Svartsjuk Partner

Ja, jag har funderat lite över det nu på helgen, och jag måste nog berätta även om det kommer få negativa konsekvenser på kort tid så är det inte hållbart i längden. Det går ju bra att undvika problemet genom att inte komma i situationer som kan skapa svartsjuka, men då hanteras ju inte problemet heller.

Spelar denna specifika situationen någon roll? Finns det något jag kan göra för att det ska kännas mer okej för honom? Hade det inte varit för att bara jag är inbjuden och att det är i ett annat land så hade jag ju bett honom att följa med. Ex är ju en så känslig punkt för många. Inte för mig i detta fallet, hur ska jag kunna övertyga honom att han inte har något att oroa sig för?

Din partner verkar vara mild. Hade du varit min tjej hade det inte funnits några bokade biljetter.

Som jag fått lära mig så är enorm öppenhet, kombinerat med att han på riktigt arbetar med saken via terapi nyckeln till att råda bot på det.

Han kan, och har säkert koll på dig på sätt du inte vet om. Det har jag brukat ha. Så ljuger du kanske han märker det. Det är många, ej svartsjuka människor som skulle ha problem att deras partner festar med sitt ex och mörkar saken.

Nej, att det mötet med ditt ex sker på ett turistparadis där folk dricker sprit, sover på hotell och knullar fritt kommer inte att dämpa hans svartsjuka.

Han blev inte bjuden? Blev andras partners bjudna? Det verkar ju vara en mixad tillställning…

Tror ärligt talat att många som normalt inte är svartsjuka hade ogillat upplägget.

Ja, jag har nog en himla tur att vi kommit såpass långt i förhållandet, men jag tror aldrig det hade varit ett förhållande från början om personen jag var med inte skulle låtit mig resa för att hälsa på en vän.

Jag bestämde mig för att berätta och det gick faktiskt bra så kände mig otroligt lättad. Även om jag var rädd för reaktionerna så blir kanske svartsjukan inte bättre av att mörka saker som du nämner.

Han kan fortfarande bli upprörd för vissa saker, som om att jag går på en konsert eller teater med en vän utan att fråga honom fastän att jag vet att han absolut inte är intresserad av musiken eller showen. Men det är väll det att jag måste fråga för att inkludera honom även om jag vet att han inte vill gå. Vad jag förstått det som så har det också med svartsjuka att göra att jag har mer vänner och sociala sammanhang? Han har inte så mycket vänner och umgås helst med sin bror och familj förutom våra gemensamma vänner. Vad tror du?

Nej min vän bor och jobbar i London där jag bott innan, därför jag hälsar på och ett ex råkar vara där. Min kille har inte varit intresserad av att hänga med, då det är vår grupp bara som har bott där innan som kommer vara med (inga partners). plus att jag ska bo hos min kompis där det inte finns så mycket plats, så inte riktigt situationen som du beskriver.

Man visar inte svartsjukan från start. Men en sådan som dig hade jag förmodligen inte inlett ett varaktigt förhållande med. Jag siktar in mig på sådana som är mer naturligt ensamma av sig. Att ”få ordning” på en sådan som dig är ett hästjobb, och inkluderar säkert alla möjliga myndigheter.

Skönt att det gick bra. Jag tror inte att han är så svartsjuk person egentligen.

Varför jag är svartsjuk? Mängder av orsaker. Blev ljugen för och förnedrad hela barndomen. När jag var tonåring och flyttat hemifrån bodde jag ett tag inneboende hos en tjejs mamma där tjejen bedrog mig mitt framför ögonen på mig mer eller mindre. Eftersom jag inte hade någonstans att ta vägen så var jag maktlös. Så där kan jag fortsätta ett tag.

Men jag har tagit igen det med viss marginal. Min egen otrohet har gått så långt att jag har skaffat många barn bakom ryggen på fru och flickvänner.

Jag är en extrem. Normal svartsjuka? Osäkerhet? Blivit bedragen tidigare? Är öppen för att vara otrogen själv? Eller en kombination? Det ena leder lätt till det andra.

Ja, du ser. Jag målar lätt upp bilder i huvudet. Det gör han också. Det är det som orsakar själva svartsjukan.

Att bli fri från svartsjuka handlar om att lära sig att ignorera de där bilderna som målas upp.

Fint att du delar med dig! Jag förstår, precis som min pojkvän så kommer svartsjukan från tidigare relationer, det är inte någonting genetiskt som du är. Hoppas verkligen att framtiden kan bli bättre trots trassel. Har du en relation nu? Hur funkar den?

Men ändå när du säger så att det är mig det är fel på och behöver ordnas upp vet jag att det inte är så men jag blir ändå nervös. Jag kanske inte borde gå ut utan min pojkvän, det kanske är mig det är fel på? Jag som lever för vilt? Fastän att jag tycker att det inte är så.

Jag har aldrig varit otrogen och skulle aldrig drömma om det. Jag har väll mer rädsla för att bli lämnad, passar väll inte så bra med att stå emot svartsjukan alltid. Tycker det är jobbigt när han blir svartsjuk på saker som hänt innan vi träffades, sånt kan jag ju verkligen inte göra något åt.