Välfungerande vuxen med borderline

Är så trött och ensam. 40 +. ”Välfungerande” med bra utbildning och jobb. Folk på jobbet tror att jag är lugn, självsäker och glad. Jag har sån sjuk ångest, är så ledsen, trött och osäker. Har en tonåring från mitt livs enda förhållande. Orken är nästan helt slut men jag hoppas på behandling nu när jag efter årtionden äntligen tagits på allvar av psykiatrin, utretts och fått diagnos borderline. Finns det någon annan med borderline som är som jag? Jag skär mig inte och jag har aldrig försökt ta livet av mig. Jag anses ”välfungerande” och jobbar heltid. 40 + och kan vara världens ensammaste. Ensamheten blir mer och mer självvald eftersom jag inte orkar försöka mer.

Jag är också välfungerande med bra utbildning och jobb. Ångest, depression, tankar på självmord men inga självmordsförsök och jag skadar inte mig. Men nu ska jag utredas för att se om jag har borderline. Det skulle kännas skönt att få en diagnos.  I det finns ett litet hopp om att kanske kunna få hjälp att må bättre.

Anonym skrev:

Jag är också välfungerande med bra utbildning och jobb. Ångest, depression, tankar på självmord men inga självmordsförsök och jag skadar inte mig. Men nu ska jag utredas för att se om jag har borderline. Det skulle kännas skönt att få en diagnos. I det finns ett litet hopp om att kanske kunna få hjälp att må bättre.

vad skönt att höra att vi är åtminstone två! Jag har även fått Adhd diagnos nu utan uppmärksamhetsstörning (klarat skola och jobb bättre än de flesta). Så skönt med diagnos. Blev nyligen sjukskriven för första gången. Utmattning efter allt fruktansvärt kämpande i alla år. Har också sömnbesvär, depression, ångest, hetsätning. Effekter av borderline och Adhd. Vore så fint om vi kunde höras mer. Var i Sverige bor du? Hur skriver man privat här?

kram

Hej. Alla inlägg är anonyma. Användarnamnen är helt slumpmäsigt valda för att skydda anonymiteten hos våra användare i så stor utsträckning som möjligt. Det finns heller inte möjlighet att kontakta varandra genom privata meddelanden. Eftersom anonymiteten är så viktig betyder det att användaren avråds från att uppge eller sprida sina personliga uppgifter på forumet. Även om det kan kännas rätt i stunden att uppge sin identitet kan det få konsekvenser på längre sikt som användaren inte kan ta ställning till.

Jag mår inte alls bra idag. Så jobbigt. Jag satt precis här på jobbet och skrev med självmordslinjen på chatten. Det blir en så absurd verklighet att låtsas arbeta och fungera samtidigt jag bara kan tänka på min ångest och på hur jag ska få hjälp att hantera den. Känner du igen dig i en sådan situation?

Jag känner absolut igen mig. Tänker ofta på självmord och hur jag ska gå tillväga. Sitter bara här hemma nu och tycker tom julen blir skitjobbig. Brukar älska julen…

jag tänker på min dotter och är rädd för döden, därför har det inte blivit av. Skäms för att jag är sjukskriven och dör jag slipper jag skämmas på jobbet när jag kmr tillbaka. Det finns inte resurser ens för stödsamtal… väntar på att behandlingen med terapin ska komma igång efter två års utredning o väntan. Men det går inte ens att ge ett ungefärligt svar tydligen. Allting ska tas när något annat är klart. Mitt hopp just nu är adhd medicinering. Kan kanske bli piggare och tystare. Trevligare. Munnen går värre än nånsin. Jag kan inte längre jobba pga den fruktansvärda tröttheten och att jag har 0 korttidsminne. Jag hatar mig själv fullständigt och ingen tycker om mig. Det enda vissa gillar m mig är att jag får dem att skratta. Det är inte ens med flit. Jag skrattar iof också eftersom allt jag säger är knäppt. Är sånt jävla UFO och har alltid varit det. Illa omtyckt av de flesta. Är så lättad över diagnoserna. Det är faktiskt inte mitt fel att jag är den konstigaste alla träffat. Men SOM jag har kämpat och försökt o försökt att skärpa mig i viktiga situationer. Killar lämnar mig efter 3-5 dejter och jag får aldrig förklaring. Har gett upp om att få nära vänner och orkar inte umgås med någon alls längre eftersom det bevisligen inte är någon idé. Som jag har försökt med relationer men alla tar avstånd. Orkar inte försöka längre. Min enda dröm i livet är att någon gång få leva med någon så att jag har sällskap på kvällar o nätter och får resa med någon. Prata med någon som bryr sig om mig. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat att tänka på det och längta så jag har stängt av de känslorna. Om jag skulle ta livet av mig skulle jag inte förvarna någon. Funderar dock på en överdos mediciner och sen ringa 112 och bli räddad. Kan kanske få ett stödsamtal då i af. Samtidigt vill jag inte slösa mina mediciner eftersom jag kan behöva dem vid en äkta överdos.

Synd att det åtminstone inte går att chatta anonymt.

många kramar till dig

Anonym skrev:

Jag känner absolut igen mig. Tänker ofta på självmord och hur jag ska gå tillväga. Sitter bara här hemma nu och tycker tom julen blir skitjobbig. Brukar älska julen… jag tänker på min dotter och är rädd för döden, därför har det inte blivit av. Skäms för att jag är sjukskriven och dör jag slipper jag skämmas på jobbet när jag kmr tillbaka. Det finns inte resurser ens för stödsamtal… väntar på att behandlingen med terapin ska komma igång efter två års utredning o väntan. Men det går inte ens att ge ett ungefärligt svar tydligen. Allting ska tas när något annat är klart. Mitt hopp just nu är adhd medicinering. Kan kanske bli piggare och tystare. Trevligare. Munnen går värre än nånsin. Jag kan inte längre jobba pga den fruktansvärda tröttheten och att jag har 0 korttidsminne. Jag hatar mig själv fullständigt och ingen tycker om mig. Det enda vissa gillar m mig är att jag får dem att skratta. Det är inte ens med flit. Jag skrattar iof också eftersom allt jag säger är knäppt. Är sånt jävla UFO och har alltid varit det. Illa omtyckt av de flesta. Är så lättad över diagnoserna. Det är faktiskt inte mitt fel att jag är den konstigaste alla träffat. Men SOM jag har kämpat och försökt o försökt att skärpa mig i viktiga situationer. Killar lämnar mig efter 3-5 dejter och jag får aldrig förklaring. Har gett upp om att få nära vänner och orkar inte umgås med någon alls längre eftersom det bevisligen inte är någon idé. Som jag har försökt med relationer men alla tar avstånd. Orkar inte försöka längre. Min enda dröm i livet är att någon gång få leva med någon så att jag har sällskap på kvällar o nätter och får resa med någon. Prata med någon som bryr sig om mig. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat att tänka på det och längta så jag har stängt av de känslorna. Om jag skulle ta livet av mig skulle jag inte förvarna någon. Funderar dock på en överdos mediciner och sen ringa 112 och bli räddad. Kan kanske få ett stödsamtal då i af. Samtidigt vill jag inte slösa mina mediciner eftersom jag kan behöva dem vid en äkta överdos. Synd att det åtminstone inte går att chatta anonymt. många kramar till dig

 

Hur har det gått för dig? Jag är längre ner än någonsin.

Du är så klok och din text lyser med energi och insikt. Jag känner igen mig så mycket, inte ned självmordstankar dock. Har ingen diagnos fast skulle nog bli klistrad med flera. Skickar massor med positiv energi och styrka till dig. Pratar gärna med mig när du vill. Kram 🙂

Anonym skrev:

Du är så klok och din text lyser med energi och insikt. Jag känner igen mig så mycket, inte ned självmordstankar dock. Har ingen diagnos fast skulle nog bli klistrad med flera. Skickar massor med positiv energi och styrka till dig. Pratar gärna med mig när du vill. Kram 🙂

 

Tack fina du. Jag är väldigt nere just nu. Jag skulle gärna prata med dig. /Sarah

Anonym skrev:

Hur har det gått för dig? Jag är längre ner än någonsin.

 

Jag mår också uselt. Inte längst ner på botten men livet känns just nu tungt att leva.

Jag mår nu mkt bättre än sist jag skrev. ”Prioriterades” till slut och är igång med behandlingen. Fick ta till väldigt drastika åtgärder för min ”prioritering”. Har du någon samtalskontakt? Medicin?

kramar

[Red Konyhu]

Hej

några år sent men känner igen mig helt i välfungerande men svart hål på insidan. Fick diagnos för 10 år sen men nu fri från den. Mår ändå inte toppen men betydligt bättre än förr. Det går!

kram på er alla