit.
När jag får hjälpa någon annan människa som behöver stöd el hjälp.
När jag lagar mat så är mina tankar i nuet och bara fokuserad på matlagningen.
Köra sportbil/gokart fort och helst på bana.
När jag ser att ekonomin går ihop denna månad.
När jag kan visa mina känslor/närhet för någon jag tycker mycket om.
När jag doftar gott av parfym el krämer från t ex rituals m fl.
När jag är vid stugan i småland och kan ha frukost ute i solen, ta långa promenader mm.

Ville bara skriva av mig lite pga känner mig nere idag.

Önskar alla en fortsatt härlig midsommarhelg.

Hej! Tack för dina uppdateringar, och ursäkta i samma veva för att jag inte har besvarat dem i samma grad. Har varit fullt upp. Har hamnat i ett liknande läge som dig fast i miniatyr. Månaderna går helt enkelt inte ihop och vi säljer av saker för att ha pengar kvar innan barnbidraget kommer. Går inte alls att jämföra såklart, men jag känner i alla fall igen känslan att inte känna sig fri, vare sig på kort eller lång sikt. Det äter en ju inombords till slut.

Du gör ett strålande jobb som vanligt. Herregud vad du skulle kunna föreläsa om detta sen. Det är ju en inspirationsresa av guds nåde.

Finns det något sätt att få ner utgifterna på som du har sett sen senast du skrev? Vad är de stora posterna om du kan dra dem i stora drag? Jag sitter och tänker på att du har en god inkomst och att du betalar av dina skulder i god takt. Det borde ju ge dig en hyfsad kreditvärdighet i slutändan för att få lite rabatt på lånen. Olika banker har ju olika system för det där.

Ja du, vännen. När är man lycklig egentligen? Sina barn och sina nära är ju det som utgör livet, allt annat är bonusar som reflekteras i dem på något vis. I övrigt har jag inga svar på den frågan. Men ångest måste vara motsatsen till det hela, så det är en värdig kamp du för för att komma på rätt köl igen. Och du har kämpat länge nu. Men jag är säker på att du får din resa till USA och Australien i slutändan!

Ursäkta min nyfikenhet men jag fastnade på en sak du skrev. Om du skulle vinna pengar. Varför vill du ge pengar till ditt ex och hennes nye man? Du kanske förvisso har en jättefin relation med dem, men det fick mig ändå att undra, ty det var en prioritering jag inte väntade mig.

 

Och du. Det där med din yngre kollega. Skit i att tänka på om känslor inte skulle vara besvarade och hela den biten. Bara lev, skratta och njut av hennes skönhet. Att få en kvinna att skratta kan vara väl med bränsle för en bra tid framöver. 🙂

Ursäkta om mina formuleringar inte är lika välfunna idag som övrigt. Sitter på en buss med lite tidspress, men jag kände att jag verkligen ville skriva några rader för att hålla kontakten.

 

Sköt om dig!