livet går inte runt och jag orkar inte mer

[Azure Tigaru]

Jag har en fast anställning med en chef som låter mig jobba närsomhelst det passar mig, om jag har svårt att sova tex o vaknat sent behöver jag inte känna ångest över att vara sen.

Jag orkar inte jobba mer än ca 2h om dagen. Har försökt gå upp i tid flera gånger men jag mår så dåligt och blir så trött att det inte går. Har mao en extremt låg inkomst varje månad.

Tydligen måste man vara arbetslös eller sjuk för att få stöd. Jag bor hemma med mina föräldrar för jag har inte råd att flytta. Dom är extremt stöttande och hjälper mig massor med ekonomin, har mao lånat lätt över 30 tusen från dem genom åren. Känner sån skuld för det känns som att jag aldrig kommer kunna betala tillbaka det och att jag aldrig kommer lyckas bli ekonomiskt stabil och självständig.

 

Har försökt söka hjälp för jag vet inte vad jag ska göra för att orka jobba mer. Tar medicin för ångest och nedstämdhet. Har varit till HC och tagit flera blodprover. Tydligen finns det inget som kan förklara min trötthet, utan dem behandlar mig som en lat ungdom som inte vill jobba.

Mitt mående sviktar rejält och ofta, men senast jag hade en motivationskick och verkligen kämpade för att få till några timmar på jobbet tog jag en nap i bilen efter 2h o kunde då jobba 1h till. Det känns inte normalt. Det ska tilläggas att jag efter dem 3h kom hem och däckade på en halv sekund, sittandes vid matbordet där jag ställt fram mellanmål. Har inget krävande jobb. Tråkigt är det, men inget som en podcast inte kan liva upp.

Blir lika trött när jag gör andra saker också. En stadsresa på morgonen = en nap och trött dag där jag som mest kanske orkar färglägga mandala.

En timmes ridtur = sover i minst 3h.

Det går liksom inte och det enda jag får höra är att jag saknar motivation typ. Vilket jag gör. Men hur ska jag känna mig motiverad till att göra saker som suger kraften ur mig så jävulskt. Jobbet är det enda som har någon slags motivation för där är ekonomin inblandad. Men att inkomsten varje månad är så låg skapar också enorm ångest då det sällan är tillräckligt för mina utgifter. Ingenting känns värt.

Jag känner inte att jag orkar hålla på såhär. Att man idag fick höra att man är skyldig skatteverket en “lön” för mig suger också. Min inkomst är så låg men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till för att orka mer. Försökt höra mig för om vart jag kan vända mig för ekonomiskt stöd i övrigt men man måste vara sjukskriven och grejer och det känns segt som fan då jag som sagt blir behandlad som en ovillig och lat ungdom.

Ett besök till HC eller psykolog (300) är för dyrt för mig. Lånat pengar för det men det känns helt värdelöst för jag upplever inte att jag fått stöd från dem alls.

Åkte för ett par månader sen in på akuten för en njurbäckeninflammation. Avbokade uppföljningen för jag inte vill låna mer pengar. Har inte varit hungrig på snart en vecka och äter bara för att äta. Men äter i princip ingenting för är så illamående pga oro.

Betedde mig som en röv en gång mot en fd vän och när jag bad om förlåtelse och försökte förklara att det var pga att jag inte orkade engagera mig i något pga ångesten blev jag utfryst från den cirkeln. Jag är så trött. Jag orkar inte ha det såhär. Känns verkligen som att jag bara borde ta livet av mig som den omotiverade lata ungdomen jag måste vara och på så sätt inte längre va en ekonomisk börda på mina föräldrar och inget socialt missfoster som kan kränka någon. Har försökt i flera år att orka mer. Att må bättre. Det går inte. Men ska jag ta livet av mig vill jag ju gärna kunna täcka begravningsutgifterna själv och inte göra det ännu svårare för dem. Men de går ju bara utförs så kanske lika bra o görat innan man har en ännu större skuld hängandes.

 

Im a real piece of garbage haha.

 

 

[Indigo Jemoky]

Det låter som ett tungt läge. Ville bara säga att jag hoppas du hittar ett sätt att komma vidare och må bättre, håller tummarna för dig.

[Green Liduji]

Hej där. Har du möjlighet att promenera i skog omkring där du bor?

Skogen och långa promenader i naturen över huvud taget har varit stöttande för mig när jag har saknat energi och lust. Har man en depression och sömnproblem (vilket det låter som att du kan ha) kan den här typen av återhämtning, men ändå fysisk rörelse, vara bra för att kunna orka lite mer.

Det kanske kan hjälpa lite grann, om så bara med ett par timmar extra vakenhet.

Du har säkert fått råden förut, men jag ville bara lyfta tanken. Själv flyr jag till skogen när jag inte orkar med den mänskliga världen. Jag mår bättre av att vara i naturens enkelhet. Där blir man aldrig bedömd.

Mvh

[Azure Tigaru]

Green Liduji skrev:

Hej där. Har du möjlighet att promenera i skog omkring där du bor? Skogen och långa promenader i naturen över huvud taget har varit stöttande för mig när jag har saknat energi och lust. Har man en depression och sömnproblem (vilket det låter som att du kan ha) kan den här typen av återhämtning, men ändå fysisk rörelse, vara bra för att kunna orka lite mer. Det kanske kan hjälpa lite grann, om så bara med ett par timmar extra vakenhet. Du har säkert fått råden förut, men jag ville bara lyfta tanken. Själv flyr jag till skogen när jag inte orkar med den mänskliga världen. Jag mår bättre av att vara i naturens enkelhet. Där blir man aldrig bedömd. Mvh[/quo0te]

 

Skogen hjälper mig massor också. Brukar rida mer än vad jag promenerar, mest för att ridningen gör upplevelsen dubbelt så bra.

Annars har jag en hund som aldrig tackar nej till promenader som också är en allmän moodbooster varje gång jag kommer hem eller gör något jobbigt. Hon är en riktig gladskit.

För mig är djur och natur räddare i nöden, men ibland mår jag så dåligt att jag inte orkar med något av det. Just när jag skrev dethär höll jag på och testa en ny medicin, varav den hade en biverkning som smög sig på och gjorde att jag inte kunde äta eller känna hunger som normalt. Det påverkade energin och blodtrycket extremt och att hämta posten blev en utmaning, blev yr och behövde ta pauser. Promenaden till brevlådan är kanske 100m. Hade inte orken att hålla på med hästen och det fick mig tydligen att må extremt dåligt, mer än vad jag själv förstog då.

 

Nu i efterhand mår jag bättre men inte bra, men allt går ju upp och ner hela tiden. Har avvänjt mig från den nya medicinen och återgått till den gamla som inte är felfri men bra mycket bättre.

 

Pengarna ger mig fortfarande ångest men är inte fast i att det inte löser sig längre, det kommer bara ta sin tid.

Det är på det sätt som du nämner jag jobbat upp energin innan och antagligen kommer framöver.

 

Jag bor omgiven av mycket skog och fina stigar, mitt ute på landet. Är väldigt lyckligt lottad med det. Utsikt mot fjäll och nära till olika sjöar. Hästen tog jag på mig som en morot medveten om att ekonomin blir sämre men jag kommer ha en anledning till att försöka mer och jag kommer ha en varelse som får mig att må bra och som inte låter mig ta vilodagar, sen har jag förstås hjälp när jag mår som sämst.

Men ja. Hästar och hundar är bra, önskar bara jag var kompetent nog för att jobba med dem på heltid. Köpte en högenergisk jakthund utan att förstå vad det innebar till 100% så vi hade en dålig start men det återhämtar sig.

Köpte en häst som skulle vara nybörjarvänlig men som inte klarade av att dra hemifrån om man inte satt med micromanagment, o som inte gick o jobba med i paddock eller ridhus i början.

Har liksom misslyckats med köp av båda djuren men det har ändå blivit bra tillslut vilket är positivt för min självkänsla. Behöver bara ge mig själv samma stöd som jag ger djuren. Kan skriva i evigheter om hästträningen eller hundträningen jag gjort med mina egna, och andras, just för att det verkligen får mig att må bra att hjälpa djuren.

Funderar på om och hur jag ska söka mig till ett djurinriktat yrke bara. Tror det skulle vara av stor nytta för mig.

Tack iallafall för ditt råd, det uppskattas!