Hem > Forum > Relationer > Tips mottages – Vänskap eller bekantskap?
Tips mottages – Vänskap eller bekantskap?
-
Jo jag har en väninna som idag känns mer som en bekant.
Förstår egentligen fler faktorer till det i förnuftet. Det svåra är att det krockar med min känsla.
Vill först poängtera att hon har rätten att agera och vara som hon vill. Jag är även glad för hennes skull att hon lyckats förändra till sin fördel.
Denna glädje tar däremot ej bort min ledsna känsla.
Jag har även försökt ta upp mina tankar och känslor med henne.
Responsen har dock ej resulterat i något annat än att jag får gilla läget. Acceptera hennes ”villkor”.
Men idag vart jag ledsen igen.
Detta kanske kommer låta konstigt och löjligt i andras öron.
Men för mig känns det mycket. Och jag kommer att behöva acceptera hårdare eller kanske avsluta, vad det nu är vi har.
Jag har under flera år frågat henne, även hennes partner, om sällskap till promenader.
Dels för stt man ju lan samtala under tiden. Och samtidigt får man rörelse och luft. Ser naturens skiftningar.
Plus att jag jag uttryckt tydligt att det känns otryggt att promenera ensam.
Hon har gjort det väldigt klart för mig hon hatar promenader. Då även hennes partner de få ggr. jag frågat.
Hon började promenera i höstas. Och har visat tydligt att mitt sällskap ej är intressant.
Förstår så klart att skälen är många och att det så klart ej behöver ha med mig att göra. I förnuftet finns denna förståelse.I känslan är jag sårad och blir sårad då det idag återigen kom ett meddelande om att hon och partnern tagit en långpromenad.
Till saken hör även att hon vet hur ensam jag är.
Dem är gärna extra matte och husse till mitt lilla liv. Men även det känns konstigt. Då jag ej upplever att vår vänskap finns kvar.
Tips tages emot. Behöver komma fram till ett bra förhållningssätt till hur jag ej ska bli så ledsen.
Hej!
Jag har inga tips, om något (är själv ensam, och hittar inte mycket till lösningar). Men jag känner med dig. Och jag vet hur det känns att bli avvisad, mer eller mindre i tysthet. Och, alla dessa tankar som sen ideligen snurrar ikring i huvudet, om varför.
Hur har hon visat tydligt att det ej är intressa? Har hon sagt att hon inte vill gå på promenader med digboch förklarat varför? Jag är en sån som inte tycker så värst mycket om promenader, inte heller min man. Jag har pratat med olika bekanta om att kanske komma igång men sen orkar jag inte och det blir så stort projekt när man ska gå med andra och man måste vara trevlig fast jag kanske inte orkar just då. Så beroende på vad hon sagt så kan det ju bara vara så att hon inte riktigt orkar. Gör ni annat? Träffa och pratar eller hur ser er relation ut i övrigt? Verkar hon uppskatta din vänskap annars? Jag mår i perioder inte så bra och orkar inte alltid vårda mina relationer som jag kanske borde men min energi går till jobb och familj sen finns inte så mycket över fast jag gärna vill ha vänner runt mig.
Yellow Bojoto TrådstartarenHur har hon visat tydligt att det ej är intressa? Har hon sagt att hon inte vill gå på promenader med digboch förklarat varför? Jag är en sån som inte tycker så värst mycket om promenader, inte heller min man. Jag har pratat med olika bekanta om att kanske komma igång men sen orkar jag inte och det blir så stort projekt när man ska gå med andra och man måste vara trevlig fast jag kanske inte orkar just då. Så beroende på vad hon sagt så kan det ju bara vara så att hon inte riktigt orkar. Gör ni annat? Träffa och pratar eller hur ser er relation ut i övrigt? Verkar hon uppskatta din vänskap annars? Jag mår i perioder inte så bra och orkar inte alltid vårda mina relationer som jag kanske borde men min energi går till jobb och familj sen finns inte så mycket över fast jag gärna vill ha vänner runt mig.
Vi har samtalat i timmar, ätit gott, fikat, varit på stughelg, ätit ute mycket, samtalat jätte mycket om livets plus och minus, stöttat varandra i tunga perioder när dem sammanföll, hon stöttat mig när jag haft kris. Och hon har klart då sagt att hon hatar promenera att då får jag fråga andra.
För lite mer än ett år sedan försvann hon helt i princip. Bara träffats några ggr. Samt att dem passar mitt lilla liv ibland. Inga samtal längre, inget umgänge, de ggr. vi setts så är det som om vi ej känner varandra. Hon har förklarat att hon har det tufft, ej orkar samtala för hon orkar ej ta hand om det som sker efteråt, hon vill ej förlora mig som vän, hon promenerar sedan i höst dagligen. Två ggr har vi promenerat, mer som främlingar.
Hon får vara som hon vill. Det är jag som behöver fundera på om jag vill ha det så här
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.