Hem > Forum > Relationer > Vi vill ha barn, men vill jag med henne?

Vi vill ha barn, men vill jag med henne?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag är man, 37 år gammal. Jag var ihop med en tjej sista året på gymnasiet. Sen hade jag några kortare relationer (två till fyra månader) mellan 27 och 32. I de flesta fallen har det varit tjejen som avslutat dessa relationer.

    För fem år sedan träffade jag min nuvarande sambo, och vi bor ihop sedan tre år tillbaka. Idag sa hon att hon tyckte att vi skulle försöka skaffa barn. Hon är 34. Vi har inte sex så ofta, och när vi har det använder vi kondom.

    Saken är den att jag vill ha barn, men jag vet inte om jag vill ha det med henne. Det som får mig att tveka är:

    1. Hon gör väldigt lite hushållsarbete – diskar mer sällan än en gång i veckan, och har nog aldrig dammsugit hela lägenheten.

    2. Jag gillar inte hennes kompisar.

    3. Jag tycker inte att hon är ful, men jag är inte särskilt fysiskt attraherad av henne. Det är en anledning till att vi inte har sex så ofta, men det är inte den enda anledningen. Jag undrar hur jag skulle se på henne om det blir en svår förlossning – jag har ganska mycket förlossningsskräck.

    4. Vi är dåliga på att göra saker tillsammans. Ibland känns det som hon hellre tittar på en tv-serie på egen hand än ser en annan serie tillsammans med mig.

    Varför gör jag inte slut? Jag har inte haft ett längre förhållande tidigare (förhållandet på gymnasiet varade i ungefär nio månader, och vi hade inte sex), och tror inte att någon annan vill vara ihop med mig. Jag träffar sällan mina kompisar, de är ofta upptagna pga barn m.m., och de hör sällan av sig till mig. Jag tror inte att nån kompis har hört av sig till mig i år (även om det är speciella tider just nu), och jag vill inte besvära dem med att beklaga mig över det här. Det skulle ju inte öka sannolikheten för att de hör av sig.

    Det kan vara så att vissa av mina kompisar inte gillar min tjej. Det har jag en viss förståelse för i så fall. Kanske vill de inte umgås av den anledningen. Men det känns som andra gillar henne, och vissa sociala situationer och umgängesformer blir ju lättare med en partner. Det finns en obalans i förhållandet: hon är nog mer kär i mig än jag i henne, men hon skulle kunna träffa någon annan. Jag behöver nog henne mer, kanske mer av sociala skäl än nåt annat.

    Överlag har vi det ganska bra nu, tycker jag, även om vi inte har haft sex på länge, och jag gör nästan allt hushållsarbete. Men så kan det ju inte pågå för all framtid. Att vara hemma båda två hela dagarna funkar, kanske för att vi är bra på att inte umgås fast båda är hemma. Jag är dessutom en extrovert person, så jag behöver någon att prata med.

    Till saken hör (kanske) att dejtingtjänsten där vi träffades har lagts ned. Att få till en dejt där var inte så svårt för mig, och även om jag tvivlar på att nån annan vill vara ihop med mig hade jag nog känt mig säker på att kunna gå på nya dejter, om sajten hade funnits kvar. Om vi skulle göra slut skulle jag kanske kunna träffa nån som redan har barn, för jag börjar känna mig för gammal för att bli pappa. De senaste åren har gått så snabbt, så jag har inte reflekterat över det här på några år.

    Hej.Jag skulle rekommendera dej att läsa ”Hemligheten” av Egil Linge och Dan Josefsson.Den var en ögonöppnare för mej.

    Om du inte känner att du är engagerad i er relation,så är det kanske ärligare att göra slut.Jag tycker att man ofta ser att folk är ihop av gammal vana,bara för att ha nån och av rädsla för att vara ensam,så stannar man kvar i något som egentligen inte fungerar.Folk delar boende men lever separata liv och har inget gemensamt.Att skaffa barn tillsammans är ett livslångt åtagande ,så det kanske man ska tänka över ordentligt.

    Håller med föregående. Det låter på mig att du redan vet att du inte vill.
    Jag kan inte höra en enda sak du ör nöjd med i ditt förhållande (även om du skriver att det är ganska bra). Du visar att du varken tänker särskilt gott om henne eller om dig själv. Sannolikt bättre för båda då att släppa taget om varandra istället. Givetvis ör det ett alternativt att ärligt försöka göra något åt saken men då måste det börja med dig själv tror jag. Kanske tex du behöver bli bättre på att uttrycka dina behov och sätta dina gränser utan att trampa på andra (din flickvän i första hand)

    Gör något nu när du tagit steget från grubbleri till att skriva på forumet. Ta ytterligare steg. Läs boken som du blev tipsad om. Samtalsterapi i någon form tror jag också skulle kunna stärka dig.
    Lycka till!

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.