Har på sistone funderat över vad som jag inte alls får att fungera i mitt liv. Det känns som att det är väldigt mycket, tyvärr, men för att liksom lugna ner mig själv försöker jag intyga mig om att jag har kulturellt kapitel, symboliskt kapital och ekonomiskt kapital. Kanske även erotiskt kapital. Däremot enorma problem med socialt kapital.
Tillhör inte den kategorin som kan ringa några polare och få flytthjälp. Jag kan inte ens dra ihop folk till en liten middag utan att det skulle osa något märkligt över hela grejen. En liten tunn skara människor så olika varandra att middagen skulle bli helt outhärdlig och stel. Kan inte utsätta någon för ett sådant spektakel. Jag förblir passiv.
Så jag har alltså problem i relationer. Det händer att jag “får nya potentiella vänner”, men jag vill inte efter ett tag. I så många år har jag anklagat motparten mycket för detta, men egentligen är det samma återvändsgränder som jag möter där jag har enorma problem med att uttrycka mina behov. Jag har också stora problem med att sätta gränser. Extrema utmaningar med att härbärgera om det bli “dålig stämning” och går därför direkt in för att lugna ner situationen. Gör stämningen hanterbar och “normal” igen. Det hände senast idag med en kollega där jag egentligen blev ledsen över det hon sade till mig, men istället så tryckte ner det – som vanligt. Försökte trycka undan smärtan. För jag är oförmögen till att göra något av ovanstående – uttrycka mina behov, ge mina reaktioner ett språk och berätta de för omvärlden, sätta sunda gränser och stå för dem. Nästan alltid blir det allt eller inget. Svart eller vitt. Ta avstånd eller närma sig. Det finns sällan något mellanläge. Och skulle det finnas nyanser så är de så djupt dolda inom mig att ingen ändå någonsin skulle få reda på dem.
Det är så konstigt att vara människa. Jag undrar också vilka förändringar jag skulle upptäcka om jag gick emot de här rädslorna och bristerna som jag har. Måste hitta andra verktyg och förhållningssätt i relationer, men känns så extremt svårt att klara av att ändra sånt här som man haft med sig ett helt liv.
