Snälla lyssna

Jag orkar verkligen inte mer.

Jag har aldrig berättat hela historien för jag vet att jag inte heller är en bra person, jag vet att folk kommer döma mig också men jag måste få prata om det här nu för jag orkar verkligen inte mer.

De senaste 5-6 åren har jag varit tillsammans med en man, en man som jag försökt slita mig från de senaste 2 åren. Jag hatar honom, jag hatar honom så jävla mycket men han vägrar lämna mig ifred.

Vi har brukat cannabis flitigt under alla våra år tillsammans, vi har ett gemensamt barn som jag hoppas att det inte gått ut över. Vi har med andra ord inte brukat det i närheten av hen eller när vi ska ta hand om hen men det har ändå varit för mycket. Speciellt när man är förälder och jag hatar mig själv för det. Men det känns som att jag behöver det för att ens överleva, min vardag känns som en mardröm, att vakna är den värsta stunden på dagen för det betyder att jag fortfarande lever.

Mannen jag lever med har slagit mig, han har våldtagit mig, han har gjort illa mig på alla sätt han kan. Till och med ekonomiskt, den personen jag en gång var finns det inte ett spår av längre. Men min rädsla har vridits till ett intensivt hat, inte bara mot honom utan mot mig. Nu är det ibte bara han som slår, det är jag också för jag hatar honom, jag vill att han ska försvinna härifrån men hur mpnga gånger jag än gör slut och ber honom åka härifrån så vägrar han. Han tvingar mig alltid att bli tillsammans med honom igen och hotar med att han ska ringa soc och säga att jag är en knarkare och få vårat barn placerat, ibland tänker jag att det kanske är lika bra att hen blir omhändertagen men jag har själv varit placerad och vet hur svårt det kan vara att faktiskt hitta rätt och då var jag tonåring. Mitt barn kan inte föra sin egen talan, hen är för liten men jag vet att hen är mer värd än det här men jag är bara så jävla dum att jag inte bara kan ta mig i kragen. Om han försvann kunde jag bara slippa allt det här, slippa leva ett liv jag inte vill leva, slippa röka, slippa leva i det här påtvingade helvetet. Fan vad jag hatar mig själv. Hur fan kan man hålla på såhär?

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Jag orkar verkligen inte mer. Jag har aldrig berättat hela historien för jag vet att jag inte heller är en bra person, jag vet att folk kommer döma mig också men jag måste få prata om det här nu för jag orkar verkligen inte mer. De senaste 5-6 åren har jag varit tillsammans med en man, en man som jag försökt slita mig från de senaste 2 åren. Jag hatar honom, jag hatar honom så jävla mycket men han vägrar lämna mig ifred. Vi har brukat cannabis flitigt under alla våra år tillsammans, vi har ett gemensamt barn som jag hoppas att det inte gått ut över. Vi har med andra ord inte brukat det i närheten av hen eller när vi ska ta hand om hen men det har ändå varit för mycket. Speciellt när man är förälder och jag hatar mig själv för det. Men det känns som att jag behöver det för att ens överleva, min vardag känns som en mardröm, att vakna är den värsta stunden på dagen för det betyder att jag fortfarande lever. Mannen jag lever med har slagit mig, han har våldtagit mig, han har gjort illa mig på alla sätt han kan. Till och med ekonomiskt, den personen jag en gång var finns det inte ett spår av längre. Men min rädsla har vridits till ett intensivt hat, inte bara mot honom utan mot mig. Nu är det ibte bara han som slår, det är jag också för jag hatar honom, jag vill att han ska försvinna härifrån men hur mpnga gånger jag än gör slut och ber honom åka härifrån så vägrar han. Han tvingar mig alltid att bli tillsammans med honom igen och hotar med att han ska ringa soc och säga att jag är en knarkare och få vårat barn placerat, ibland tänker jag att det kanske är lika bra att hen blir omhändertagen men jag har själv varit placerad och vet hur svårt det kan vara att faktiskt hitta rätt och då var jag tonåring. Mitt barn kan inte föra sin egen talan, hen är för liten men jag vet att hen är mer värd än det här men jag är bara så jävla dum att jag inte bara kan ta mig i kragen. Om han försvann kunde jag bara slippa allt det här, slippa leva ett liv jag inte vill leva, slippa röka, slippa leva i det här påtvingade helvetet. Fan vad jag hatar mig själv. Hur fan kan man hålla på såhär?

Det verkar vara ett rent helvete du lever, jag är ledsen att du varit fast hos den här idioten i så många år. Jag förstår att det blir extra jobbigt när ni har ett barn och att han hotar att separera dig och hen.

Det jag tror skulle vara det bästa alternativet är att gå till polisen eller socialen och förklara exakt hur läget ser ut, använd hans eget hot emot honom själv. Det jag hoppas ska hända är att barnet får bo hos en annan familj tills det att du kan stå stadigt på egna ben och slutat använda cannabis. Sen kan du få tillbaka vårdnaden om hen. Du kan även säga till dem att det är så du vill att det ska gå till, det visar att du förstår allvaret och vill göra det som är bäst för ditt barn. Pappan ska inte ha någon vårdnad och helst besöksförbud från dig och barnet.

Hej vännen, jag har själv en gång i tiden varit i samma situation som dig. Förhållandet tog slut för 3,5 år sedan, men jag var hos honom i 4 år. Men det jag vill komma till är att: Du är stark, du har ett barn, tro mig när jag säger att jag förstår dig när du säger att du inte orkar mer. Men det gör man, du ska och du måste för dig och ditt barns skull, det är ni två som räknas, det är ni som betyder något. Du kommer att komma loss från denna jävla människan, det kommer du! Det kanske verkar lätt för mig att skriva, men jag har som sagt själv varit i samma situation. Jag råder dig att gå till polis, socialen eller en kvinnojour där du kan få hjälp och någon att prata med. Jag känner inte dig, men du är stark och du är betydelsefull. En dag kommer du och ditt barn ha det bra. Jag tror på dig. <3