Hej,
Jag vill dela med mig en min historia hittills när det gäller relationer. I dagsläget känner jag mig väldigt ledsen av att ännu en gång blivit dumpad. jag är 3 år och år råkat ut för samma situation de senasste 5 åren i 3 olika relationer, dår jag mått piss efter att blivit dumpad. Jag åkte utomlands för att bosätta mig en tjej som jag jag träffat tidigare ett antal gånger och trodde allting var bra och fint och så fick jag återvända till Sverige efter ca 2 veckor, och nu år jag här. Redan i efter andra relationen började jag fundera över om det var något fel på mig, och analysera allt. Var självkritisk och se sakerna från en perspektiv där jag försölte släppa min ego. Jag kom på att det var något som jag själv hade problem med, det var att jag kände mig så tom att jag råkade ut för samma sak och drog till mig människor som agerade på samma sätt. Senaste förhållandet var samma sak. Jag känner att jag har så mycket att ge och fattar fortfarande inte helt varför jag drar personer som har så många bortträngningar och agerar med stor stor ego. Vad jag vet nu iaf är att jag ska inte försöka rädda någon vilket jag försökt göra tidigare, utan om jag går in i en relation så ska jag se till att personen mår bra ren psykiskt och har nåt att ge. Detta kan vara hjälp för andra som går igenom samma sak. Alla har giftiga drag, men vissa ser dem, och andra ser dem och gör något åt det. Varje dag försöker jag ge mig mer och mer kärlek, eftersom det är det enda alternativet för att må bättre igen. Ditt livs kärlek är du själv och ingen annan och det innebär inte att man är narcissist pga av det. Av mina efarenheter har jag insett att man inte kan ge det man inte har.
