Hej!
Jag har under flera år kämpat med att jag inte mår bra i mitt äktenskap. Jag vill inte vara kvar. Men ångesten och den enorma rädslan för att vara ensam gör att jag hellre skulle vilja sluta leva än att behöva leva själv)
Fantastisk personal på de psykiatriska avdelningar jag varit inlagd på (pga suicidtankar) har stöttat mig till att jag nu talat om för min man att jag kommer flytta (i första hand över sommaren). Det är enormt skrämmande men med det stöd jag har är jag fast beslutad att genomföra det.
Tidigare i vintras har jag gjort en basutredning. Psykologen kom fram till att jag troligtvis har autism och borderline (emotionellt instabilt personlighetssyndrom). Det kommer utredas mer i höst.
Jag har försökt googla på hur jag som (eventuellt) har borderline ska göra och tänka för att klara av att ta mig igenom en skilsmässa. Men överallt står det bara om hur närstående till personer med borderline ska kunna ta sig ur förhållandet. Personen med borderline är den förskräckliga människan som man helst ska hålla sig undan ifrån. Som man gör bäst i att inte komma nära.
Jag blir ledsen och rädd. Känner mig ensam i världen. Kommer jag aldrig kunna få ett förhållande med någon som älskar mig?
