Fascinerande! Jag finner det så otroligt givande att läsa det du skriver. Relaterar så mycket till det och samtidigt blir jag fascinerad över hur duktig du är att sätta dina tankar i ord.
Jag tog mig friheten att läsa dina gamla inlägg och jag relaterar till så mycket i ditt liv. Kärlek, syskon, en känsla av tomhet sedan många år tillbaka och att använda studier som en flykt från arbete. Även dina känslor och tankar kring sociala relationer och vänner som är mycket mer aktiv.
Jag är själv introvert och gillar lugnet, samt att få vara ensam. Samtidigt uppskattar jag sociala interaktioner och saknar kärlek.
Det är väl som du säger att det kanske blir lätt att vi överanalyserar när vi har mycket tid för oss själva. I ditt fall skulle jag absolut säga att det är sant! Men jag vet inte om jag tycker det är något direkt dåligt med att överanalysera. Det kan ju skapa en förståelse över sin situation, vilket kanske ger en viss trygghet? Samtidigt som du påpekar kan det ju leda till att man skapar problem som egentligen inte existerar, som ditt värde i sociala sammanhang. Jag får en känsla att personer som överanalyserar har en ökad risk för försämrat psykiskt mående då det är lätt att skapa problem som inte finns. Samtidigt kan en överanalyserande människa hitta problem innan de uppstår för att sedan undvika dem.
Tror du ditt sätt att tänka kan ha en positiv påverkan kring personer runt dig, men kanske en sämre påverkan när det gäller ditt eget mående? Det låter som att du har haft mycket motgångar i livet, så jag kan tänka mig att det kan ha bidragit till att du överanalyserar då det minskar risken att du hamnar i liknande situationer i framtiden.
När du säger att du har en känsla av tomhet så känner jag också igen mig. Tack vare det som hände runt min familj i mina yngre dagar så stängde jag ut negativa känslor, tyvärr har jag börjat inse att jag även då stängde ut mina känslor kring kärlek. Det är en trygghet att inte känna psykisk smärta och det ger ett lugn, men det blir en tomhet att inte känna kärlek.
Jag får däremot, efter att jag läst dina texter en känsla av att något har börjat komma till liv inom dig? Ett hopp om en framtid, en vilja till förändring och möjligheter att känna. Tror du att du redan kan ha tagit första steget ur din bubbla?