Hem > Forum > Relationer > Varför är mina känslor ibland närvarande och ibland inte?

Varför är mina känslor ibland närvarande och ibland inte?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Hej!

    Jag behöver kanske lite mer klarhet i mina tankar och var mitt problem sitter. Jag träffade min sambo för 3 år sedan, precis när vi träffades hade jag PTSD och mådde inte särskilt bra. Varför jag var sjuk är för att jag hade blivit lämnad av min fd pojkvän som jag levt med i 10 år och plötsligt hade gift sig med sin kusin. (Bra att tillägga är att min förra partner var jag “dödskär” i och detta var givetvis något som tog riktigt hårt på mig). Iallafall jag valde att gå in i en relation med min nuvarande sambo efter en längre tid som jag varit singel fastän jag hade PTSD och detta var för att jag kände ändå att min nuvarande sambo är fantastisk, min dröm partner på alla sätt. Han och jag är väldigt kompatibla och mår väldigt bra av varandra. Dock är problemet att jag ibland bara inte fatta att vi är ett par, vid få tillfällen har vi riktigt fantastisk kemi och ibland så  känns det svårt för mig att komma djupt i mina känslor fastän jag känner att han är den jag alltid önskat. Är detta pga rädsla eller vad tror ni?

     

    Kan också vara bra att veta att i början av min och sambons relation så kände jag det som att jag inte var min sambos typ. Vilket jag tänker också kan vara en bidragande del.

    Det är ett känsligt ämne för mig så gärna tänk på det vid svar tack:)

    Hej. Va starkt av dig att berätta. Det visar att du tar kontrollen över dina känslor och ditt välbefinnande.

    Rörande din historia innan denna så kan jag inte föreställa mig vilket helvete du måste ha vandrst igenom de senaste åren. Vilken bedrift att du har tagit det förbi det.

    Angående den nuvarande relationen så tänker jag att du kanske kan leka med tanken att det inte behöver vara så farligt att du inte alltid känner en jättestor känslostorm alltid även om det är den bästa känslan i världen. En stark relation visas ju genom att man vill vara med varandra oavsett hur känsloläget är.  Ju äldre man blir, desto mer balanserat blir ju ens känsloläge.

    Så kanske så är det här harmonin du behöver.

    Överväg annars att prata med en terapeut om du tror att det är PTSD som blockerar dig från de starkaste av känslor.

     

    Må gott och ta hand om dig.

    Avatar

    <3 Tänker att känslor alltid är närvarande men det kluriga kan vara att pinpointa vad exakt det är som man känner i stunden?

    När jag upplevt lite avsaknad av djupare känslor tror jag det brukar bottna i antingen att jag är osäker på motparten som kanske också beter sig/ är avstängd emellan åt (skapar osäkerhet), men det kan även vara av rädsla som du nämnde, att det känns läskigt att våga lita på någon annan igen och släppa in den fullt ut. Det sistnämnda vore inte konstigt med tanke på det som hände med exet som du beskrev.

    Tror det kan vara hjälpsamt att fråga sig själv ofta vad det är för känslor man har i kroppen.
    Vad är exempelvis känslan när känslorna är frånvarande/inte så djupa?
    Hur känns det att vara i det tillståndet? osv.

    Ibland tror jag det också kan hjälpa att kommunicera till den andra saker som “just nu känner inte jag som mycket, känner mig lite avstängd”? Då kan den andra möta en i det. Man pratar om det och öppnar upp för ett samtal. Vilket ju absolut direkt fördjupar själva relationen och känslan av närhet till varandra.

    Kärlek tänker jag är så mycket mer än ett “rus”. Det är den här emotionella kontakten där båda har öppna spjäll som iaf jag tror är själva klistret och magin. Ju mer man vågar desto mer djup, tillfredsställelse och fascination skapas i själva relationen. Tänka kvalitet snarare än kvantitet.

    Angående PTSD kan det kanske också handla om att “väcka kroppen” i olika grader. Där får man dock vara väldigt försiktig. Finns det något annat tillfälle som hjälper dig så du får tillbaka känslorna? Jag vet att jag tidigare har haft hjälp av att umgås med mina syskonbarn. Det kändes ofarligt men samtidigt väckte det tillbaka mitt gamla känsloliv. Deras glädje och liknande smittade av sig lite på mig.

    Trådstartaren

    Tack det värmer i hur väldigt fint ni skriver och tar emot mig. Det uppskattar jag verkligen♥️. Jag ska verkligen ta till mig era tankar för de låter väldigt nyttiga. I nuläget har jag egentligen bara reagerat med stress och försökt förstå vad som är fel vilket jag tänker bara gör situationen värre. Så därför är era råd väldigt välbehövda.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.