Hem > Forum > Relationer > Sitter och funderar lite

Sitter och funderar lite

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Här sitter jag och funderar lite, eller ganska mycket.

    Jag är gift sedan drygt 20 år men en underbar och härlig kvinna. Vi har fyra barn varav två stycken är utflyttade. Man kan lugnt säga att vi har haft och fortfarande har fullt upp med tillvaro och barn. Flyttat till ny ort, bytt jobb och barn som behöver stöttning och hjälp i olika form. Perioder med kaos där barn gått in i svåra stress- och sjukdomstillstånd och behövt enormt mycket stöd och omvårdnad. Behöver jag säga att diagnoserna finns där med olika former av autism etcetera?

    Idag har vi två barn hemma, den ena ganska enkel och den andra mycket krävande. En hemmasittande tonåring med stress och ångest som kräver en hel del. Så samlivet har givetvis pendlat. Vi har båda gått igenom perioder av utbrändhet och depression, vilket är naturligt med en tillvaro som under långa perioder har krävt allt av oss som föräldrar. Lägg sedan på att min fru har har haft och har problem med kost, IBS och sköldkörtel vilket har givit en lång period av strikt kost och fokus på meditation, yoga med mera.

    Men har alltid varit där för varandra. Vi har alltid haft lust och behov av närhet, både emotionell och fysisk. Vi har alltid bekräftat varandra och uppmärksammat varandra.

    Men just detta har förändrats. Min fru har problem med sex och då rent fysiskt. Smärta vid penetration vilket i sig själv givetvis tar bort lusten till sex. Detta har pågått under lång tid, flera år faktiskt, och sex har blivit en sak som mer och mer blivit något som helt enkelt inte sker. Det går att ha sex utan penetration, det är inga problem. Problemet är att min frus lust till sex är helt enkelt borta. Med det försvinner även annat, som behovet av närhet, eller kanske lusten till närhet.  Detta har skett gradvis under lång tid.

    Egentligen är det inte så konstigt. Om närhet ger att jag vill ha mer, sex alltså, och den biten är olustig, då försvinner även lusten till närhet. Detta ger även att den där vardagliga uppmärksamheten som en morgonkram och liknande kontakt också försvinner gradvis. Detta förstår jag.

    Nu på kvällen låg vi i sängen och ”myste” men sen var det stopp i vanlig ordning. Men det är här som jag känner mig helt enkelt ratad. Jag pratade om det, förklarade hur jag kände mig. Jag berättade hur jag upplevde situationen och hon förklarade igen att hon helt enkelt inte har någon lust till sex, det är helt enkelt ett främmande koncept. Plus att rädslan att väcka något hos mig gjorde givetvis att närhet var något som hon helst undvek. Detta har hon sagt åtskilliga gånger.

    Men det var nu som jag för en gångs skull blev lite tydlig och frågande. Jag sa helt enkelt att jag känner mig ratad, att detta är en situation som jag inte riktigt klarar av i längden. Om jag bryter ett ben och inte kan gå ut på en skogspromenad med henne så kan jag berätta att just nu går det inte, men så fort benet är läkt kan vi gå på skogspromenad igen. Ja, jag vet, det är en haltande liknelse.

    Jag förklarade att jag hade ett behov av att bli bekräftad och åtrådd. Det är jobbigt att ha en fru som inte riktigt vill vara nära och inte har något som helst intresse av egentligen någonting. Att även jag har behov av att bli sedd och uppmärksammad emellanåt på samma sätt som jag uppmärksammar henne. Med detta menar jag inte att vi ska ha sex hela tiden, men de där små sakerna som är en del av vardagen, som en kram, en komplimang, lite uppmärksamhet helt enkelt, det är det som saknas.

    Det är här som hon inte ville eller kunde svara om det var så att det helt enkelt var jag som var ointressant eller om hela konceptet sex och närhet plus allt annat som var ”off the table”

    Det hör till att hon pratat om att söka läkarhjälp. Smärta vid penetration är inte ovanligt, speciellt inte efter förlossning även om det nu är ett bra tag sedan den senaste förlossningens. Men hon drar sig för att söka hjälp, det är ett problem som i sig själv både är utelämnande och något man helst inte vill prata om enligt henne och det förstår jag.

    Så min fru sa att hon var trött, vill sova och vi kan prata om det någon annan kväll. Då kanske jag skulle få ett svar.

    Så nu sitter jag här och undrar om jag helt enkelt blivit dumpad efter drygt tjugo år. Så lite råd vore tacksamt att få.

     

    Hej. Förstår att det känns jobbigt och bra att du försöker prata om det. Angående din frus problem med underlivssmärta så vill jag länka till en artikel som kanske kan hjälpa till att hantera det rent praktiska problemet, https://mskneurology.com/neurogenic-genital-pain-pudendal-neuralgia-and-inferior-hypogastric-plexalgia/. Vet inte alls om det skulle hjälpa just henne, men skickar det som ett tips.

    Hej. Först och främst vill jag säga att jag tycker du verkar ha stor respekt och förståelse för din frus situation och känslor, och det är fint och bra.

    Sen vill jag säga att jag känner igen mig i hennes känslor, men jag har inte ens fysiska besvär att försvara mig med… utan jag har helt enkelt tappat de sexuella och intima känslorna för min man för att vi är så olika, har så olika intressen, behov, intellektuell stimulans osv… plus att det låg ett svek med i vågskålen, som gjorde det svårt för mig att få tillbaka lusten till honom. Därefter har jag även varit otrogen – så jag försöker inte alls beskylla min man här, jag har inte heller varit ”bra”… men det jag vill komma till..

    Jag vill vara med min man. Vi har så många värden som gör det viktigt och värdefullt för mig att vi ska vara tillsammans och vara en familj. Jag känner inte att vi valt bort varandra, vi saknar bara förmågan att nå till det där passionerade planet ihop. Men för mig är vår relation supervärdefull ändå.

    Så det jag tänker… är att du kanske ska föra dialogen med din fru på nivån – ”är jag viktig för dig, vill du fortsätta vara ett team med mig” osv.. för mig är det viktigare än att ha åtrå. Men där är man så klar olika, så om det är just det fysiska du saknar så kommer inte mina råd att hjälpa dig förstår jag. Men oavsett – försök skala bort alla ”måsten och borden” och fundera över vad just ni har och vad just du vill ha, och vad det är värt.

    Kanske för flummigt, isf ber jag om ursäkt. Ha en fin kväll.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.