Hem > Forum > Relationer > Ska skiljas på mitt initiativ men ändå så galet svartsjuk

Ska skiljas på mitt initiativ men ändå så galet svartsjuk

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Ligger i skilsmässa med min man sedan 20 år, vi har två gemensamma barn.

    Även om det till slut var jag som tog upp alternativet skilsmässa så var vi överens om att skiljas. Vi har inte haft det bra på flera år och gått i terapi i ett par omgångar.

    När vi till slut satte i gång processen med att sälja hus, skaffa nya boenden osv så kändes det ändå som ett gemensamt projekt. Vi har pratat, haft kul, rest tillsammans och haft en hel del sex även under detta senaste året och ”projekt skilsmässa”.

    I våras kom jag på honom med att ha varit ute med ett ex till honom. De har inte haft kontakt under alla år vi varit tillsammans men träffades helt plötsligt igen. Jag förstod honom och att han behövde prata med någon om sin situation. Men jag blev ändå fruktansvärt arg och sviken att han inte sa något till mig. Jag har varit helt öppen om allt hela tiden. Jag frågade om vi kunde bestämma att vi inte träffade eller dejtade förrän vi flyttat isär. Han var helt okej med det och tyckte det var rimligt.

    Hela sommaren var fantastisk, vi har haft det bra ihop och jag kunde nästan se ett nytt liv där vi kanske kunde börja om på nytt igen.

    Men för ett par veckor sedan så kollade jag i hans telefon (dumt jag vet). Då visade det sig att han under ett halvårs tid har träffat den här tjejen. Han har raderat mycket av deras konversation men jag förstår ju att han skrivit hur fantastisk hon är osv.

    Han själv tycker inte att han gjort nåt fel. De är bara ”vänner”, vilket jag kan tycka är märkligt eftersom jag inte skriver sånt till mina vänner. Och om jag träffat vänner så har jag varit uppriktig om det. Han har träffat henne i smyg hela tiden.

    Känner mig så fruktansvärt sviken, inte bara som partner och för att jag trodde att vi skulle kunna försöka igen. Men också för att han som varit min bästa vän i 20 år har svikit mig så mycket.

    Känner mig även galen av svartsjuka. Kan inte sluta kolla hans telefon även om han såklart raderar allt. Vill ha koll på var han är och vad han gör. Smsar honom och konfronterar honom med hur sviken jag känner mig. Gråter, är arg om vartannat. Känner mig ensammast i världen och har ingen att prata med om det här, mestadels för att jag känner sån skam över att jag är så kontrollerande och svartsjuk.

    Jag sitter i timmar i min bil varje dag för jag orkar inte vara förälder just nu. Vill bara att han ska bry sig, fråga hur det är, fråga vad jag gör, precis som han gör med henne hela tiden.

    Det är nu ungefär en månad kvar till han flyttar.

    Ni verkar ha haft fina år tillsammans! Även om det senare inte varit så bra..

    Fram med korten! Känner du att du ändå ångrat dig så släng fram det till honom o se hur han reagerar… du kan inte förlora mer på det då han redan ska flytta om en månad…men då ska du vara tydlig, vad du vill o att ni isåfall ska sätta streck på allt dåligt som har varit o sluta prata/träffa andra, börja om från början helt o hållet!

    Är ni inte på samma bana så låt honom flytta.. ni kan vara vänner o behålla era fina minnen..

    Självklart att du är svartsjuk..sluta kolla i hans telefon, du mår inte bra av det!

    Du verkar ha hopp o kärlek kvar för honom.. men prova lägg fram allt till honom o se vad han säger…

    Vill han inte, acceptera o respektera hans val.. o förbli vänner o du kommer att få se, kärleken kommer att komma till dig med när du minst anar det. <3

    Lycka till nu! Styrke kramar!

     

     

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar! Jag har redan öppnat för hur jag känner, men han ger mig inga svar utan drar dig bara undan. Han är för konflikträdd för att säga att han inte vill leva med mig. Jag ska försöka se våra år tillsammans som nåt fint att ta med mig, även om det är så svårt just nu.

    Ja men då har du redan försökt, visst är det svårt.. separationer är jobbiga men det är som de säger ”tid läker sår..” det är sant..

    Tänk på dig själv o barnen, börja med en ny aktivitet, utmaning som får dig att känna dig bättre, exempelvis börja träna något..bada bastu elr någon annan aktivitet som får dig känna dig gladare..har hjälpt mig o ser de som en slags terapi samtidigt.. o så får man ju resultat, friskare o snyggare =))

    Hoppas allt löser sig <33

    Trådstartaren

    Det låter härligt med aktivitet :). Jag ska försöka se framåt men är så rädd att jag fattat fel beslut och kommer att ångra mig. Den är svartsjukan golvade mig och jag var inte beredd på att känna så. Är helt vilsen i tankarna och känner inte igen mig själv i den här ilskan och sorgen.
    Tack så jättemycket gör dina peppande ord och för att du tar dig tid att svara!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.