Jag har precis gift mig med min fru. Vi träffades för mer än 9 år sedan, och vi har två fantastiska barn tillsammans. Jag har en dotter till från ett tidigare förhållande, som jag har en väldigt dålig relation med.
Jag förstår inte hur jag lyckas. Eller, hur jag hela tiden misslyckas. Jag och min fru bråkar hela tiden om att jag inte pratar. Jag tar inte upp några saker, jag inleder ingen planering, jag överlåter alla inköp av julklappar, presenter, göra matlistor, köpa barnens kläder mm på henne. Hon gör allt sånt. Projektledare. Jag däremot gör inget av dem sakerna. Jag bara utför saker. Städar, tvättar, lagar mat, kör barn till träningar och allt som min fru säger att jag ska göra.
På jobbet däremot är det helt annorlunda. Där har jag kontroll. Jag jobbar hårt och gör planeringen för andra. Jag är uppskattad och välkänd. Det vet min fru om, och hon tar ofta upp det när vi grälar.
varför är det såna kontraster? Jag pratar knappt något när vi är hemma. Mina gamla vänner kan jag prata i telefon länge med, utan att vi ens har något speciellt att prata om. Det bara flyter på. Varför funkar det inte så med alla? Är frugan i närheten så blir jag bara tyst om jag ska prata i telefon. Eller så blir det så stolpigt. Skäms jag eller är det något annat som händer?
det har gått för långt nu och jag vet inte vad jag ska göra. Hur börjar man prata om ”livet” när man aldrig ens förstått vad det är för något? Vi grälar ofta om det här, och hon vill att jag ska gå till någon och prata om det här. Men vi har inte råd. Jag tycker inte det i alla fall. Eller så hittar jag inte rätt personer.
