Svårt att skaffa nya vänner

Det kanske är mer en inre övertygelse än en tvångstanke, förresten. Och tänk om den är sann?!

<3 Blir så nyfiken på vad den här inre övertygelsen innehåller?

Det låter ju som att eftersom du haft långvariga vänskapsrelationer där dina behov inte blev bemötta har det skapat en uppfattning och rädsla att framtida vänskapsrelationer kommer vara på samma sätt? Att det blivit en ”sanning” för dig? Isf relaterar jag till det!

Tänker att när vi har inre övertygelser så skapar dessa ofta en självuppfyllande profetia också. Alltså när man inte tror något är möjligt tenderar vi att agera på sätt som inte gör det möjligt heller ofta? Om man exempelvis förväntar sig att nya vänskapsrelationer kommer vara lika tunga och hälsosamma  som de man har erfarenheter av, kan man omedvetet undvika att investera i nya relationer eller hålla avstånd från potentiella vänner, vilket leder till att dessa relationer heller inte får chansen att utvecklas och fördjupas? Att det kan vara en känsla av skyddsmekanism där man undviker att bli sårbar och besviken på grund av tidigare erfarenheter.

Tänker att ett förslag kan vara att skapa en ny bild av vad vänskap och relationer är för dig? Nysta i vad du letar efter för egenskaper hos andra människor och ha det som riktning?

Andra frågor att ställa sig för att veta vad man letar efter komma förbi tröskeln är kanske att smalna av. Inte leta vänner i största allmänhet utan mer fokusera på sådant som:

Vad är en bra vän för dig? Är det någon som alltid visar sig stå pall i tuffa tider? Där går ju alla dessa som inte gör det exempelvis bort. Är en bra vän någon som svarar direkt i telefon eller är det någon man har lite mer avstånd till och både trivas i den konstellationen?

Leta efter det.

Tack så jättemycket för tankeväckande svar. Just nu är jag inne på att hitta mig själv igen, precis som du skriver  att ringa i vad jag tycker är viktigt. Jag tycker nog kvalitén på vänskap är viktigare än hur ofta man ses t.ex. att man på riktigt tycker om varandra och vill lyfta och glädjas och finnas när det är svårt. Och att kunna ha givande diskussioner.

Tack!!

…Och att kunna tramsa. Lekfullhet

Typ vara positiva krafter i varandras liv och sedan att man genuint tycker om varandras personligheter? Tycker det låter jättebra.

Kanske är det också bra att vara medveten om vad man inte vill ha mer av? Känner du att du har koll där också på vad som är lite mer red flags i vänskapsrelationer – om du vill säga?

Ja  precis. Inte för att jag tycker att man måste vara positiv hela tiden mer att det är präglat av respekt för varandra.

Röda flaggor är att strunta i den andras gränser. Det är bra om man kan vara ett stöd på det sättet att man låter varandra ha sina egna liv också och stötta varandra även på avstånd om du förstår vad jag menar.

Röd flagga är väl också om relationen liknar mer beroende än kärlek (vänskaplig).

Ja jag förstår verkligen vad du menar. Det blir problematiskt när ens sfär inte respekteras och det sker ständiga övertramp. Associerar det lite med att bli någons förälder? Alltså när man är vän med någon med en tung psykiatrisk diagnos är det lätt att man börjar ta över huvudansvaret för denne och att ens egna gränser då sakta luckras upp? Är det så du har upplevt det?

precis ❤️