Hem > Forum > Relationer > Vad händer med ens sexualitet när man blir deprimerad?
Vad händer med ens sexualitet när man blir deprimerad?
-
Avregistrerad användare
Jag är sjukskriven sedan drygt ett år tillbaka. Det går upp och ner, vilket inte känns så konstigt, men jag har absolut ingen sexlust. jag vet inte om det beror på depressionen i sig eller medicinen. (SSRI). Min sambo är skittrött på detta och jag upplever det som om att han ställer krav på sexlivet, vilket är det sista jag behöver. Jag känner mig skyldig också. Är det någon som känner igen sig?
Avregistrerad användareKan nog känna igen mig delvis. När jag mått som sämst var inte ju inte lusten på topp, men då var det så uppenbart att det inte var något att diskutera. Kan känna en lite större ”press” när jag mår lite bättre. Svårt att förklara för partnern utan att såra. Samtidigt är det ju det en behöver göra – prata, förklara och beskriva hur det känns. Båda parter behöver nog det… Tror det kan finnas en känsla av att inte vara betydelsefull och massa annat i det här.
Avregistrerad användareJag förstår dig till 100%.. När jag knappt vet vem jag är så är sex inte det jag är som mest sugen på.
Eller, om det nu är det, i tanken, ända tills det faktiskt ska ske fysisk kontakt, då vill jag helst inte bli tagen på alls. Jag känner avsky mot den fysiska kontakten.
Då känner jag som Helene Sjöholm sjunger: ”Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej” 🙂
Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar min man, hur sexig han än är. Det har liksom inte med det att göra.
Kroppen vill bara inte. Själen vill inte.Då säger jag nej. Utan att linda in det i minsta lilla bomull.
Han är min man, han älskar mig och det enda han vill är att jag ska få må bra. Han respekterar det.
Även om det såklart är frustrerandeför honom och skamfyllt för mig när han någon annan gång med kommer en ”skojig” kommentar på ämnet ”(icke)initiativ till sex” och dyl..Det som följer nu är inget råd till dig, men jag vill berätta hur jag gör.
– Jag säger inte nej när han tar initiativ. Det här låter kanske motsägelsefullt och fel. Men hör här..
Alla andra gånger, som jag bara ”inte är sugen”. På grund av stressigt, trött, bakis, upptagen med annat, eller vad det nu kan vara. Så ger jag honom en chans att faktiskt få mig att ändra mig. Och det lyckas han med.På så vis kom vi varandra lite närmare igen, vi tog på varandra, vi såg, hörde, kysste och kände varandra.
Du känner dig närmare din man (eller motsvarande), du får en fysiskt positiv effekt i kroppen. Dessutom rörde du kanske mer på dig än om du skulle legat på soffan och ätit chips (även om det var det du ville från början).Ett sådant ligg ångrar man inte. 😉 Detta har iaf bidragit till att jag och min man har legat i snitt 1-2 ggr under perioder när det gått lite neråt för mig. (Inte perioderna när det gått riiiiktigt mycket neråt såklart)
Att inte vara fysisk med den man är i en relation med gör bara att glappet blir ännu större..(Vill förtydliga att jag inte uppmuntrar någon att låta någon komma nära om ens väsen säger nej! Då ska du verkligen stå på dig.)
Kanske kan du säga att du behöver närhet som inte är relaterad till sex? Om du nu behöver det.
Att ni har en överenskommelse över en tid. Så kan du vara fysisk på dina villkor och han kan närma sig dig utan att du behöver tänka på vad som ska hända sen?..
Så att pressen försvinner lite för dig? På så vis brukar ju också lusten väckas till liv igen.:-* :-*
Avregistrerad användareSSRI kan utöver de uttalade besvären under pågående behandling ge bestående sexuell dysfunktion, se till exempel https://rxisk.org/post-ssri-sexual-dysfunction-pssd/#Publications_and_studies för en sammanställning av forskningsläget (tyvärr ett område som inte har belysts i tillräcklig grad – på läkarutbildningen säger de att den sexuella dysfunktionen som drabbar närmare hälften av alla som behandlas försvinner när läkemedlet sätts ut, vilket det tyvärr inte finns stöd för).
Depression kan påverka, men SSRI nedsätter definitivt den sexuella funktionen för en väldigt stor andel av de behandlade. Dessutom visar en grundlig sammanställning av all forskning om SSRI att saknas det stöd för att SSRI skulle hjälpa vid depression (1).
1. Jakobsen JC, Katakam KK, Schou A, Hellmuth SG, Stallknecht SE, Leth-Møller K, et al. Selective serotonin reuptake inhibitors versus placebo in patients with major depressive disorder. A systematic review with meta-analysis and Trial Sequential Analysis. BMC Psychiatry. 2017;17:58.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.