Hej!
Jag har varit tillsammans med min sambo i över 9 år, jag är 27 år, han är 29 år.
Han har alltid suttit mycket vid datorn spelar/kollar serier, och det har alltid varit ett ständigt tjafsade om det. Jag anser att han absolut ska kunna sitta där ibland, men när det i princip är det ända han gör när han inte jobbar, har det gått för långt enligt mig.
Vi fick dessutom en liten dotter för 14 månader sen, och jag trodde att det skulle bli bättre efter det. Men så är inte fallet, och jag har verkligen tröttnat.
Jag känner mig så lågprioriterad, och jag blir så ledsen för min dotters skull som har en pappa som inte spenderar någon som helst tid med henne, mer än korta stunder. Om jag är iväg och dottern är hemma med pappan, sitter han vid datorn. Vet inte ens alltid om han ens håller ordentligt koll på henne då. Behöver jag hjälp med något måste jag ständigt tjata, han tar aldrig något som helst intiativ till att ta hand om våran dotter.
På kvällarna på vardagarna är det enbart jag som ska ta hand om dottern, för han är trött efter jobbet. Eftersom att jag är mammaledig så tycker han att det är mitt ansvar. Enda gången han vill umgås är när han vill ha sex, och jag säger ofta nej för att jag helt enkelt inte känner för att ha det med honom. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Han vill inte lyssna när jag säger att jag vill ha någon som prioriterar mig och dottern. Det är uppenbart att datorn kommer före oss.
