Jag har en killkompis, en av mina bästa vänner ändå, och nej det här är inte en sån där “jag har känslor för honom vad gör jag?” Utan snarare, hur hamlade vi här, vad ska jag gör, vad är det här?
Vi har vart vänner länge, 4+ år, absolut var de lite flört i början men han blev tsm med någon och vi förblev vänner. Bra vänner. 100% nöjd med det. Och jag har aldrig vart i ett romantiskt förhållande men har mina tankar/idéer hur man beter sig i ett förhållande. Och på senaste tiden känns det som att vi beter oss som att vi vart tsm en länge tid, nästan typ gifta sedan 3 år tillbaka.
Och tidigare i år pratade vi om hur vi eventuellt kan ha känslor för varandra. Och jag är absolut fel människa att “ta reda på” eller “testa” sig fram med relationer. Och de var jag tydlig med, samt att jag har stängt av alla mina känslor så jag vågade inte yttra något om mig, så vi sa “vänner”. Men nu sist när vi sågs så kändes de verkligen som att vi är tsm, vart de ett tag och liksom att de är “vi”. Vi är inte fysiska på de sättet som man tänker i ett klassiskt förhållande. (kyssar, kramar och mys osv) och vi båda är fysiska personer (med rätt personer) så jag tror att vi mentalt satt en gräns, för vi kramas egentligen inte heller längre. De gjorde vi förr. Men nu känns det som att de är “normalt”.
Idk. Kanske är en del av ett önsketänk? Kanske är övertänkande? Hitte på? Men samtidigt är dehär inte riktigt normalt, eller?
Hjälp?
