Våga

[Teal Lucopo]

En person som ändå måste definieras som min bästa vän presenterade mig för honom. Sa att han verkade vara ett bra exemplar av en karl. Jag sa att han var för kort, som om jag brydde mig, att 12 år äldre var för gammalt, som om jag visste nåt om åldersskillnad, och att han hade ett lite för bra jobb. Och jag sa att han var trevlig. För det var ju så det var.

Han frågar saker som man inte behöver veta om man bara vill ligga. Likaså berättar han saker. Jag undrar vad han vill med mig. Vad han ska ha mig till. Och jag undrar vad jag ska ha honom till. Jag undrar vad jag ska ha honom till samtidigt som jag gråter mig till sömns över att ingen i världen verkar tycka om mig.

Om jag pratar ner mig själv, så att han inte har för höga tankar om mig. Om jag inte svarar så snabbt. Om jag hela tiden är beredd på att han kommer inse att jag bara är en liten lort. Eller om jag helt enkelt säger tack men nej tack. Fastän jag egentligen vill säga ja. Men om jag säger nej först kan han iallafall inte säga nej till mig.

Våga. Ut ut comfortzonen. Det är där det händer. Alltså att jag inte längre får luft. För jag vet ju att det är farligt vatten, att jag kväver mig själv i en relation och redan från start bara går och väntar på Det Oundvikliga Slutet. Affirmationer hjälper dåligt när det känns som att ett hopp från 10an ner i en bassäng tom på vatten väntar. Jag kanske inte dör, men menen kommer hindra mig från att någonsin prova någon liknade igen.

Kom inte nära men lämna mig för helvete inte. Det kallas borderline men det syns inte. Mina armar är inte täckta av ärrvävnad, det är 13 år sedan jag var tvångsinlagd. Jag har jobb och ambition om ett fungerande liv, även socialt. Men det är just där det skaver och märks och gör att varje försök till relation istället blir ett trauma. Det är fortfarande och igen jag och ensamheten.

 

 

[Blue Qykicy]

Teal Lucopo skrev:

En person som ändå måste definieras som min bästa vän presenterade mig för honom. Sa att han verkade vara ett bra exemplar av en karl. Jag sa att han var för kort, som om jag brydde mig, att 12 år äldre var för gammalt, som om jag visste nåt om åldersskillnad, och att han hade ett lite för bra jobb. Och jag sa att han var trevlig. För det var ju så det var. Han frågar saker som man inte behöver veta om man bara vill ligga. Likaså berättar han saker. Jag undrar vad han vill med mig. Vad han ska ha mig till. Och jag undrar vad jag ska ha honom till. Jag undrar vad jag ska ha honom till samtidigt som jag gråter mig till sömns över att ingen i världen verkar tycka om mig. Om jag pratar ner mig själv, så att han inte har för höga tankar om mig. Om jag inte svarar så snabbt. Om jag hela tiden är beredd på att han kommer inse att jag bara är en liten lort. Eller om jag helt enkelt säger tack men nej tack. Fastän jag egentligen vill säga ja. Men om jag säger nej först kan han iallafall inte säga nej till mig. Våga. Ut ut comfortzonen. Det är där det händer. Alltså att jag inte längre får luft. För jag vet ju att det är farligt vatten, att jag kväver mig själv i en relation och redan från start bara går och väntar på Det Oundvikliga Slutet. Affirmationer hjälper dåligt när det känns som att ett hopp från 10an ner i en bassäng tom på vatten väntar. Jag kanske inte dör, men menen kommer hindra mig från att någonsin prova någon liknade igen. Kom inte nära men lämna mig för helvete inte. Det kallas borderline men det syns inte. Mina armar är inte täckta av ärrvävnad, det är 13 år sedan jag var tvångsinlagd. Jag har jobb och ambition om ett fungerande liv, även socialt. Men det är just där det skaver och märks och gör att varje försök till relation istället blir ett trauma. Det är fortfarande och igen jag och ensamheten.

 

Borderline betyder att du är border frisk. Gå på DBT o KBT o passa på att skita i relationer ett tag o känn efter hur det verkligen känns. Drama är beroendeframkallande, smiter du från dig själv? finns där inget själv? har du undersökt på djupet eller ska du pendla mellan drama o drama för att det känns tryggt? Vill du skada dig? Ok, gå till gymmet o skada dina muskelfiber tillfälligt när du squatar 100kg (det gör också ont)