Hem > Forum > Samhälle & Ekonomi > Ekonomiska bekymmer – en stödtråd

Ekonomiska bekymmer – en stödtråd

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Trådstartaren

    Psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning kan ibland innebära nedsatt arbetsförmåga och därmed sämre ekonomi. Åt andra hållet kan dålig ekonomi leda till, eller förvärra, psykisk ohälsa. Att ha dålig ekonomi är för många belagt med stor skam och förknippat med extrem stress och oro.

    I den här tråden tänkte jag att vi kunde skriva av oss, och stötta varandra, när det gäller just ekonomiska bekymmer. Oavsett om oron gäller en själv eller någon närstående så hoppas jag att vi ska våga berätta precis som det är, utan att känna skam eller vara rädda för att andra ska döma en. Jag tänkte helt enkelt att det här skulle vara en tråd fri från skyll-dig-själv-attityd och pekpinnar.

    Trådstartaren

    Jag jobbar just nu 25 procent och är sjukskriven resten. Innan jag började jobba levde jag på aktivitetsersättning under många år, med enstaka uppehåll, så jag har aldrig lyckats skrapa ihop något sparkapital. Jag har dessutom den allra lägsta ersättningen från Försäkringskassan.

    Det jag oroar mig mest för är att det ska dyka upp större oförutsedda utgifter. Jag söker hela tiden fonder för att få in lite extra pengar så att jag ska ha lite marginaler när något oförutsett händer. Fonder har räddat mig många gånger, nu senast när min katt blev sjuk. Samma vecka fick jag 6000 kronor från en fond. Katten är försäkrad, men när det krävs många veterinärbesök så blir det mycket pengar ändå.

    I höstas råkade jag spilla vatten i min dator så att den slutade fungera = katastrof eftersom jag frilansar och datorn är ett arbetsredskap som jag absolut inte klarar mig utan. Utan buffert och med en inkomst som är för låg för att få handla på avbetalning, fanns det ingen annan råd än att förklara situationen offentligt på Facebook och fråga om någon hade en dator att låna. En okänd kvinna som jag aldrig träffat lät mig låna hennes dator. Änglar finns!! Några veckor senare beviljades jag fondmedel till en ny dator. Räddad igen!

    Att jag har så små ekonomiska marginaler gör att jag hela tiden tänker ”Tänk om…” följt av otrevliga tankar kring sådant som kan ge mig oförutsedda utgifter.

    Det skulle inte heller krävas mycket för att putta min ekonomi över kanten och försätta mig i skuldfällan. T.ex. måste jag varje år i januari (ibland flera gånger om året, beroende på min ekonomiska situation) begära anstånd hos CSN med avbetalningen på mina studielån. Eftersom jag frilansar och har oregelbundna och ojämna inkomster så måste jag alltid förklara situationen väldigt ingående. T.ex. måste jag förklara att jag inte bara har inkomster, utan även utgifter som är nödvändiga för att verksamheten ska fungera. Om jag inte hade råd med dessa utgifter (vilket krav på återbetalning till CSN lätt skulle kunna försvåra) så skulle jag inte kunna fortsätta jobba. Och då skulle jag definitivt inte kunna betala tillbaka på några studielån.

    Ibland går det bra med CSN och ibland blir det problem så att jag måste ”bråka”. Oftast går det faktiskt bra, men varje gång jag sökt anstånd så följer en extrem anspänning i väntan på besked. Just nu går jag och väntar på ett sådant besked, och eftersom det är ca 3 veckor sedan jag skickade in ansökan så borde beskedet komma när som helst. Jag börjar svettas när jag tänker på det. Snälla, håll tummarna för mig!

    Avatar

    Hej Red Dykepi!

    Tack för en bra tråd!

    Hur gick det med ditt anstånd? Hoppas du slapp bråka!

    Jag har det också tufft, jag har sjukersättning och haft det i många år. Det är svårt att lägga undan något då det är minimalt med pengar man får. Jag klarar mina fasta utgifter som hyra, hemförsäkring, el och bredband. Pengarna räcker också till bra mat. Jag går igenom reklamblad varje vecka och går till flera affärer och köper bara det som är till extrapris den veckan och i den affären. Specerier bunkrar jag om jag hittar något billigt, så att jag inte behöver köpa till ordinarie pris senare. Då kan jag också unna mig det där lilla extra. Måltiderna och fikat är det enda roliga jag ser fram emot så därför tycker jag det är värt den tiden det tar att åka till olika mataffärer.

    Problemen uppstår främst när det blir oförutsedda utgifter. En viktig sak som jag behövde nu i vår var en luftrenare. Min pollenallergi har brakat loss fullständigt. I kombination med min astma blir det outhärdligt, jag sover knappt någonting vissa nätter. Så jag sökte jag fondmedel från FVO. Jag fick pengarna ganska snabbt och det är jag inte van med från andra fonder, som kan ta upp till ett halvår. Jag blev förstås jätteglad att jag kunde köpa luftrenaren.

    Nu har det uppstått en ny sak som jag behöver pengar till och jag kan inte söka från FVO igen då det måste gå 13 månader mellan ansökningstillfällena. Jag gick på en årlig kontroll hos en tandläkare, hittade ett billigt erbjudande på undersökning och rengöring. Det oväntade var att tandläkaren övertalade mig att fixa annat som var nödvändigt. Det fanns tid att göra det när jag var där. Jag förstod att det skulle kosta men eftersom det ändå måste lagas gick jag med på det. Det gick på 3000kr. Senare märkte jag att jobbet var dåligt gjort och blev förtvivlad för jag vill inte gå tillbaka dit, det är bara den tandläkaren som jobbar där. Tandläkaren ingav inget förtroende och verkade t om oseriös och dessutom var behandlingen smärtsam. Jag har mått för dåligt för att göra de rätta valen just nu.

    Så jag måste gå till en annan tandläkare för att få ett omdöme om jobbet som gjorts och troligen göra om det på nytt. Jag vet inte vad jag ska göra! Vill verkligen inte gå tillbaka till den tandläkaren som jag antar att man måste göra vid en reklamation? Dessutom kan jag inte söka fondmedel för de vill väl ha ett kostnadsförslag? Hur är det när man redan betalat? Jag skulle vilja ha tillbaka de 3000 kronorna på något sätt så att jag åtminstone inte måste betala två gånger för samma tandvård. Helst vill jag inte betala från min budget alls för då måste jag skära ner rejält i matkostnader i flera månader framåt. Utan mat mår jag extremt dåligt. För mig blir det verkligen kännbart.

    Får jag fråga dig om vilka fonder du sökt? De enda stiftelser jag hittat kräver att man måste ha barn eller ha jobbat med något specifikt. Kyrkan kunde hjälpa mig med en fond som kan sökas i maj. Pengarna betalas ut i höst. Men där var det väldigt lite pengar som delas ut, tror det handlar om 1000 kr. Bättre än inget såklart, men jag blir orolig för att jag måste ordna med tänderna i vår.

    Hoppas du ser det här fast tråden varit inaktiv ett tag. Kram och tack  för tråden än en gång.

    Trådstartaren

    Hej Red Dykepi! Tack för en bra tråd! Hur gick det med ditt anstånd? Hoppas du slapp bråka! Jag har det också tufft, jag har sjukersättning och haft det i många år. Det är svårt att lägga undan något då det är minimalt med pengar man får. Jag klarar mina fasta utgifter som hyra, hemförsäkring, el och bredband. Pengarna räcker också till bra mat. Jag går igenom reklamblad varje vecka och går till flera affärer och köper bara det som är till extrapris den veckan och i den affären. Specerier bunkrar jag om jag hittar något billigt, så att jag inte behöver köpa till ordinarie pris senare. Då kan jag också unna mig det där lilla extra. Måltiderna och fikat är det enda roliga jag ser fram emot så därför tycker jag det är värt den tiden det tar att åka till olika mataffärer. Problemen uppstår främst när det blir oförutsedda utgifter. En viktig sak som jag behövde nu i vår var en luftrenare. Min pollenallergi har brakat loss fullständigt. I kombination med min astma blir det outhärdligt, jag sover knappt någonting vissa nätter. Så jag sökte jag fondmedel från FVO. Jag fick pengarna ganska snabbt och det är jag inte van med från andra fonder, som kan ta upp till ett halvår. Jag blev förstås jätteglad att jag kunde köpa luftrenaren. Nu har det uppstått en ny sak som jag behöver pengar till och jag kan inte söka från FVO igen då det måste gå 13 månader mellan ansökningstillfällena. Jag gick på en årlig kontroll hos en tandläkare, hittade ett billigt erbjudande på undersökning och rengöring. Det oväntade var att tandläkaren övertalade mig att fixa annat som var nödvändigt. Det fanns tid att göra det när jag var där. Jag förstod att det skulle kosta men eftersom det ändå måste lagas gick jag med på det. Det gick på 3000kr. Senare märkte jag att jobbet var dåligt gjort och blev förtvivlad för jag vill inte gå tillbaka dit, det är bara den tandläkaren som jobbar där. Tandläkaren ingav inget förtroende och verkade t om oseriös och dessutom var behandlingen smärtsam. Jag har mått för dåligt för att göra de rätta valen just nu. Så jag måste gå till en annan tandläkare för att få ett omdöme om jobbet som gjorts och troligen göra om det på nytt. Jag vet inte vad jag ska göra! Vill verkligen inte gå tillbaka till den tandläkaren som jag antar att man måste göra vid en reklamation? Dessutom kan jag inte söka fondmedel för de vill väl ha ett kostnadsförslag? Hur är det när man redan betalat? Jag skulle vilja ha tillbaka de 3000 kronorna på något sätt så att jag åtminstone inte måste betala två gånger för samma tandvård. Helst vill jag inte betala från min budget alls för då måste jag skära ner rejält i matkostnader i flera månader framåt. Utan mat mår jag extremt dåligt. För mig blir det verkligen kännbart. Får jag fråga dig om vilka fonder du sökt? De enda stiftelser jag hittat kräver att man måste ha barn eller ha jobbat med något specifikt. Kyrkan kunde hjälpa mig med en fond som kan sökas i maj. Pengarna betalas ut i höst. Men där var det väldigt lite pengar som delas ut, tror det handlar om 1000 kr. Bättre än inget såklart, men jag blir orolig för att jag måste ordna med tänderna i vår. Hoppas du ser det här fast tråden varit inaktiv ett tag. Kram och tack för tråden än en gång.

    Hej Indigo!

    Kul att du gillar tråden! Jag tänkte att det kunde behövas en sådan tråd här på forumet.

    Jag har ännu inte fått något beslut angående mitt anstånd. Sedan jag skickade in ansökan har CSN begärt kompletteringar två gånger. De skriver att de behöver utreda om jag lever på samma nivå som en person som får försörjningsstöd. Det gör jag inte riktigt, men jag lever på samma nivå som en person som får låg sjuk- eller aktivitetsersättning. När jag hade aktivitetsersättning fick jag alltid anstånd utan krångel, eftersom CSN ansåg att en person med hel aktivitetsersättning saknade betalningsförmåga. Om man däremot INTE har aktivitetsersättning, utan motsvarande låga inkomst i form av sjukpenning och arbetsinkomster, så måste man tydligen leva på försörjningsstödsnivå för att få anstånd. Mycket märkligt. Det är ju inte varifrån pengarna kommer som avgör betalningsförmågan, utan hur mycket man får ut.

    De har också skrivit att de inte tar hänsyn till att jag som frilans har kostnader som är nödvändiga för att kunna jobba. Men utan dessa kostnader skulle jag tvingas lägga ner, och då vet jag inte vad jag skulle jobba med eftersom mina funktionsnedsättningar medför en hel del begränsningar i arbetsförmågan. Detta bad jag CSN att ta hänsyn till när jag skickade in de senaste kompletteringarna igår.

    Idag kom mina hyresvärdar in och ville diskutera en eventuell hyreshöjning. Tydligen har deras hyra höjts (jag bor i en uthyrningsdel som egentligen är en del av deras lägenhet) och därför undrade de om de kunde höja min hyra. Jag har full förståelse för om de behöver höja min hyra när deras egen höjts, men jag blev superstressad. Jag har redan en pressad ekonomisk situation med mycket små marginaler. Jag sa som det var, att jag har råd med en hyreshöjning på 500 kronor (Eller ja, egentligen har jag väl inte råd, men jag skulle åtminstone gå runt utan att svälta.) men inte mer. Jag hade inte ifrågasatt en hyreshöjning även om det gällt mer än 500 kronor, men då hade jag fått säga upp boendet och försöka hitta något annat, för då hade jag inte haft råd att bo kvar.

    Det visade sig att mina hyresvärdar hade trott att Försäkringskassan skulle kompensera mig för hyreshöjningen genom att höja ersättningen, men så fungerar det tyvärr bara när man har sjuk- eller aktivitetsersättning, inte när man har sjukpenning. När mina hyresvärdar fick veta det så ville de inte höja min hyra, trots att jag sa att jag hade haft råd med 500 kronor i höjning. Enligt dem så är det viktigare att jag bor kvar än att jag betalar mer. Det är såklart en väldigt fin och medmänsklig syn på det hela, och jag blev självfallet glad, men samtidigt känner jag att jag plötsligt hamnat i tacksamhetsskuld. Och det här med tacksamhetsskuld är jag inte så bra på att hantera.

    Vad bra att du ser fram emot måltiderna och fikat! Jag vet själv hur viktigt det är att ha någonting att se fram emot när man inte mår bra. Det är viktigt att ha någonting som ger livet mening även när det är tufft.

    Jag känner igen mig så väl i det du skriver om oförutsedda utgifter. Det är då det blir problem för mig också. Jag var också tvungen att gå till tandläkaren (eller ja, tandhygienisten) för några veckor sedan då jag hade problem med klåda i tandköttet. Det visade sig att jag hade tandköttsinflammation. Eftersom jag inte fick mitt tandvårdsstödsintyg (= tandvård på högkostnadskortet) förnyat, så fick jag betala ur egen ficka. Förut räckte det, i min kommun, att man hade RÄTT till LSS-insatser för att få ett sådant intyg, men numera måste man HA insatser (vilket jag inte har). Vad jag förstår så har kommunerna tidigare tolkat reglerna väldigt olika, men nu så verkar Socialstyrelsen ha förtydligat dem genom att klargöra att man måste HA en insats för att få tandvårdsstödsintyget.

    Jag tror, tyvärr, att jag kommer att behöva gå till tandläkaren snart igen, för mina besvär vill inte riktigt ge med sig. Som tur är kommer jag att få pengar tillbaka på skatten, men de pengarna skulle jag egentligen behöva lägga undan inför sommaren eftersom den årstiden innebär lågsäsong för mina kunder (och därmed för mig). Typiskt att allt ska hända på en gång…

    Usch, det låter jättejobbigt att ha pollenallergi och astma – och dessutom i kombination. Vad bra att du fick fondmedel så att du kunde köpa en luftrenare!

    Åh, fy vad trist (och obehagligt) men en oseriös tandläkare! Det låter som om personen i fråga bara ville tjäna pengar. Tyvärr är det nog rätt lätt för oseriösa i den branschen att tjäna lite extra pengar genom att övertala patienten att göra fler undersökningar/behandlingar än hen är där för. Tandvård är ju inte subventionerad på samma sätt som vanlig sjukvård.

    Jag vet tyvärr inte vart man vänder sig, eller vilka rättigheter man har, efter en felaktigt/dåligt utförd tandvårdsbehandling, men jag hittade en sida med några länkar: https://www.hallakonsument.se/lattlast/om-du-ar-missnojd-med-sjukvarden-eller-tandvarden/

    Hoppas att du kan hitta svar på dina frågor där!

    Jag förstår verkligen att du inte vill ta av dina matpengar för att gå till tandläkaren på nytt. De pengarna behöver du ju till mat. Det är superviktigt för hälsan att äta tillräckligt mycket och bra mat. Får du också tillbaka på skatten? I så fall kanske du kan använda de pengarna? Annars hoppas jag att du hittar någon fond du kan söka!

    Jag brukar också söka FVO. Även jag har fått pengarna snabbt, och ganska rejäla summor dessutom. Det är en riktigt bra fond, men som du skriver så måste det ju gå 13 månader mellan ansökningstillfällena. Jag vet inte var du bor, men om du bor i Stockholms län så kan du söka den här fonden: https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsdomkyrkoforsamling/ekonomisk-stod

    Det står att man måste bo eller vistas i domkyrkoförsamlingen, eller ha regelbunden kontakt med diakonerna där, men de verkar inte vara så petiga. Jag bor inte i församlingen, vistas inte där dagligen och har inte kontakt med diakonerna där, men jag har ändå fått hjälp tre gånger.

    Annars är mitt tips att googla. Kolla om det finns några fonder för astmatiker t.ex. En del fonder är avsedda för personer med specifika sjukdomar/funktionsnedsättningar. Du kan också söka i databasen Global Grant för att hitta fonder som passar dig. Om du loggar in med ditt lånekort från biblioteket så kan du söka helt gratis, även hemifrån. Jag tror att de flesta bibliotek är anslutna till tjänsten. Här är länken: http://www.globalgrant.com

    Jag håller tummarna för att du hittar fonder som passar och att du får pengar!

     

     

     

     

    Avatar

    Hej igen!

    Vad märkligt att CSN anser att du har betalningsförmåga trots att du har lika lite pengar som någon med hel sjukersättning. De borde väl kolla din deklaration och se hur du ligger till med inkomster. Det är verkligen orättvist för du vill såklart jobba om du kan.

    Tråkigt att höra att LSS inte längre berättigar till att få tandvårdsstöd. Jag får inte LSS-stöd vad jag vet. Jag har GAD och dystymi och förmodligen fibromyalgi eller liknande, har väldigt mycket värk som ingen riktigt förstått vad det beror på. Har bara fått träningsprogram men de har inte hjälpt och sedan har gett upp det p.g.a. depression. Nu orkar jag inte gå till en sjukgymnast igen. Förutom det har jag astma och doftöverkänslighet samt allergi för pollen, damm och lite korsallergier från pollen. Vad har du för diagnos/er?  (du behöver inte svara om du inte vill).

    Vad besvärligt med tandköttsinflammation! Hoppas verkligen det ger med sig. Måste göra ont att borsta tänderna. 🙁

    Jobbigt att du känner tacksamhetsskuld. Hur kommer det sig att du inte gjorde en kompromiss, alltså sa att du kunde tänka dig en mindre summa som t.e.x. 100 kr iallafall? Då har du täckt upp för höjningen och behöver inte stå i tacksamhetsskuld. Jag hade föreslagit det om det om jag var i din sits. Du skrev att 500 var maximalt vad du klarar, då är ju 100 kr respektabelt, eller tänker jag tokigt? Jag tänker att det skulle vara bättre för dem att få en mindre summa i höjning än inget alls. Och du slipper känna skuld. Men visst, jag förstår att läget blev annorlunda när de fick reda på att du inte får bostadstillägg.

    Ja det är delvis rätt att man får höjt bostadstillägg vid hyreshöjning, men det gäller inte mig eftersom jag sedan länge slagit i taket. Bostadstillägget är beräknat på  hyrorna i en mindre stad där hyrorna är lägre. Jag har inte hittat någon tillgänglig lägenhet som har lägre hyra än den jag har. De flesta är betydligt högre. Bostadstillägget har inte hängt med i de allmänna hyreshöjningarna. Försäkringskassan höjde taket förra året för första gången på många år, och då först fick jag en liten höjning av bostadstillägget (men min hyra ligger fortfarande över taket, så nästa år förlorar jag stort på hyreshöjningen igen). I många år har jag haft samma låga bostadstillägg även när hyran höjts, vilket varit jättetufft. Alltså har jag haft mindre att röra mig varje månad för varje år som går istället för tvärtom, som är det normala för alla andra inkomster. Jag har bott här i jättemånga år och vet inte vart jag ska flytta.

    Jag är sååå tacksam för att du tog dig tid att kolla upp vart man kan vända sig när man inte är nöjd med vården. Jättestort tack även för stiftelsen i Svenska kyrkan Jag har inte sökt den men förra året sökte jag Hedvig Eleonora församling och fick stöd. Min diakon brukar föreslå den  men de brukar inte bevilja mig stöd när jag söker två år i rad. Jag ska absolut kolla församlingen i Gamla stan. Har du besökt diakonen där NÅGON gång eller har du bara skickat in blanketten? Är rädd att de ändå vill att man besöker dem någon gång? Jag vet att du skrev att du ändå blev beviljad stöd men förlåt att jag ändå blir osäker eftersom det står att man ska ta del av verksamheten. Ja, jag bor i Stockholms kommun.

    Jag har googlat fonder tidigare men inte hittat någon som passar mig. De flesta kräver att man jobbat med ett visst yrke eller att man har barn. Men jättebra tips att  söka om det finns något för astmatiker. Det har jag inte ens tänkt på. Tack!

    Jag får tillbaka 700 kr på skatten jag har ingenting att dra av men jag har uppgett att jag vill att de drar mer skatt varje månad eftersom jag har fått kvarskatt några gånger. Sedan har jag bara inte orkat ändra det så det är därför jag får de här pengarna. Nu betalar man ju skatt för radio och tv och jag har inte haft tv på 10 år så det blir en extra avgift som jag inte haft innan. Men visst kan jag se de 700 kronorna som en extra ”inkomst” som får gå som bidrag till tandläkarräkningen. Alltid något. Den utbetalningen kommer också snabbare än eventuella fondmedel. Vad skönt att du kan spara dina pengar till sommaren när du har färre uppdrag. 🙂 Hur är det med jobb just nu?

    Sorry att det blev så mycket text, har alltid svårt att att hålla mig kortfattad…

    Trådstartaren

    Hej igen! Vad märkligt att CSN anser att du har betalningsförmåga trots att du har lika lite pengar som någon med hel sjukersättning. De borde väl kolla din deklaration och se hur du ligger till med inkomster. Det är verkligen orättvist för du vill såklart jobba om du kan. Tråkigt att höra att LSS inte längre berättigar till att få tandvårdsstöd. Jag får inte LSS-stöd vad jag vet. Jag har GAD och dystymi och förmodligen fibromyalgi eller liknande, har väldigt mycket värk som ingen riktigt förstått vad det beror på. Har bara fått träningsprogram men de har inte hjälpt och sedan har gett upp det p.g.a. depression. Nu orkar jag inte gå till en sjukgymnast igen. Förutom det har jag astma och doftöverkänslighet samt allergi för pollen, damm och lite korsallergier från pollen. Vad har du för diagnos/er? (du behöver inte svara om du inte vill). Vad besvärligt med tandköttsinflammation! Hoppas verkligen det ger med sig. Måste göra ont att borsta tänderna. 🙁 Jobbigt att du känner tacksamhetsskuld. Hur kommer det sig att du inte gjorde en kompromiss, alltså sa att du kunde tänka dig en mindre summa som t.e.x. 100 kr iallafall? Då har du täckt upp för höjningen och behöver inte stå i tacksamhetsskuld. Jag hade föreslagit det om det om jag var i din sits. Du skrev att 500 var maximalt vad du klarar, då är ju 100 kr respektabelt, eller tänker jag tokigt? Jag tänker att det skulle vara bättre för dem att få en mindre summa i höjning än inget alls. Och du slipper känna skuld. Men visst, jag förstår att läget blev annorlunda när de fick reda på att du inte får bostadstillägg. Ja det är delvis rätt att man får höjt bostadstillägg vid hyreshöjning, men det gäller inte mig eftersom jag sedan länge slagit i taket. Bostadstillägget är beräknat på hyrorna i en mindre stad där hyrorna är lägre. Jag har inte hittat någon tillgänglig lägenhet som har lägre hyra än den jag har. De flesta är betydligt högre. Bostadstillägget har inte hängt med i de allmänna hyreshöjningarna. Försäkringskassan höjde taket förra året för första gången på många år, och då först fick jag en liten höjning av bostadstillägget (men min hyra ligger fortfarande över taket, så nästa år förlorar jag stort på hyreshöjningen igen). I många år har jag haft samma låga bostadstillägg även när hyran höjts, vilket varit jättetufft. Alltså har jag haft mindre att röra mig varje månad för varje år som går istället för tvärtom, som är det normala för alla andra inkomster. Jag har bott här i jättemånga år och vet inte vart jag ska flytta. Jag är sååå tacksam för att du tog dig tid att kolla upp vart man kan vända sig när man inte är nöjd med vården. Jättestort tack även för stiftelsen i Svenska kyrkan Jag har inte sökt den men förra året sökte jag Hedvig Eleonora församling och fick stöd. Min diakon brukar föreslå den men de brukar inte bevilja mig stöd när jag söker två år i rad. Jag ska absolut kolla församlingen i Gamla stan. Har du besökt diakonen där NÅGON gång eller har du bara skickat in blanketten? Är rädd att de ändå vill att man besöker dem någon gång? Jag vet att du skrev att du ändå blev beviljad stöd men förlåt att jag ändå blir osäker eftersom det står att man ska ta del av verksamheten. Ja, jag bor i Stockholms kommun. Jag har googlat fonder tidigare men inte hittat någon som passar mig. De flesta kräver att man jobbat med ett visst yrke eller att man har barn. Men jättebra tips att söka om det finns något för astmatiker. Det har jag inte ens tänkt på. Tack! Jag får tillbaka 700 kr på skatten jag har ingenting att dra av men jag har uppgett att jag vill att de drar mer skatt varje månad eftersom jag har fått kvarskatt några gånger. Sedan har jag bara inte orkat ändra det så det är därför jag får de här pengarna. Nu betalar man ju skatt för radio och tv och jag har inte haft tv på 10 år så det blir en extra avgift som jag inte haft innan. Men visst kan jag se de 700 kronorna som en extra ”inkomst” som får gå som bidrag till tandläkarräkningen. Alltid något. Den utbetalningen kommer också snabbare än eventuella fondmedel. Vad skönt att du kan spara dina pengar till sommaren när du har färre uppdrag. 🙂 Hur är det med jobb just nu? Sorry att det blev så mycket text, har alltid svårt att att hålla mig kortfattad…

    Ja, det är oerhört märkligt. De går på årsinkomsten för 2019, så jag har varit tvungen att uppskatta min inkomst. I mitt fall innebär det att gissa, eftersom jag är frilans. Men jag har skickat in inkomstspecifikationer, för att de ska se på ett ungefär vad jag får ut en månad. Jag har även förklarat att jag måste spara pengar mellan månader.

    Vad jobbigt att dina träningsprogram inte har hjälpt. Kanske har du bara provat fel metod? Eller det behöver ju inte vara något fel på metoden i sig, men den kanske inte har passat just dig?

    Jag vill tyvärr inte avslöja vad jag har för diagnoser, eftersom det skulle kunna röja min identitet och det vill jag inte. Det är ingenting personligt gentemot dig. Jag tycker bara att det är skönt med ett forum där jag kan vara helt anonym.

    Det gör inte ont att borsta tänderna, men det kliar ofta i tandköttet i ena överkäken. Ibland spänner det lite också. Jag har en rot som sitter kvar efter en tandutdragning för ett antal år sedan, så kanske är det den som spökar också. Jag hade tänkt ta bort den i samband med årskontrollen i höst, men kanske får jag göra det tidigare…

    Jag ifrågasatte aldrig att en hyreshöjning, utan för mig kändes det självklart att de måste höja min hyra när deras egen blivit höjd.  Jag försökte verkligen att få betala 500 kronor, eller några hundralappar, mer i månaden. Men det gick de inte med på. Samtidigt känner jag att jag borde ha låtsas att jag hade råd med vilken höjning som helst, d.v.s. sagt att ”det är inga problem” och sedan sagt upp kontraktet efter någon månad och letat efter ett billigare boende. Då hade jag dock kanske först fått flytta hem till min familj som bor 50 mil bort, i väntan på att hitta något annat, för med undantag för förstahandskontrakt (vilket jag ännu har ett par års kötid kvar till) så är det ytterst svårt att hitta ett boende i den här prisklassen i Stockholmsområdet. Och när man inte har fast inkomst och dessutom husdjur så är det ännu svårare. Jag hade gått under totalt om jag behövt lämna hela mitt liv, men jag hade åtminstone inte satt någon annan i skiten. Visserligen var det DE som sedan bestämde sig för att inte höja hyran (jag försökte som sagt få betala 500 mer i månaden) men jag känner mig ändå som en skurk. Samtidigt var jag faktiskt ÄRLIG för en gångs skull. Jag höll inte upp någon fasad, utan klargjorde mina förutsättningar men visade ändå förståelse för deras. Jag känner dock att jag borde betala in 500 kronor mer i hyra nästa månad och sedan säga upp boendet (för jag har inte råd att betala 500 kronor mer i längden som det är nu) och flytta hem till min familj. Nu känner jag mig bara dyr…

    Jag hade bostadstillägg när jag hade aktivitetsersättning och jag håller verkligen med om att det måste vara beräknat på hyrorna i en mindre stad. I Stockholmsområdet är det ju helt andra priser än i resten av landet. Det tycker jag att reglerna för bostadstillägg borde ta hänsyn till. För personer bosatta i storstadsområden skulle taket för bostadstillägget t.ex. kunna vara 1000-2000 kronor högre.

    Jag har sökt till Hedvig Eleonora en gång, men fick tyvärr avslag. Det är dock längesedan så jag kanske borde försöka igen. Enda nackdelen är att man behöver ett intyg från en diakon, och jag vill inte hamna i beroendeställning till min. Hon är min jämbördiga samtalspartner och så vill jag att det ska förbli. Men det finns andra fonder att söka, så jag måste inte söka just sådana som vill ha intyg från en diakon.

    Angående domkyrkoförsamlingens fond så var jag där två gånger. De har särskilda besökstider då man kan komma dit och lämna in sin ansökan (brukar vara fredagar mellan 9-12 i Storkyrkan). Första gången jag lämnade min ansökan så träffade jag en präst, och andra gången en diakon, men sedan sa de att jag kunde skicka ansökan med post. Tyvärr vet jag inte om man MÅSTE gå dit första gången, men i början visste jag inte ens att man kunde skicka ansökan med post. Du kan ju kontakta dem och höra. Hur som helst så måste man uppenbarligen inte ha regelbunden kontakt med diakonerna och inte heller bo eller vistas i församlingen. 🙂

    Vad bra att du får lite pengar tillbaka på skatten! Ja, då blir det ju åtminstone ett bidrag till tandvårdskostnaderna. 🙂

    Jag vet ännu inte om jag kommer att kunna spara skatteåterbäringen till sommaren. Det beror dels på om jag behöver gå till tandläkaren eller inte, och dels på hur det blir med anståndet hos CSN. Just nu känner jag mig väldigt stressad, för jag behöver verkligen spara pengarna.

    Just nu har jag hyfsat med jobb, men att marknadsföra mina föreläsningar är ett rent helvete och jag håller på att gå under av stress och press. Det är verkligen svårt att nå ut.

     

     

     

     

    Avatar

    Ja, det är oerhört märkligt. De går på årsinkomsten för 2019, så jag har varit tvungen att uppskatta min inkomst. I mitt fall innebär det att gissa, eftersom jag är frilans. Men jag har skickat in inkomstspecifikationer, för att de ska se på ett ungefär vad jag får ut en månad. Jag har även förklarat att jag måste spara pengar mellan månader. Vad jobbigt att dina träningsprogram inte har hjälpt. Kanske har du bara provat fel metod? Eller det behöver ju inte vara något fel på metoden i sig, men den kanske inte har passat just dig? Jag vill tyvärr inte avslöja vad jag har för diagnoser, eftersom det skulle kunna röja min identitet och det vill jag inte. Det är ingenting personligt gentemot dig. Jag tycker bara att det är skönt med ett forum där jag kan vara helt anonym. Det gör inte ont att borsta tänderna, men det kliar ofta i tandköttet i ena överkäken. Ibland spänner det lite också. Jag har en rot som sitter kvar efter en tandutdragning för ett antal år sedan, så kanske är det den som spökar också. Jag hade tänkt ta bort den i samband med årskontrollen i höst, men kanske får jag göra det tidigare… Jag ifrågasatte aldrig att en hyreshöjning, utan för mig kändes det självklart att de måste höja min hyra när deras egen blivit höjd. Jag försökte verkligen att få betala 500 kronor, eller några hundralappar, mer i månaden. Men det gick de inte med på. Samtidigt känner jag att jag borde ha låtsas att jag hade råd med vilken höjning som helst, d.v.s. sagt att ”det är inga problem” och sedan sagt upp kontraktet efter någon månad och letat efter ett billigare boende. Då hade jag dock kanske först fått flytta hem till min familj som bor 50 mil bort, i väntan på att hitta något annat, för med undantag för förstahandskontrakt (vilket jag ännu har ett par års kötid kvar till) så är det ytterst svårt att hitta ett boende i den här prisklassen i Stockholmsområdet. Och när man inte har fast inkomst och dessutom husdjur så är det ännu svårare. Jag hade gått under totalt om jag behövt lämna hela mitt liv, men jag hade åtminstone inte satt någon annan i skiten. Visserligen var det DE som sedan bestämde sig för att inte höja hyran (jag försökte som sagt få betala 500 mer i månaden) men jag känner mig ändå som en skurk. Samtidigt var jag faktiskt ÄRLIG för en gångs skull. Jag höll inte upp någon fasad, utan klargjorde mina förutsättningar men visade ändå förståelse för deras. Jag känner dock att jag borde betala in 500 kronor mer i hyra nästa månad och sedan säga upp boendet (för jag har inte råd att betala 500 kronor mer i längden som det är nu) och flytta hem till min familj. Nu känner jag mig bara dyr… Jag hade bostadstillägg när jag hade aktivitetsersättning och jag håller verkligen med om att det måste vara beräknat på hyrorna i en mindre stad. I Stockholmsområdet är det ju helt andra priser än i resten av landet. Det tycker jag att reglerna för bostadstillägg borde ta hänsyn till. För personer bosatta i storstadsområden skulle taket för bostadstillägget t.ex. kunna vara 1000-2000 kronor högre. Jag har sökt till Hedvig Eleonora en gång, men fick tyvärr avslag. Det är dock längesedan så jag kanske borde försöka igen. Enda nackdelen är att man behöver ett intyg från en diakon, och jag vill inte hamna i beroendeställning till min. Hon är min jämbördiga samtalspartner och så vill jag att det ska förbli. Men det finns andra fonder att söka, så jag måste inte söka just sådana som vill ha intyg från en diakon. Angående domkyrkoförsamlingens fond så var jag där två gånger. De har särskilda besökstider då man kan komma dit och lämna in sin ansökan (brukar vara fredagar mellan 9-12 i Storkyrkan). Första gången jag lämnade min ansökan så träffade jag en präst, och andra gången en diakon, men sedan sa de att jag kunde skicka ansökan med post. Tyvärr vet jag inte om man MÅSTE gå dit första gången, men i början visste jag inte ens att man kunde skicka ansökan med post. Du kan ju kontakta dem och höra. Hur som helst så måste man uppenbarligen inte ha regelbunden kontakt med diakonerna och inte heller bo eller vistas i församlingen. 🙂 Vad bra att du får lite pengar tillbaka på skatten! Ja, då blir det ju åtminstone ett bidrag till tandvårdskostnaderna. 🙂 Jag vet ännu inte om jag kommer att kunna spara skatteåterbäringen till sommaren. Det beror dels på om jag behöver gå till tandläkaren eller inte, och dels på hur det blir med anståndet hos CSN. Just nu känner jag mig väldigt stressad, för jag behöver verkligen spara pengarna. Just nu har jag hyfsat med jobb, men att marknadsföra mina föreläsningar är ett rent helvete och jag håller på att gå under av stress och press. Det är verkligen svårt att nå ut.

    Jag har testat allt möjligt mot min värk. Det kanske är en nerv som är i kläm men jag vet inte säkert. En del har sagt att det handlar om ångest och mitt själsliga bagage, att jag fått psykosomatisk värk av det. Eller så är det fibromyalgi. Läkare verkar inte veta vad det är och sjukgymnaster bara ger mig mer och mer träningsprogram…Jag orkar inte gå vidare med det nu men när jag får råd ska jag boka tid hos en osteopat.

    På vilket sätt menar du att dina diagnoser röjer din identitet? Jag vill också vara anonym här och jag tror inte att mina diagnoser på något sätt ändrar det, det är ju många här som har samma diagnoser.

    Jag tycker det var bra det du gjorde, att du var ärlig med vad du kunde betala i hyra. Om du hade sagt att du hade råd med vad som helst i höjning och sedan flyttat efteråt hade de ju undrat varför och du hade ju inte kunnat bo kvar. Så du gjorde helt rätt. Sedan har du turen att ha så snälla hyresvärdar, själv har aldrig haft en hyresvärd som tagit hänsyn till mina inkomster varken när jag bodde inneboende eller i andra hand. När det gäller just boende verkar det vara praxis att ta ut så mycket hyra det bara går istället för att tänka vad som är rimligt. Det finns de som hyr ut rum till överpriser men själva bor de helt gratis eftersom hyresgästen betalar så mycket att det täcker hyresvärdens egen boendekostnad. Det är helt bisarrt.

    Jag tycker inte du ska oroa dig för i sommar! Försök ta det lite som det kommer. Är tänderna mycket akut eller kan du tänka dig att det kan ge med sig längre fram? Jag gick faktiskt och kollade mina tänder nyligen hos en annan tandläkare. Jag hade råd med det eftersom tandläkaren var en bekant till en bekant och gav mig ett mycket lågt pris, bara för att kolla att allt var okej. Och det verkade det vara. Det var mest att jag trodde det var värre än det var på grund av min generaliserande ångest (GAD). Men jag fick dåliga vibbar från den tandläkaren som gjorde jobbet, så jag kommer inte gå dit igen. Dessutom var det mer smärtsamt än vad jag är van vid.

    Vad jobbigt det låter att du inte lyckas nå ut med marknadsföringen. Är det för att det finns så många i din bransch?

    Tack för att du förklarade lite mer kring fondsökning i kyrkan. Jag ska absolut söka där och chansa.

    Varför skulle du inte ha en jämbördig samtalspartner i din diakon bara för att hen skriver på din fondansökan? Jag har träffat tre olika diakoner genom åren som skrivit på ansökningar. Men jag har absolut blivit väldigt respekterad av alla och haft otroligt bra samtal med dem. Däremot har jag i stort sett aldrig varit jämbördig med behandlare i vården. Där har jag känt mig underlägsen, liten och ynklig. Jag har aldrig blivit förstådd, de har krävt mycket och när jag inte klarat det har jag fått höra att jag inte är ”samarbetsvillig” (som att jag är där för deras skull!)  🙁 De har kört med  utpressning (tar du inte den här medicinen får du inte gå i samtal/terapi) och liknande. Det är ljusår ifrån kyrkan där jag bara upplevt värme, trygghet och respekt. Jag har kunnat berätta allt där utan att vara rädd. De har aldrig ställt krav och jag har aldrig setts som besvärlig, tvärtom. Jag har klarat mig utan dagliga mediciner i flera år, sedan jag började med i samtal i kyrkan. Alla har gillat mig som person också, min diakon lyser upp varje gång hon ser mig, trots att jag har så sorgliga saker att berätta. Hon glömmer alltid av tiden när vi pratar och det ser jag som ett tecken på att hon tycker det är intressant att lyssna på mig. Dessutom är hon kunnig och ger mig nya infallsvinklar.

    Trådstartaren

    Jag har testat allt möjligt mot min värk. Det kanske är en nerv som är i kläm men jag vet inte säkert. En del har sagt att det handlar om ångest och mitt själsliga bagage, att jag fått psykosomatisk värk av det. Eller så är det fibromyalgi. Läkare verkar inte veta vad det är och sjukgymnaster bara ger mig mer och mer träningsprogram…Jag orkar inte gå vidare med det nu men när jag får råd ska jag boka tid hos en osteopat. På vilket sätt menar du att dina diagnoser röjer din identitet? Jag vill också vara anonym här och jag tror inte att mina diagnoser på något sätt ändrar det, det är ju många här som har samma diagnoser. Jag tycker det var bra det du gjorde, att du var ärlig med vad du kunde betala i hyra. Om du hade sagt att du hade råd med vad som helst i höjning och sedan flyttat efteråt hade de ju undrat varför och du hade ju inte kunnat bo kvar. Så du gjorde helt rätt. Sedan har du turen att ha så snälla hyresvärdar, själv har aldrig haft en hyresvärd som tagit hänsyn till mina inkomster varken när jag bodde inneboende eller i andra hand. När det gäller just boende verkar det vara praxis att ta ut så mycket hyra det bara går istället för att tänka vad som är rimligt. Det finns de som hyr ut rum till överpriser men själva bor de helt gratis eftersom hyresgästen betalar så mycket att det täcker hyresvärdens egen boendekostnad. Det är helt bisarrt. Jag tycker inte du ska oroa dig för i sommar! Försök ta det lite som det kommer. Är tänderna mycket akut eller kan du tänka dig att det kan ge med sig längre fram? Jag gick faktiskt och kollade mina tänder nyligen hos en annan tandläkare. Jag hade råd med det eftersom tandläkaren var en bekant till en bekant och gav mig ett mycket lågt pris, bara för att kolla att allt var okej. Och det verkade det vara. Det var mest att jag trodde det var värre än det var på grund av min generaliserande ångest (GAD). Men jag fick dåliga vibbar från den tandläkaren som gjorde jobbet, så jag kommer inte gå dit igen. Dessutom var det mer smärtsamt än vad jag är van vid. Vad jobbigt det låter att du inte lyckas nå ut med marknadsföringen. Är det för att det finns så många i din bransch? Tack för att du förklarade lite mer kring fondsökning i kyrkan. Jag ska absolut söka där och chansa. Varför skulle du inte ha en jämbördig samtalspartner i din diakon bara för att hen skriver på din fondansökan? Jag har träffat tre olika diakoner genom åren som skrivit på ansökningar. Men jag har absolut blivit väldigt respekterad av alla och haft otroligt bra samtal med dem. Däremot har jag i stort sett aldrig varit jämbördig med behandlare i vården. Där har jag känt mig underlägsen, liten och ynklig. Jag har aldrig blivit förstådd, de har krävt mycket och när jag inte klarat det har jag fått höra att jag inte är ”samarbetsvillig” (som att jag är där för deras skull!) 🙁 De har kört med utpressning (tar du inte den här medicinen får du inte gå i samtal/terapi) och liknande. Det är ljusår ifrån kyrkan där jag bara upplevt värme, trygghet och respekt. Jag har kunnat berätta allt där utan att vara rädd. De har aldrig ställt krav och jag har aldrig setts som besvärlig, tvärtom. Jag har klarat mig utan dagliga mediciner i flera år, sedan jag började med i samtal i kyrkan. Alla har gillat mig som person också, min diakon lyser upp varje gång hon ser mig, trots att jag har så sorgliga saker att berätta. Hon glömmer alltid av tiden när vi pratar och det ser jag som ett tecken på att hon tycker det är intressant att lyssna på mig. Dessutom är hon kunnig och ger mig nya infallsvinklar.

    Vad jobbigt att du inte har hittat någonting som hjälper mot din värk, trots att du testat så mycket. Kanske behöver du hitta en läkare som är specialist på fibromyalgi (om det är det du har) om du inte redan varit hos en sådan?

    Anledningen till att mina diagnoser skulle kunna röja min identitet är kombinationen av att de är ovanliga och att jag föreläser om (bland annat) dem. Detta innebär att jag har en offentlig hemsida och att jag figurerar i olika sammanhang på internet. Det vore således lätt för den nyfikne att hitta mig, eller för personer som känner mig/vet vem jag är att koppla ihop det här kontot med mig. Mina diagnoser har heller inte särskilt mycket att göra med det jag skriver här på forumet, och det mesta av det jag skriver här är väldigt privata saker.

    Ja, precis. Om vi hade skrivit ett nytt kontrakt med en högre hyra, och jag inte hade sagt något, så hade jag fått säga upp boendet väldigt snart. Och precis som du skriver så hade mina hyresvärdar undrat varför då. Jag har riktiga toppenvärdar, vilket jag tror är få förunnat. De är trevliga, ärliga och om någonting går sönder eller krånglar så fixar de det antingen själva eller ser till att bostadsbolaget gör det. Dessutom är de oerhört förtjusta i min katt, till skillnad från många andra värdar som absolut inte vill hyra ut till någon med husdjur. När det gäller att hyra av privatpersoner, så är det väldigt svårt att hitta någon som inte ställer krav på att hyresgästen ska vara djurfri. Det är nog ovanligt med den här typen av medmänsklighet. Jag har alltid efterlyst mer medmänsklighet i samhället, men när nu mina hyresvärdar visade sådan medmänsklighet så får jag skuldkänslor…

    Just nu är det inte akut att gå till tandläkaren. Kanske går besvären t.o.m. över av sig själva, och då behöver jag ju inte gå alls. Men jag är extremt känslig för stress, och ekonomisk stress är helt klart den värsta stressen. Jag skulle behöva bli bättre på att ta dagen som den kommer, men jag har försökt på alla möjliga sätt och vis och ja… Jag är helt enkelt en sådan som oroar mig.

    Vad bra att du kunde gå till tandläkaren och vad snällt att du fick betala ett lägre pris! 🙂 Skönt att du inte behöver göra om jobbet! Då har du en grej mindre att oroa dig för. 🙂

    Det verkar vara så att det är tufft för föreläsare i allmänhet att nå ut. Det är många som vill föreläsa om olika saker, och därmed är det också många som försöker nå ut med sina budskap och visa världen att de finns. Samtidigt finns det andra som vill sälja andra tjänster, produkter et c. och som också försöker nå ut. Det gäller att höras i bruset. Det är tufft för många, men det blir säkert ännu tuffare för mig eftersom jag bara jobbar 25 procent. Många jobbar ju heltid och hinner marknadsföra sig mer, vilket såklart också gör att de syns och hörs mer.

    Jag har alltid känt att jag hamnat i beroendeställning till en person så fort jag varit beroende av att deras hjälp och beslut. Min läkare skriver t.ex. intyg till Försäkringskassan var tredje månad för att jag ska få fortsatt sjukpenning. Det gör att det skulle kännas svårt för mig att samtidigt ha henne som en jämbördig samtalspartner, för jag är ju beroende av att hon dels går med på att skriva ett intyg och dels att hon gör det bra. Utan hennes intyg får jag inga pengar. Men henne har jag inte heller sökt upp för att jag vill ha en jämbördig samtalspartner, utan för att jag inte orkar jobba heltid och därför behöver intyg till Försäkringskassan.

    Jag skulle få samma känsla om jag bad diakonen att skriva intyg åt mig när det gäller fonder, så därför vill jag inte göra det. Till skillnad från med läkaren så vill jag inte ha den sortens relation med diakonen, utan jag vill ha en jämbördig samtalspartner där ingen part på något sätt är beroende av den andra. Men det är ingen stor grej för mig. Jag måste inte söka sådana fonder som kräver intyg från just en diakon. Många fonder kräver inga intyg alls, och många accepterar även intyg från t.ex. läkare och kuratorer. Då kan jag be om ett intyg från min läkare istället.

    Jag känner igen mig i det du skriver om behandlare inom vården. Jag har många gånger känt att det varit mer på deras villkor än på mina. Inte särskilt personcentrerat alltså.

    Härligt att höra om dina positiva erfarenheter av kyrkan! 🙂 Själv har jag inte så mycket erfarenhet av kyrkan, utan diakonen jag träffar just nu är min första regelbundna kontakt med kyrkan. Men jag känner igen väldigt mycket av det du skriver om diakonen du går till. Min diakon brukar också bli glad att se mig, och även hon har en tendens att glömma bort tiden. 😉 Det är också mer avslappnat än inom vården, som t.ex. att vi brukar sitta och fika medan vi pratar. Också jag har fått nya infallsvinklar och tror att jag kommer att få många fler.

     

     

     

     

    Trådstartaren

    Nu är jag skitstressad! När sommaren närmar sig slutar frilansuppdragen abrupt att komma, och eftersom jag inte orkar jobba heltid så har jag svårt att ”jobba in” för sommarmånaderna under resten av året. Jag får en liten arbetsinkomst i slutet av juni, och så har jag en buffert bestående av fondmedel + skatteåterbäring så att jag klarar juli. Men hur det ska gå i augusti vetefan… Jag vågar knappt tänka på det, för då känns det som om jag ska gå under av stress.

    Jag planerar att utöka min arbetstid snart, och eftersom frilansuppdragen inte räcker för en halvtid så har jag börjat söka andra jobb. Det är den stora moroten nu, det som håller mig uppe. Tanken på att jag kanske kommer att få ett annat jobb, alltså.

    Jag sökte fem fonder nu inför sommaren, men hittills har jag fått avslag från tre. När det gäller de andra två finns det fortfarande hopp, men jag vågar förstås inte räkna med att få något. Utan nu gäller det att få ett annat jobb, utöka min arbetstid och så småningom ansöka om permanent sjukersättning när jag vet var min arbetsförmåga landar. Det skulle vara sååå skönt att få en fast inkomst även på de procent som jag inte orkar jobba! Vilken lättnad det skulle vara!

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.