Jag försöker och försöker att bara leva i nuet och tillåta mig själv att vara lycklig men snubblar alltid på något som sätter krokben för mitt välmående och trygghet. Jag skriver väl mest bara av mig här och hoppas på bra råd och tips för hur jag ska göra.
Jag har en jättebra och sund relation med min partner och vi planerar att flytta ihop. Jag har verkligen känt en enorm trygghet och stabilitet med min partner sedan vi träffades och jag känner mig mestadels lycklig i förhållandet.
Jag har dock märkt att jag får en rejäl ångest och osäkerhet när min partner berättar om sitt förflutna. Det finns en anledning till att det har triggats igång och det är för att min partner vid ett fåtal tillfällen tidigt i vår relation var, enligt mig, en aning för öppen. Min partner har berättat hur många hen har haft en sexuell relation med, pekade vid något tillfälle ut en tidigare sexpartner för att berätta hur dem hade legat med varandra och vart, ett annat tillfälle pekade min partner ut en plats min partner hade legat med någon, jämfört mitt utseende med en tidigare partner bland annat.
Jag har pratat med min partner om att jag inte uppskattat detta och min partner har varit väldigt förstående i efterhand och känt sig klantig. Jag är min partners första riktiga kärleksrelation. Jag kan ibland känna en oro över det och om min partner verkligen är färdig med sitt gamla liv och även tänka på hur mycket min partner tänker på sina tidigare relationer.
Jag har svårt att släppa bilderna i huvudet och hur många lösa kk/one night stand förhållanden min partner har haft innan mig. Jag vet att det beror på min egen osäkerhet och ingenting handlar om min partner i grunden. Alla har ett bagage, jag har också ett bagage och har haft mitt roliga. Men av respekt så pratar jag inte om det.
Jag är rädd för att allt vårt fina ska förstöras för att jag inte kan släppa detta och bara leva i nuet. Jag är rädd för att jag aldrig kommer att känna mig självsäker och trygg oavsett hur bra människor jag omger mig med, vad jag gör för att försöka göra det bättre osv. Jag är rädd för att min personlighet ska förändras gentemot min partner pga att jag inte kan släppa min partners tidigare liv innan mig.
Jag är medveten om att det är svartsjuka, avundsjuka jag känner. Jag har ingen lycklig grund i min uppväxt och jag är en ganska osäker kille men har ändå en trygg personlighet när jag bara mår bra och inte tänker så djupt på allt det här.
Jag vill bara sluta hänga upp mig på det förflutna oavsett vad det handlar om – om det är min partner, mina trauman i uppväxten eller något annat. Jag vill bara befinna mig i nuet och blicka framåt, fortsätta älska min underbara partner som säger att hen är så lycklig över att ha träffat mig och älskar mig. Jag är den första som hen har sagt dem orden till utöver familj.
Det känns bara så fruktansvärt jobbigt att det här ens är ett problem, men jag kan bara erkänna att det är ett problem. Jag vågar inte prata mer om detta med min partner, det ger bara tecken på att jag inte kan släppa saker så lätt.
