Hem > Forum > Samhälle & Ekonomi > Panik! Hamnar mellan stolarna.

Panik! Hamnar mellan stolarna.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Jag blir så stressad!!! Har nyss fått reda på att jag antagligen kommer att hamna mellan stolarna och inte kunna få sjukpenning om jag går upp i arbetstid. 😢

    Jag har just nu tre fjärdedels sjukpenning i särskilda fall. Jag jobbar samtidigt 25 procent som frilans (ej egen företagare). Jag har som mål att snart kunna jobba halvtid, men då kommer mina inkomster att överstiga taket för man får tjäna när man har sjukpenning i särskilda fall. Det kommer då att bli fråga om vanlig sjukpenning istället.

    Tyvärr kan jag inte få frilansuppdrag så att det räcker till en halvtid, utan jag har därför planer på att byta till en anställning. Eftersom jag vet att jag aldrig kommer att orka jobba heltid så anser både jag och min läkare att jag bör ansöka om halv sjukERSÄTTNING när jag ser att jag orkar jobba halvtid. Därför tänkte jag försöka hitta en anställning som är på 50 procent, så att jag redan från början får ett jobb som passar mina förutsättningar och där det inte finns några förväntningar på att jag ska jobba mer. Jag tror absolut att jag kan hitta ett sådant jobb.

    Problemet är att jag nu har fått veta att om jag jobbar halvtid i en anställning som är på 50 procent så kan jag inte få sjukpenning för den andra halvan, eftersom jag då inte är sjukskriven från något jobb. Samtidigt har jag inte råd att stå utan inkomst på den icke arbetsföra delen under tiden jag söker sjukersättning och väntar på beslut. Det kan ju ta upp till ett halvår. Jag har inte råd att, under den tiden, förlora flera tusen varje månad på att öka min arbetstid… En halvtidslön kommer nog att ge mig motsvarande summa som försörjningsstöd ger, och en så låg inkomst har jag bokstavligt talat inte möjlighet att leva på. En stor anledning är att min katt blivit svårt allergisk, vilket innebär att hon kommer att behöva specialfoder, medicin och regelbundna veterinärbesök livet ut. Även om jag har en bra försäkring så är det dyrt, men min katt är mitt allt. ❤️ Hon har mer än en gång räddat mig från att avsluta mitt liv, och utan henne skulle jag säcka ihop totalt. Jag gör mig INTE av med henne för att kunna leva på försörjningsstödsnivå i väntan på beslut om sjukersättning.

    Ett alternativ är att ta en anställning på 100% och så bli 50% sjukskriven från denna. Men vilken arbetsgivare vill ha någon som aldrig kommer att kunna jobba tjänstens fulla procent?? Ska jag behöva ljuga och säga att ”jag kommer nog tillbaka”?? Jag har tidigare utsatts för överkrav och för höga förväntningar från arbetsgivare, vilket lett till att jag gått in i väggen.

    Ett annat alternativ är att ta en anställning på 50% och samtidigt jobba ca 5 timmar i veckan som frilansskribent. Då skulle jag få en inkomst som jag har råd att leva på. Jag skulle också kunna söka sjukersättning på 25%. Detta innebär att jag skulle jobba sammanlagt 60%. Det skrämmer mig lite, för jag vet inte om jag kommer att orka, men att gå back flera tusen på att enbart ha en anställning på 50% är helt uteslutet.

    Är det någon här som varit i liknande sits? Hur har ni löst det?

    Det är svårt och jag har ingen lösning. Men det är så när man har djur, det kostar. Men de ger mycket. Men man måste välja och du väljer din katt framför en ganska rimlig tillfällig lösning och då blir det så. Jag vill också ha katt för att jag är ensam. Men vem betalar det?

    Trådstartaren

    Det är svårt och jag har ingen lösning. Men det är så när man har djur, det kostar. Men de ger mycket. Men man måste välja och du väljer din katt framför en ganska rimlig tillfällig lösning och då blir det så. Jag vill också ha katt för att jag är ensam. Men vem betalar det?

    Ja, djur ger så oerhört mycket. <3 Min katt har varit min bästa vän och följeslagare i åratal. Hon har mer än en gång räddat mig från att avsluta mitt liv. När livet varit som mörkast har hon fått mig att känna att jag haft något – eller rättare sagt någon – att leva för. Hon har fått mig att avstyra mina mörka planer. Det är helt och hållet tack vare henne som jag hållit mig över ytan så pass att jag klarat mig från att bli inlagd. Hon har också räddat mig från att gå under av ensamhet. Jag har väldigt svårt att känna gemenskap med andra människor, och har därför alltid känt mig jätteensam trots att jag har vänner och bekanta, men med min katt känner jag den där djupa samhörigheten som ytterst få människor kan få mig att känna.

    Vad som är en rimlig tillfällig lösning beror ju helt på hur ens situation och förutsättningar (såväl materiella som sociala) ser ut. Tyvärr har jag alltid haft väldigt svårt att acceptera att det, vad det än gäller, inte alltid finns ett alternativ som är perfekt. Det är någonting jag måste lära mig att acceptera och hantera, för jag kommer förmodligen att ställas inför sådana situationer många gånger i livet. Då gäller det att inte drabbas av panik (vilket jag alltid gör) utan istället kunna se klart på vilka alternativ som faktiskt finns, och sedan välja det som utifrån min situation och mina förutsättningar är det minst onda av dessa.

    Nu har jag lugnat ner mig något och har bestämt mig för att det minst onda är att åtminstone FÖRSÖKA jobba 10% som frilansskribent också. Då får jag betalt per uppdrag (= ackordslön) och eftersom jag skriver snabbt så hinner jag rätt mycket på kort tid. Det gör att timpengen blir avsevärt högre än om jag skulle jobbat motsvarande extratid i en anställning (= timlön). Som sagt så vet jag inte alls om jag kommer att orka, men jag måste verkligen prova. Det är min älskade kissekatt värd. <3

    Jag blir så stressad!!! Har nyss fått reda på att jag antagligen kommer att hamna mellan stolarna och inte kunna få sjukpenning om jag går upp i arbetstid. 😢 Jag har just nu tre fjärdedels sjukpenning i särskilda fall. Jag jobbar samtidigt 25 procent som frilans (ej egen företagare). Jag har som mål att snart kunna jobba halvtid, men då kommer mina inkomster att överstiga taket för man får tjäna när man har sjukpenning i särskilda fall. Det kommer då att bli fråga om vanlig sjukpenning istället. Tyvärr kan jag inte få frilansuppdrag så att det räcker till en halvtid, utan jag har därför planer på att byta till en anställning. Eftersom jag vet att jag aldrig kommer att orka jobba heltid så anser både jag och min läkare att jag bör ansöka om halv sjukERSÄTTNING när jag ser att jag orkar jobba halvtid. Därför tänkte jag försöka hitta en anställning som är på 50 procent, så att jag redan från början får ett jobb som passar mina förutsättningar och där det inte finns några förväntningar på att jag ska jobba mer. Jag tror absolut att jag kan hitta ett sådant jobb. Problemet är att jag nu har fått veta att om jag jobbar halvtid i en anställning som är på 50 procent så kan jag inte få sjukpenning för den andra halvan, eftersom jag då inte är sjukskriven från något jobb. Samtidigt har jag inte råd att stå utan inkomst på den icke arbetsföra delen under tiden jag söker sjukersättning och väntar på beslut. Det kan ju ta upp till ett halvår. Jag har inte råd att, under den tiden, förlora flera tusen varje månad på att öka min arbetstid… En halvtidslön kommer nog att ge mig motsvarande summa som försörjningsstöd ger, och en så låg inkomst har jag bokstavligt talat inte möjlighet att leva på. En stor anledning är att min katt blivit svårt allergisk, vilket innebär att hon kommer att behöva specialfoder, medicin och regelbundna veterinärbesök livet ut. Även om jag har en bra försäkring så är det dyrt, men min katt är mitt allt. ❤️ Hon har mer än en gång räddat mig från att avsluta mitt liv, och utan henne skulle jag säcka ihop totalt. Jag gör mig INTE av med henne för att kunna leva på försörjningsstödsnivå i väntan på beslut om sjukersättning. Ett alternativ är att ta en anställning på 100% och så bli 50% sjukskriven från denna. Men vilken arbetsgivare vill ha någon som aldrig kommer att kunna jobba tjänstens fulla procent?? Ska jag behöva ljuga och säga att ”jag kommer nog tillbaka”?? Jag har tidigare utsatts för överkrav och för höga förväntningar från arbetsgivare, vilket lett till att jag gått in i väggen. Ett annat alternativ är att ta en anställning på 50% och samtidigt jobba ca 5 timmar i veckan som frilansskribent. Då skulle jag få en inkomst som jag har råd att leva på. Jag skulle också kunna söka sjukersättning på 25%. Detta innebär att jag skulle jobba sammanlagt 60%. Det skrämmer mig lite, för jag vet inte om jag kommer att orka, men att gå back flera tusen på att enbart ha en anställning på 50% är helt uteslutet. Är det någon här som varit i liknande sits? Hur har ni löst det?

    Hamnade i liknande situation förut. Behövde dessutom få in lite mer pengar för kunna bygga upp en lite buffert. Hittade då två sätt för att enkelt kunna få in lite extra slantar.

    https://www.wordapp.com/
    http://www.fiverr.com/s2/aba75fde25

    Båda har räddat mig flera gånger. Snabb utbetalning. Fiverr tar lite tid att komma igång med.

    Trådstartaren

    Hamnade i liknande situation förut. Behövde dessutom få in lite mer pengar för kunna bygga upp en lite buffert. Hittade då två sätt för att enkelt kunna få in lite extra slantar. https://www.wordapp.com/ http://www.fiverr.com/s2/aba75fde25 Båda har räddat mig flera gånger. Snabb utbetalning. Fiverr tar lite tid att komma igång med.

    Tack för tipset! Hur mycket har du tjänat på  dessa under en månad? Hur funkade det med skatt och sådant?

    Om du vill (du ska inte känna att du måste) får du gärna berätta vad det var för situation du hamnade i.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.