Hej,
Jag vet inte vem jag ska vända mig till om det här. Jag har ett syskon som det alltid varit så mycket med. Och det blir inte bättre med tiden, bara värre. Hen tycker att hens behov och familj kommer i första hand för alla, vi ska alla var där och ställa upp, vilket vi gör, med både tid och pengar, hela tiden. Men det/de få tillfällen vi inte gör det tar det hus i helvete och vi får höra vilka hemska personer vi är, och hur svärfamiljen alltid ställer upp och hjälper till (de bor inte ens i Sverige, utan träffar den familjen och barnen typ 1-2 ggr/år). Vår familj och hen har haft ett stort gräl angående detta med uppsagt kontakt som resultat. Nu har vi tagit upp kontakten igen, men det är likadant som tidigare. Jag skulle så gärna vilja ha en syskonrelation som jag ser alla andra ha, men det går inte. Mitt syskon har bränt alla broar, jag vill inte ha någon relation alls med hen. Hade det inte varit för barnen hade jag sagt upp kontakten. Jag har försökt diskutera om detta, men det hen tycker att hen har rätt till allt hen tycker/ber om, och det är vi som är taskiga. Hen har kan inte se sin del i det hela alla, det är alla andra som är taskiga (även om vi ställer upp hur mycket som helst). Hen tar oss för givet. Det går nog dessvärre inte att diskutera med syskonet, hen kommer inte förstå, och det kommer bara bli världens bråk. Hen bryr sig inte om att vi tycker det här är jobbigt och tar avstånd, det är vi som är de taskiga. Så fort syskonet ringer får jag ont i magen, eftersom det bara handlar om att hen behöver hjälp, klaga över något, eller något annat som handlar om hen själv eller hens liv. Jag vet inte vad jag ska ta mig till?
