Efter drygt två år i öppenpsykiatrin mår jag sämre än när jag började, jag har blivit sjukskriven som jag inte var när jag påbörjade mina kontakter där. Jag har kämpat för att få en psykoterapi och har blivit tvungen att byta terapeut och mottagning en gång.
När jag efter många månaders remisstid, bedömning osv så får jag reda på häromdagen att jag inte kommer att få någon behandling. De ger inga psykoterapier, trots att det alltså är detta jag hela tiden sagt att det är det jag behöver och när jag hamnade hos ett bedömningsteam sa de inget om att den enhet de skulle skicka mig till överhuvudtaget inte ger några terapier.
Om man inte redan har gjort ett självmordsförsök eller självskadar!
Jag sa att det inte blir någon kontinuitet och att det inte går att få en bra relation med psykologen om man ska vänta flera veckor mellan varje gång, de ger bara sporadiska samtal. Men de bara säger att de inget kan göra.
Jag mår bara sämre av det här, jag har ingen väg vidare och varken IVO, Patientnämnd eller patientvägledare kan göra någonting. Man får bara acceptera utanförskap och dåligt mående eller så får man göra som de indirekt tipsar om, försöka ta livet av sig för att kunna få vård som är värd att kallas vård.
